Förhören som blev avgörande

Kriminalkommissarie John Niva och kriminalinspektör Hans Olof Landström har sagt nej till alla intervjuer om förhören med Toni Alldén. De har inte uppskattat nivån på mediebevakningen fallet har dragit till sig och tyckt att journalister i jakten på skandalomsusad information gått över etiska gränser. (Här ska dock tilläggas att poliserna inte kritiserar lokalpressen.)
-Jag minns till exempel när vi var hemma i Alldéns villa.. Det var mörkt ute och vi trodde att det inte var någon där. Sen när jag går ut på gården så blixtrar det till. Fotografer sitter alltså i buskarna och bevakar huset. Fast varken frun eller barnen gjort något, utan också är offer. Det var en mycket obehaglig känsla. Tänk själv, att vara fånge i sitt eget hus, säger John Niva.

De två poliserna berättar om mötet med den vanliga Gällivarepappan - som kom in till ett rutinförhör hos polisen på morgonen -och slutade dagen som huvudmisstänkt som Carolin Stenvalls mördare.
Deras förhoppning är att skapa förståelse för den mänskliga tragedi som är runt fallet och få slut på spekulationer.

Det var John Niva som höll det första förhöret med Toni Alldén i Gällivare polishus torsdag den 16 oktober klockan 08.50. Alldén var ägare till en Audi 100, en av 83 stycken i Gällivare av årsmodellerna 90-97. Samtliga bilar och ägare skulle kontrolleras eftersom en bilmatta som tillhörde det akutella bilmärket hittats i skogen. En alldaglig trebarnspappa mötte John Niva i Gällivare polishus för rutinförhör. Det var inget mer än så. Till den allra första början i alla fall.
-Man frågar om alldagliga saker, vem han är, vad han har för familj och så. I det här läget fanns ingen misstanke, säger John Niva.

Men Alldén hade byggt om sin bil. Någonstans där började en annan bild växa fram. 17.40 samma dag hölls ytterligare ett förhör med Alldén. Nu var både John Niva och Hans Olof Landström med.
-Vi för en dialog och efteråt säger vi båda två till varandra att något inte stämmer med Toni Alldén, säger John Niva.
Tillsammans med Alldén åkte de till stugan i Mäntyvaara. Alldén ville visa upp att han hade en bilmatta och därmed fria sig själv från misstankar om att ha dumpat en bilmatta vid den så kallade rastplats 58. Istället så stärktes misstankegraden ytterligare.
Klockan 18.10 delgavs Alldén misstanke för mord. På en dag gick han alltså från icke misstänkt-till huvudmisstänkt.
-Det är korrekt sammanfattat. Så var det. Jag hade ringt honom dagen innan och bett om ett förhör med honom. Ja, nu i efterhand så förstår jag på hur hans röst lät att samtalet från oss var väntat.

Resten är känt.
Gällivare tingsrätt dömde Alldén till livstids fängelse för mord. Nu väntar hovrättsförhandlingar.
Men fortfarande är frågan kvar. Varför?
Hur kunde en till synes vanlig man skjuta en för honom helt okänd kvinna med två skott, utsätta henne för våld mot huvudet, bränna henne och sedan efter två veckor flytta hennes kvarlevor. Allt medan han fortsatte leva ett tämligen normalt familjeliv. John Niva tror sig förstå till en viss del. Skam och alkohol är två av ledorden.
Toni Alldén var en storbrukare av alkohol enligt polisens utredning och för honom var det mycket tabubelagt. Alldén lyckades dölja sitt drickande för allmänheten.

-Säg att han kör full, det kan det vara det värsta som kan hända Toni, och något händer (med Carolin Stenvall, reds anm.), då kan han inte kontakta ambulans eller polis. Toni är bra på att avskärma sig, vi har sett det när vi pressat honom i förhör och han säger att han har avskärmat sig sedan han var liten. Sedan ville han att kroppen skulle bort, att Carolin skulle försvinna. Det säger han flera gånger, att hon skulle försvinna.

John Niva tar en paus.
-Ibland är sanningen så här enkel. Ibland finns det inte mer än så här.
Kan vem som helst göra något sådant här om det finns tillräckligt mycket skam och panik med i bilden?
-Nej nej, absolut inte, det här kan bara en människa göra, och det var Toni, svarar Hans Olof Landström.
Hur kunde han vara normal efter mordet och inte brytas ner direkt i förhören?
-När han kom till polisstationen först hade det gått nästan en månad, han hade hunnit gå igenom allt. Han hade ju inte väckt någon misstanke hemma heller. Han är bra på att avskärma sig och har gjort så sedan barndomen, säger Niva.
Är han en ond människa?
-Jag har tänkt på det där. Det är en hemsk gärning, alltihopa. Men att gå in och döma en människa, nej, den frågan kan vi lämna.

