Drömmen om restaurangen blev sann - nu väntar han på Kalix löjrom

På det storslagna torget Grand Place mitt i matstaden Bryssel finns matställena sida vid sida, dofterna från de ganska små, men ack så väldoftande, köken blandar sig med varandra.
Utbudet skiljer sig förstås något åt, men de allra flesta har moulesfrites (musslor och pommes frites kan anses vara landets nationalrätt) på menyn.
Belgarna hävdar att det var de som uppfann pommes frites som de ofta serverar med majonnäs.
En bit bort finns mindre glamourösa, men väldigt charmiga, Rue de Bouchers eller Butcher Street.
Kullerstensgatan där servitörerna, helt olikt dem på finare Grand Place, jagar kunderna. Detta som komplement till de stora handskrivna skyltarna som lockar med trerättersmenyer för 12, 15, 18 eller 20 euro.
Fisk och skaldjur är stort här och det visas upp utanför restaurangerna. Och överallt finns små butiker som säljer pommes frites i strut, fler ostar än du kan fantisera om och mängder av belgisk choklad.
Ett stycke Norden
Men tillbaka till de finare kvarteren. Egil Haaseths restaurang Up North ligger ett stenkast från Grand Place.
Restaurangen, som är i tre plan, var vid köpet en kraftigt nedgången lokal. I dag är lokalerna ljusa, fräscha och präglade av den nordiska stilen.
På disken ligger ett förkläde med en älg på, över disken hänger lampskärmar i garvat torskskinn, på ett bord finns böcker om nordisk mat.
På väggen hänger ett i trä snidat horn och på väggarna i trapphuset mot nästa våningsplan påminns vi om att här finns ett stycke Norden.
Egil Haaseth föddes för 32 år sedan i fiskebyn Ålesund i Norge.
Han valde tidigt att utbilda sig till kock och blev så bra att han vid några tillfällen bjöds in till slottet för att laga mat åt norska kungafamiljen.
Fortsatta kockstudier i Frankrike ledde honom vidare, så småningom till en anställning som sous-chef på en fin restaurang i Bryssel.
- Jag har alltid drömt om att driva en egen restaurang och för ett och ett halvt år sedan, när den här lokalen blev ledig, fick jag äntligen chansen, säger Egil Haaseth.
Mycket arbete
Att förverkliga en dröm kostar på:
Egil Haaseth börjar sina dagar vid åttatiden på morgonen och avslutar dem vid midnatt. Detta kan väl förklaras av att han är ensam kock i restaurangen, samt att han inrett restaurangen själv och i många fall tillverkat inredningen själv.
- Jag var och är beredd att jobba hårt, jag visste innan jag gav mig in
i detta att jag får jobba två, kanske tre år innan verksamheten ger någonting tillbaka, säger Egil Haaseth.
Det är en man med brinnande matintresse vi träffar, han pratar mycket och gärna om menyn som han beskriver som en blandning av "bestemors favoriter" (ungefär husmanskost) och mer exklusiv mat.
- Jag har inte pommes frites på menyn. I närområdet finns säkert hundra restauranger som kan pommes frites bättre än mig, säger Haaseth som delar med sig av sin idé om vad som är bra mat:
- Maten ska vara rak, ärlig och enkel, men med mycket smak, traditionell och innovativ. Jag byter meny varje säsong, jag serverar inte potatis, ris eller pasta och aldrig smör till brödet. Ingen gäst har efterlyst smör, här får de gräddfil i stället.
Kalix löjrom på menyn
Den här tiden på året finns förstås älg, ren och - inom kort - Kalix löjrom på menyn.
- Jag betalar 140 euro (ungefär
1 400 kronor, reds anm) kilot för Kalix löjrom som jag ska servera på blinier med rom, rödlök och citron, säger Egil Haaseth och ser nöjd ut.
Den ursprungsskyddade Kalix löjrom - den första svenska produkten med den märkningen - väntas dra gäster och innan vi går vill vår norske vän kontrollera en uppgift hemifrån.
- Vi äter inte så mycket löjrom
i Norge, men vi vet förstås att det är en lyxig produkt. Stämmer det att ni norrbottningar äter den med matsked?