Pjäsen "Gutnagierdu", eller ”Cirkel av aska”, är baserad på en gammal kinesisk myt som heter Kritcirkeln. Prologen i pjäsen sker i framtiden, en ekologisk katastrof i Ishavet under gasutvinningen har gjort att hela Sápmi har evakuerats. Historien utspelar sig på finska sidan, i Utsjoki, i form av en rättegång. En grupp samer har återvänt till det evakuerade området utan statens tillstånd. Det skapar en tvist om lagen och vem landet tillhör.

Under rättegången träder ett vittne fram, en gammal man, som berättar en historia som utspelar sig under Lapplandskriget.

– Han berättar om en ung sameflicka som är tjänsteflicka hos en tysk hög officer i Rovaniemi under Lapplandskriget. När tyskarna ska jagas ut från Finland blir det väldigt bråttom och alla tyskarna åker och börjar bränna byar bakom sig. Översten och hans fru glömmer sitt barn där, då måste en sameflicka ta hand om barnet, säger Laura Jäntti, regissör.

Artikelbild

| Paul Ol JOna Utsi, Peo Grape, Elina Israelsson och Nina Valekapää är skådespelare i pjäsen Cirkel av aska av Giron Sámi Teáhter.

Flickan ger sig ut på en lång vandring genom hela finska Lappland upp till Utsjoki där hennes bror finns.

– Hon offrar sin privata lycka och sin hälsa för att klara vägen och få barnet tryggt. Hon börjar se barnet som sitt eget och uppfostrar det som sitt eget barn. Sedan återvänder officersfrun och det blir en rättegång där frågan är vem barnet tillhör. Det är en mycket känslosam, fin gammal historia, säger Laura Jäntti.

Med berättelsen leder det gamla vittnet åhöraren tillbaka till den stora frågan, barnet tillhör väl den som känner barnet bäst, som sköter om det och bryr sig om det?

– Den lilla historien blir en ganska stor både etisk och moralisk frågeställning som man sedan kan koppla till frågan om vem landet tillhör.

Artikelbild

| Markus Fagerudd, tonsättare och Laura Jäntti, regissör, Giron Sámi Teáhter, ser fram emot premiären av Cirkel av aska på fredag i Kiruna.

Berättelsen om barnet baseras på den gamla kinesiska myten ”Kritcirkeln”.

– Man ställer barnet inne i cirkeln och sedan ska, i det här fallet, de två mödrarna dra barnet i handen. Är det den som sedan får barnet som blir den riktiga modern, eller är det den som släpper och inte vill skada barnet? Det är en finurligt, säger Laura Jäntti.

Artikelbild

| "Cirkel av aska" innehåller mycket musik och jojk

Hon beskriver pjäsen som en vacker historia där manusförfattaren Niillas Holmberg kombinerar dagens politik med en gammal myt.

Den ekologiska krisen i Ishavet, som utspelar sig 2022, är något som skulle kunna hända i framtiden menar Lauri Jäntti. Just frågan om rätten till markerna är en aktuell fråga som regissören tror kan bli ännu mer aktuell i framtiden, när det ekologiska hotet blir större och diskussionen accelererar, vad är då samernas position?

Artikelbild

| "Det är en mycket känslosam, fin gammal historia", säger regissören Laura Jäntti.

– Jag tycker att det är fint, jag tycker själv mycket om när man kombinerar dagens politik med gamla historier, jag tycker att det är klokt gjort, det ger perspektiv.

”Cirkel av aska” innehåller mycket musik och jojk, och musiken är en del i berättelsen om sameflickans färd med barnet och ska förstärka dramatiken i resan.

– Det handlar om att försöka hitta ljudvärlden, både från kriget och hela det ekot till den inre världen, när människor tar sina beslut och följer dem, säger Markus Fagerudd, tonsättare.

Lapplandskriget och tyskarnas reträtt där de brände allt i sin väg har satt sina spår i Finland.

– Jag tror att det har satt ett stort avtryck, men jag tror att det också har tigits om det mycket, säger Markus Fagerudd.

– Det är ett krig som man inte så gärna talar om, har jag märkt, det var ganska sent jag fattade att det fanns ett tredje krig, inte bara Vinterkriget och Fortsättningskriget utan också Lapplandskriget, säger Lauri Jäntti.

Varför har det tigits om det kriget?

– För att man själv ställde till det, man bytte sida och blev bundsförvanter och sedan bröt det. Och förödelsen var total. Det är kanske något man har svårt att medge, vårt folk i norr blev utsatta, och speciellt samerna blev utsatta, hela Rovaniemi brändes ner till exempel, säger Markus Fagerudd.

– Jag är född 15-16 år efter kriget och hela mitt liv har präglats av det på något vis av det här som mina föräldrar går och bär på. Kriget finns som ett eko.

När vi besöker Giron Sámi Teáhter så återstår det mindre än två veckor till premiären. Stämningen mellan skådespelarna är hjärtlig och det skojas och skrattas mycket.

– Vi är inne i ett äventyr, vi är inne i en så rolig process när vi skapar och upplever och är väldigt kreativa. Nästa vecka går vi in i premiärveckan och bara kör igenom, kör igenom, kör igenom. Ännu är det väldigt kreativt och vi har väldigt roligt ihop, vi är ett skönt gäng, säger Elina Israelsson.

– Det är bra stämning i gruppen. Innehållet är vitalt och meningsfyllt, det gör att man växer i sin uppgift, man känner att det här vill jag berätta för publiken, det här är en viktig berättelse, säger Peo Grape.

Skådespelarna utgör också en ganska rolig syn ibland, menar Paul Ol Jona Utsi.

– Två veckor innan premiär så börjar man se folk gå omkring och mumla och stirra ut i tomma intet och säga och göra konstiga saker för sig själva. Folket ser ut som små spöken som går in i sina processer, det är en rolig period nu, säger han.

Skådespelarna har inte pratat så mycket om innehållet i pjäsen, men de är överens om att den väcker frågor.

– Svaren får man stå för som publik, säger Peo Grape.