Att en dag få vara krönikör i Norrlands största socialdemokratiska tidning är något jag bara kunde drömma om som SSU:are i min uppväxtkommun Norsjö på 1980-talet. Att dessutom få representera Sverige i Europaparlamentet som ende norrlänning fanns nog inte ens i drömvärlden.
Jag är väldigt stolt och tacksam över båda dessa förtroenden! Jag tänker ägna möjligheten åt att få vara krönikör till att försöka beskriva det dagliga arbetet i Europaparlamentet, och berätta om de förslag som kan vara av intresse och relevans för vår del av Sverige och världen.
Mitt fokus i parlamentet kommer att vara på frågorna i de utskott jag sitter i, det regionala utskottet och budgetutskottet, samt i delegationerna för Kina och Ryssland.
Utskotten och delegationerna ger mig en samlad bild av de regionala frågorna och finansiering för dessa, samt kontakter med två länder med stora intressen i Arktis. Hör gärna av er med tankar och frågor om allt i EU. Jag ska försöka svara på allt, men räkna med mest insatta svar inom mina områden.
Arbetet hittills har mest varit formalia, välja utskott och så. I september börjar det politiska arbetet.
Europeiska Unionen skapades efter andra världskriget för att bevara freden. Nästa år har vi haft 75 år av fred mellan EU:s länder. En oöverträffad lång tid av fred, som inte bara besparat oss mänskligt lidande och död, utan även bidragit till oöverträffad välfärd och framgång.
Förutom samarbete, frihandel och gemensamma spelregler har även insikten att alla Europas regioner måste ges en möjlighet till utveckling varit grundläggande. Blir skillnaderna för stora mellan rik och fattig, eller mellan stad och land, kommer spänningar och konflikter att öka.
Sammanhållningspolitiken är det viktigaste verktyget för att hålla ihop i Europa. I norra Sverige har vi haft god nytta av politiken. Vi har kunnat utveckla våra hamnar, förbättra våra flygplatser, stärka våra universitet, utbilda människor i och utanför våra företag och mycket mer.
Sedan EU-inträdet handlar det om tiotals miljarder som gjort nytta i norra Sverige. Samtidigt sker liknande investeringar i övriga delar av EU, till nytta för dem, men även oss då regioner blir rikare, handeln ökar och vi upplever bättre möjligheter att resa till och i dessa regioner för jobb, eller helt enkelt bara på semester.
Många spänningar idag beror på att östländerna halkade efter under Sovjettiden, och att människor i glesa regioner känner sig utanför samhällsbygget. Nu behövs en starkare sammanhållningspolitik mer än någonsin.
Vi måste börja prata mer om sammanhållningspolitiken, och att det vi investerar i inte ”bara” är en hamn, utan framförallt en del i att stärka freden!
EU-KRÖNIKA