I Västerbotten har snön vräkt ned men längs kusten i Norrbotten är det än så länge i det närmaste snöfritt. Det tackar alla som åker långfärdsskridsko för eftersom varje snöfri dag ger nya tillfällen till fin åkning. Mats och Ann-Helene Widgren bor i byn Vitå som ligger knappa två mil från Råneå och de har båda tagit ledigt för att använda dagen till friluftsliv.
– Vi brukar hinna med fem svängar på en säsong och det här blir andra gången som vi är ute, berättar Mats Widgren.
Och de första gångerna brukar alltid bli hemma i Vitå eftersom Vitåfjärden är en av de första större sjöar i Luleå kommun som får tjock och fin is. Några nätter med rejäl kyla har gjort att isen är nu är tolv centimeter tjock och då har man lite enligt de båda långfärdsskridskoentusiasterna lite spelmån.
– Vi brukar säga att sju-åtta centimeter är gränsen, så nu ska det inte vara några som helst problem, säger Mats Widgren.
Under julhelgen i fjol åkte de från Rörbäck och rundade Bockön och då såg de öppet hav där det också låg en hel del säl. Den här förmiddagen blir det inga sådana möten men en tur upp efter Lillån visar att det däremot finns en del bäver i direkt vid vattnet.
Den här förmiddagen mulnar det först igen men sedan börjar det sakta men säkert att spricka upp och till sist är himlen helt blå. Det gnistrar förföriskt vackert från de små snö- och iskristaller när solljuset träffar den släta ytan och allt det här vackra tilltalar både Mats och Ann-Helene.
– Isen är ju så vacker. Att vara ute så här bjuder ju på så många fina naturupplevelser, säger hon och han nickar instämmande.
– Och det ger ju snäppet mer sjö- och havskänsla att färdas så här jämfört med att åka skidor på isen när snön har kommit, inflikar han.
De bor också strategiskt. De har bara 300 meter ned till Vitåfjärden och det sätter också stort värde att bo i en mindre by med närheten till en rad naturupplevelser.
– Det är uteupplevelsen som är grejen och skridskor är ju ett roligt sätt att färdas för det går ju relativt snabbt, säger Ann-Helene Widgren.
Säsongen börjar vid den här tiden och den sträcker sig ända fram till nyår.
Under julhelgen för några år sedan när de var ute på en promenad i byn låg det ju snö på isen men så upptäckte de att det fanns en cirka trettio meter bred kant där det tinat och sedan frusit.
Plötsligt hade de en egen skridskobana mitt i vintern.
– Det bar ju bara hem och hämta skridskorna och sedan bege sig ut. Det var ju blankis runt stränderna så man kunde nästan åka runt hela fjärden, säger han.
Samtidigt poängterar de att man inte ska utmana ödet. Det finns de som kommer till Vitå för att åka skridskor och då kan isen bara vara fyra centimeter lång men det är inget som de rekommenderar. De ser också till att alltid vara två stycken så om något skulle hända finns det alltid hjälp att få och runt halsen finns också isdubbar och nära till hands finns också en lina.
– Sedan har vi ispikarna som vi använder för att kolla isen med och vi bär också alltid med oss ombyte i ryggsäcken ifall man skulle gå igenom för på så vis kan man få på sig torra underkläder, säger Ann-Helen.
– Och grenrem på ryggsäcken är ju också riktigt bra. Så att den inte flyter upp ovanför huvudet om man går igenom på djupt vattnet, säger han.
Men de har klarat sig från att blöta upp sig.
– Jag har gått igenom men jag har bara blivit blöt upp till knäna, säger Ann-Helene.
Efter två timmars åkning väntar varm köttsoppa till lunch och för Ann-Helene väntar en halv dags arbete i Luleå.
– Men en sån här förmiddag ger verkligen extra energi, säger hon.
Hennes make har däremot tagit en helledig dag.
– Att bo nära naturen så som man gör på en plats som Vitå är fint. För oss är det livskvalitet, säger han.
Efter en härlig dag på Vitåfjärden kan man inte annat än att hålla med.