Läser man den 1 600 sidor långa utredningen ser man att Toni Alldén slingrat sig under förhören och bara berättat det som är bevisat. Trots det valde han tillslut att säga var Carolin Stenvalls kvarlevor fanns. Det var den 21 oktober på kvällen och ett långt förhör pågick där John Niva på olika sätt berörde Toni Alldéns barn.
-Ibland måste man påminna om det som är viktigt för personen man förhör. För Toni är barnen viktiga. Då frågar man honom för vems skull han inte berättar sanningen. Är det bara för sin egen skull? Tänker man på barnen eller bara på sig själv?
John Niva sa till Toni Alldén att han redan hade tagit livet av Carolin Stenvall, det kunde han inte förändra. Men han kunde spela en stor roll för anhöriga till honom och offret samt allmänheten och se till att hennes kvarlevor hittades. Han vädjade till Toni Alldén att göra ett bra val, göra något rätt och visa kroppen.

Toni Alldén hade tidigare vid flera tillfällen sagt var Carolin Stenvall möjligen kunde finnas, men det var inte sanningen. Men den här gången var det annorlunda. John Niva var helt säker på att Toni Alldén inte ljög när han på en uppförstorad karta la en exakt prick med en penna på var han lämnat Carolin Stenvall.
-Det var speciellt. Tonis röst blev lägre och lägre när han berättade, till slut hörde man nästan inte vad han sa. Det här var en sådan viktig del i utredningen. Det är den här biten jag minns mest, det var en avgörande stund.

Hans Olof Landström fyller i:
-Den här gången fanns ingen tvekan hos Toni, som det funnits tidigare. Han hade inte velat visa var Caroline fanns innan, det tog honom emot. Han ville kanske inte berätta vad han gjort med kroppen. För han hade ju gjort en hel del. Den här delen är ju den mest ofattbara i allt det ofattbara. Att bränna kroppen och sen i efterhand flytta den.

Efter Toni Alldéns utpekande åkte Hans Olof Landström och John Niva iväg med flera personer till platsen. De var tvungna att vara mycket försiktiga för att inte väcka medias uppmärksamhet.

På frågan hur det kändes att hitta Carolin Stenvalls kvarlevor svarar Niva och Landström att det var ett oerhört genombrott i utredningen. Rent mänskligt påpekar duon att det är viktigt för anhöriga att få möjlighet till att begrava en kropp. De vill inte kommentera närmare hur de själva upplevde i rollen som yrkesman eller privatperson att hitta Caroline Stenvall.
-Vi var förberedda. Vi visste vad som väntade.Vad naturen gör med en kropp. Det gällde att skärpa till sig ordentligt och se till att allt gick rätt till, ingenting fick gå fel, kommenterar John Niva.

Hur gick poliserna till väga för att få Toni Alldén att berätta?
-Det handlar om att skapa ett förtroende, svarar Landström. Det måste finnas en kommunikation mellan den misstänkta och förhörsledarna.
-Man får inte avsky människan, men handlingen får man avsky, säger John Niva.
Det handlar om att alltid behålla respekten för individen.
-Man får inte förakta en människa, men förakta vad den gjort. Man får bli illa berörd av vad människan gjort, men inte illa berörd av människan.

John Niva och Toni Alldén pratade mellan förhören fiskevatten och jakt med varandra.
-Det var lite märkligt, han kunde växla oerhört snabbt mellan ämnena. Först det här svåra, och sedan jakt. Det är inte helt vanligt att en människa kan göra så, det är det inte.
John Niva berättar om en artikel han läste i kvällspressen, om att Toni Alldén vägrat se på bilderna av Carolin Stenvalls kvarlevor som Niva försökte visa för honom
-Man frågade varför jag inte bara tvingade honom, pressade honom och tryckte bilderna i ansiktet på honom. Men så kan man inte göra , säger John Niva.
-Vi har suttit och förhört honom i en månad, fått någon form av relation och skulle fortsätta att förhöra honom. Vad hade hänt om jag gjort så? Hur hade våra samtal blivit då? Ingen berättar något för en person som bara är hatisk eller förbannad på en.

Norrbotten är skakat efter fallet och en ny rädsla har smugit sig in i samhället. Men det är inte bara Toni Alldéns fel. Media får ta åt sig en del av skulden, säger John Niva. Han förstår inte hur främst kvällspressen fungerar.
-Man skrev först att den misstänkta mördaren kunde vara en liftare, och det var helt fel. Journalisten som skrev det visste att det var fel, och ändå blev det en stor artikel och ett löp. Kanske någon nu blivit rädd för att ta upp en liftare tack vare den artikeln, säger han.
Hans Olof Landström tar avstånd från journalister som varit i kontakt med Toni Alldéns barn.
-Hur kan man göra så?

John Niva är bekymrad över läckorna från polisutredningen till kvällspressen.
-Vi var ute i skogen och tre helikoptrar från media cirkulerade ovanför oss. Någon har tipsat dem. Det är ett problem att polisutredningen inte får vara sluten.
Hur påverkas man som yrkesmänniska och privatperson av en sådan här utredning?
-Det är klart att man blir illa berörd, tänker på hans barn och fru, på Carolins familj, säger Hans Olof Landström.
-Men man måste samtidigt behålla sin yrkesroll för att göra ett bra jobb.

John Niva berättar att han och Hans Olof Landström haft stort stöd av varandra under arbetets gång.
-Vi har pratat med varandra vad vi sett och upplevt, om våra tankar. Det är den bästa terapin.