Bengt Pohjanen Författare

I dag, den 15 juli, firar vi Meänmaan päivä, Tornedalingarnas dag, för trettonde gången. En tillbakablick är på sin plats. Varför inte lite nostalgi?

Att vi bestämde oss för den 15 juli har sin förklaring dels i att vi samma dag 2007 bildade Meänmaa-föreningen, dels i att många tornedalingar då återvänder till sina rötter. Vi väntade oss ingen större anslutning första gången, men till vår förvåning dök det upp ett 70-tal personer.

Flaggans färger – gult, vitt och blått – har sedan slutet av 1980-talet varit en symbol för meänkieli och användes första gången som omslag på en ordbok som utkom 1992. Färgerna symboliserar solen, luften och vattnet. Flaggan antogs som vår gemensamma symbol för vår ”nationaldag”.

Vi samlades vid Nordkalottens Kultur- och Forskningscenter, varifrån vi med flaggan i topp tågade genom samhället och mötte den finska delegationen på bron mellan Övertorneå och Ylitornio. Vi bytte flaggor. Jag höll ett tal, sparkade en symbolisk gränssten ner i älven med följande ord: ”Nu välter vi gränsstenen och låter den falla ned i älvens mörka djup”. Vi sjöng ”Väylä oon aina ollu” (Älven har alltid funnits). En sång som följt med firandet sedan dess.

På gränsen förklarade vi högtidligt att den 15 juli nu var Meänmaas och Tornedalens nationaldag. ”Härmed finns ingen gräns för kulturen, folket och språket”, proklamerades.

Medierna var på plats. ”Historiskt ögonblick för Tornedalen”, var rubriken i Norrländska Socialdemokraten den 16 juli 2007.

”I går hissades för första gången Tornedalens egen flagga, på båda sidor om landsgränsen”, kunde vi läsa i samma artikel.

Då kunde vi i vår vildaste fantasi inte ana att den 15 juli i framtiden skulle firas i hela vårt avlånga land och även i andra länder. Men så sker i dag.

Historia är skapat liv. Det känns stort att ha få leda en förening som gjort så mycket med så små medel.

I dag finns anledning att med glädje titta på det vackra kuvertet och det guldkantade brevet, daterat den 25 februari 2013, tillställt Föreningen Meänmaa: ”Jag kan meddela att Svenska Akademien behandlat er förfrågan om att en särskild dag i akademialmanackan skulle kunna införas som Tornedalens flaggdag. Akademien har med anledning av er fråga beslutat bifalla denna hemställan, vilket innebär att den 15 juli fortsättningsvis i Akademiens almanacka skall anges som Tornedalens flaggdag. Med vänlig hälsning Peter Englund, ständige sekreteraren.”

Sveriges tysta myr, som Nils Holgersson inte såg, har blivit mer synlig.