Christian Heimroth och Mirja Andersson driver Laponia adventures. De guidar skidturer, vandringar och paddlingar i och omkring världsarvet Laponia.
– Våra kunder vill vara ute i så orörd natur som möjligt. Om de slipper mobiltäckning, får syn på spår av djur och kanske kan njuta av norrskenet är de nöjda, säger Christian Heimroth.
Jokkmokks kommun innefattar fyra nationalparker och nästan 50 naturreservat.
– Vi gör längre turer i världsarvet Laponia men har även turer i Jokkmokks närområde, säger Mirja Andersson.
Förhållandena är delvis unika.
– Intakta naturområden är en bristvara i världen. Mycket är förstört och exploaterat även i Jokkmokk, inte minst av vattenkraften. Jokkmokk borde ta chansen och skydda merparten av det som återstår. Värdet kommer öka i framtiden, säger Heimroth.
Besöksnäringen i Jokkmokk växer stadigt. Samtidigt förändrar skogsavverkningar förutsättningarna. Även planerna på en gruva i Kallak oroar.
– Skogen och markerna har stor betydelsen för renskötseln, och den levande samiska kulturen är viktig för Jokkmokk. Vi har samarbete med flera samiska företag, säger Mirja Andersson.
– Jag förstår att alla inte kan leva av renskötsel och turism. Men det måste finnas en vettig dialog. Besöksnäringen är en exploatering, men den är lokalt långsiktigt hållbar. En gruva skulle nog ge samhället en något bättre ekonomi en kort tid men en stor del av pengarna stannar inte här. Och de som äger skogen har rätt att avverka men det finns bättre och sämre skogsbruk, anser Heimroth.
Han lyfter fram planerna på etablering av ett finskt företag som ska tillverka timmerhus.
– De ska köpa timmer från Jokkmokks allmänning och samtidigt sker förädlingen i kommunen. Det känns ju vettigt.
Laponia adventures hoppas att kommunen ska ta fram en markanvändningsplan.
– Om alla parter kan få säga sitt och man kan enas om vilka marker som ska lämnas så vore det en stor trygghet, säger Heimroth.
Det tycker även Christian Rimpi, förvaltare på Jokkmokks allmänning.
– Om vi kan tydliggöra skogarnas naturvärden samt hur viktiga de är för rennäring och besöksnäring är det mycket värt. Det är en stor utmaning som kräver tid och engagemang, säger han.
Jokkmokks allmänning har cirka 900 delägare och äger nästan 80 000 hektar skog. Men en stor del av innehavet är låst.
– 40 procent av våra avverkningsmogna skogar ligger för reservatsbildning. En stor del av dem har staten ingen aning om när de kan ersätta oss för, säger Rimpi.
Politiken har länge frustrerat skogsägarna i inlandet.
– Skogar som i våra ögon är produktionsskogar har skyddats. Vi hoppas att den nya metoden att inventera nyckelbiotoper ska innebära en förändring. Vi har redan avsatt 14 procent för naturvårdande ändamål. Det är långt över lagstiftningens fem procent. Vi tar vårt ansvar.
I allmänningens uppdrag ligger även att värna bygden.
– Vi bidrar till ungdomsverksamhet och byaföreningar, exempelvis. Vi har också ett riskkapitalbolag som vi använder för att stötta satsningar på orten. Flera av dem har fallit mycket väl ut. Kan vi inte bruka våra skogar kan vi inte heller fullgöra det uppdraget.
Innan varje avverkning sker har allmänningen en dialog med berörd sameby. Att en stor del av innehavet är låst innebär att trycket på övriga beståndet ökat.
– Vi tvingas bruka resterande del hårdare. Det har gjort att dialogen med rennäringen blivit allt tuffare.
Något som obönhörligt märks på relationerna i ett litet samhälle som Jokkmokk.
– Inte är det så kul att gå och handla på affären om man vet att man avverkat mark som kanske innehöll det sista hänglavbetet för en renägare.
Frågan om en gruva är svår, anser Rimpi.
– Vi har delägare som är både för och emot. Det skulle ge stora intäkter för allmänningen och ge arbetstillfällen till bygden. Men samtidigt få stora konsekvenser för vissa.
En av dem som skulle drabbas är Jan Erik Länta, ordförande i Jåhkågasska sameby.
– Jag har inget emot befintliga gruvor i Norrbotten men nya gruvor är en ödesfråga. Gruvor och ett ökat skogsbruk saboterar för miljön och för jobben inom både rennäringen och besöksnäringen. Renskötseln behöver marker med blandskog, trädlav och hänglav. De avverkas i för hög takt. Skog långt västerut avverkas också, trots att den växer långsamt, säger han.
Renskötseln är en relativt stor och hållbar näring för Jokkmokk och borde väga tungt, menar Länta.
– Vi är redan hårt trängda efter de intrång som gjorts av vattenkraften. Våra jobb finns kvar så länge det finns marker. Gruvjobb däremot är kortsiktiga.
Länta tycker att de stora skogsbolagen tar allt sämre hänsyn till rennäringen.
– De är dålig på att lyssna. Det beror på att avkastningskraven är för stora.
När det gäller en markanvändningsplan har han ingen åsikt.
– Vi vet inte vad det innebär ännu.
Hur ska Jokkmokk klara sig utan att utnyttja naturresurserna?
– Genom att utveckla befintliga näringar och företag, satsa på nya näringar som inte tär på naturresurserna och få hit fler statliga jobb och samiska institutioner, säger Jan Erik Länta.