Att internet gjort det lättare för oss som tycker samma sak att hitta varandra är inte något negativt.
Negativ klang har däremot 2010-talsbegreppet ”polariserat debattklimat”. Men vad betyder det egentligen?
Några följdfrågor kan ställas. Vad händer när vi kryper in i olika hörn av internet omgivna av personer vars åsikter vi håller med om, påhejade att det vi tycker och känner är det enda riktiga?
Vad blir effekterna när vi bara lämnar vårt trygga internettillhåll för att idiotförklara någon som har en annan åsikt?
Utöver obehaget som den förråade tonen innebär är en konsekvens att dialogen omöjliggörs. Detta är egentligen ingenting nytt. Men att diskussionsinlägg, eller för den delen ledartexter, blir flaskpost i badkar är allvarligt eftersom det omöjliggör att tankar och idéer omprövas.
Att internethat ökar i grovhet är allvarligt. Men om vi har en seriös ambition att förstå utvecklingen där allt fler tappar förtroendet för etablerade politiska partier måste vi också se allvaret i att de som ställt legitima frågor om politiska överväganden ibland avfärdats som nättroll. Det är ingen lätt balans.
På Kungliga Dramatiska Teaterns hemsida står det: ”I tider av urbanisering, ökade inkomstklyftor, kunskapsresistens och digitalisering krävs det mer av en teater än att spela föreställningar.”
Nyss såg jag en föreställning inom teaterns nya satsning. Det var filosofiprofessorn och ledamoten i Svenska Akademien, Åsa Wikforss, som föreläste om begreppet sanning och om faktaresistens.
Det är i sig inte något fel med att en akademiledamot står på Dramatens scen och pratar om falska nyheter och president Trumps tvivelaktiga förhållande till sanningen. Men om syftet var att motverka kunskapsmotstånd i en tid av ökad digitalisering gick nog Åsa hem med ogjort ärende. Det som skavde i de bekväma teaterfåtöljerna var inte att föreläsningen var en predikan för redan frälsta, utan avsaknaden av ett större grepp.
Om målet på allvar är att minska polemiken och att öka människors förtroende för det så kallade etablissemanget krävs ödmjukhet och ärlighet. Inte förrän politiker erkänner att avvägningar är svåra och att verkligheten är komplex kan de låsta positionerna mjukas upp.
Att spräcka internetgrupperingarnas inhägnader kommer att vara en mödosam process. Men det är ett arbete som måste göras för att vi under decenniet som kommer ska kunna bygga ett samhälle som inte är splittrat varken på internet eller, som det heter på svenskengelska – borta från tangentbordet.