Det blåser kring hövdingen

Det blåser på länsstyrelsen. Eller snarare blåser det kring huvudet på Sven-Erik Österberg. Vår landshövding har åtminstone fyra skäl att var orolig just nu.

ANMÄLD. Det blåser kring landshövding Sven-Erik Österberg. Han är både polisanmäld och JO-anmäld och nu avrådd att uttala sig.

ANMÄLD. Det blåser kring landshövding Sven-Erik Österberg. Han är både polisanmäld och JO-anmäld och nu avrådd att uttala sig.

Foto: Kurt Engström

KRÖNIKA2015-04-17 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Allt handlar om det kraschade gruvprojektet Northland Resources och de dubbla stolar som landshövdingen har försökt att sitta på: att värna länets utveckling, men samtidigt vara ansvarig för att tillstånd och ­lagar följs.

Vi kan väl slå fast att det inte gått helt smidigt och därför har vi nu en hövding som är dubbelt polis­anmäld och JO-anmäld. Dessutom har en miljöåklagare i Östersund bett polisen i Norrbotten att titta på om länsstyrelsen medvetet har förhalat ärenden.

I grunden handlar allt om för­troende och just nu gungar marken ganska ordentligt under Sven-Erik Österberg.

Den 17 december togs ett mycket märkligt beslut på länsstyrelsen. Rubriken på beslutet var ”Tillfällig ändring av arbetsordning” och undertecknades av Österberg och länsstyrelsens chefsjurist Karin Hansson.

Normalt sköts allt som har med tillsyn om miljöfarlig verksamhet av länsstyrelsens miljöenhet, som ­lämnar in polisanmälningar när ­enheten misstänker att ett brott kan vara begånget.

Men i detta beslut, som borde vara helt unikt, slogs det fast att det under några månader skulle ske vissa förändringar på länsstyrelsen. Alla beslut som gällde misstänkta miljöbrott begångna av Northland skulle nu fattas av hövdingen eller näringslivschefen Andreas Lind.

Inte av de som verkligen har kompetens på området.

Varför, kan man såklart undra. ­Österberg har såklart fått frågan. Inte minst inför tv-kameror i SVT:s samhällsprogram Uppdrag granskning.

Men hade han några bra svar att ge?

Nej, det tycker jag inte. Den formella förklaringen handlade om ”julledigheter”.

Österberg uppträdde stressat i tv, var röd om kinderna och kunde egentligen inte förklara varför det tog över ett år innan länsstyrelsen till slut lämnade in två polisanmälningar mot Northland.

– Man kan alltid diskutera när man ska anmäla och hur man ska göra det, sa Österberg.

Och nu lär inte Österberg ge några fler svar på ett tag. Han var nämligen inbjuden att medverka i samhällsprogrammet Hövenmark & Ek (som bland annat sänds på NSD:s webb), men efter att ha först tackat ja till medverkan ändrade han sig ­efter ett samtal med chefsjurist Hansson. Eftersom han nu står ­under utredning ville han inte uttala sig. Det lämnar ju fältet fritt för spekulation.

De som anmält hövdingen hävdar att det märkliga beslutet var ett sätt att medvetet förhala processen.

För Österberg (och Andreas Lind) satt ju samtidigt som ledare för ­”Pajalagruppen”, en samling som jobbade stenhårt för att till varje pris rädda Northland.

Det här är allvarliga saker.

Normalt anmäls misstänkta miljö­brott väldigt skyndsamt, enligt ett strikt regelverk. Och det behöver inte handla om stora brott. Det räcker med att någon har kastat två bildäck i ett dike så kommer en anmälan som ett brev på posten. JO har uttryckligen slagit fast att tröskeln för anmälningar gällande miljöbrott ska vara låg. Sedan är det upp till polis och åklagare att värdera allvaret.

Men när Northland misstänks för att ha sänkt grundvattennivån med 16 meter eller smutsat ner naturen med malmdamm dröjer det alltså en halv evighet innan hövdingen, som satt miljöenheten på läktaren, väljer att agera.

Det innebär givetvis att utredningsläget försämrats avsevärt.

Kanske till och med möjligheten att ställa någon till ansvar.

Men framför allt slapp Northland hantera besvärliga polisanmälningar under den tid då företaget slogs för sin överlevnad.

Jag tycker att det är fascinerande att det sitter en man i Kiruna som ligger i spetsen för hela vår planets undersökningar kring om det råder liv hos grannen, det vill säga Mars.

Javier Martin-Torres heter han och är professor i atmosfärsvetenskap. Men Martin-Torres är skeptisk. Via vattnet på Mars har han kommit fram till att det är ett ganska ogästvänligt ställe för liv. Men det kan förekomma ­– under jord.

– För liv så som vi känner det skulle det vara mycket svårt att överleva på Mars, säger Marin-Torres.

Dramat går vidare ­– och jag lovar att hålla er underrättade.

Läser i en undersökning den föga förvånande slutsatsen att internetanvändandet bland riktigt små barn ökar. En viss oro framförs, men jag tycker vi borde chilla här.

Jag har själv sett min väns lilla son ratta en Ipad på ett häpnadsväckande sätt. Han växlade mellan tecknat på Youtube och något spel som om det vore helt självklart. Men då och då slog han Ipaden i huvudet.

Till sist frågade jag min vän varför lilla Sigge gjorde så.

– Haha, en gång saggade internet. Då slog han paddan i huvudet och då funkade det igen. Därför tror han att det är en universallösning.