Lars driver Juhlins Lantbruk tillsammans med sin bror Mats medan Åsa arbetar i makarnas begravningsbyrå. Hon har tidigare jobbat inom hemtjänsten och på Swedbanks telefonbank i Piteå. Men efter några års pendlade så kände hon för att hitta ett arbete närmare hemorten.
– Jag och min mor Viveka, som inte längre är i livet, hade längre pratat om att starta en begravningsbyrå för behovet finns ju alltid för den sysslan.
Åsa fick sedan möjligheten att få praktisera på Harads begravningsbyrå som ägdes av Trehotels ägare Britta Jonsson Lindvall.
– När hon skulle sälja fick vi köpa företaget så min gamla dröm gick i uppfyllelse, säger hon.
I dag har makarna haft begravningsbyrån Luleälvdals Begravningsbyrå i fem år.
– Att vara begravningsrådgivare handlar inte enbart om döden. Den största kontakten har jag med avlidnas anhöriga. På grund av sjukdom är vissa dödsfall mer väntade och anhöriga har då hunnit förbereda sig för dödsfallet. När det gäller äldre människor är det även mer naturligt att de går bort än att unga människor dör. Men oavsett hur döden infallit måste vi som begravningsentreprenör göra det bästa av situationen och stötta och ta hand om de anhöriga, säger Åsa Juhlin.
Makarna har i dag inget kontor i sitt bostadshus.
– De flesta besöken gör vi hemma hos kunderna vid deras köksbord. Det har gått bra och är väldigt uppskattat. De som bor i närområdet vet var vi finns och hur vi jobbar.
När begravningsbyrån tar på sig ett uppdrag åker makarna först hem till kunden om den anhörige avlidit i hemmet.
– Då börjar vårt praktiska arbete. Vid hämtningar och körningar är vi alltid två personer som jobbar. Vi transporterar den avlidne till närmaste bårhus, säger Åsa.
– I vårt jobb måste man helst vara lite av en psykolog. Det gäller att ta det försiktigt när man kommer på besök och kunna läsa av folk i sorg, säger Lars Juhlin.
Det är Åsa Juhlin som senare vid återbesöket kommer överens med kunden om alla detaljer kring jordfästningen och även gör iordning den avlidne inför begravningen.
– Jag brukar inte fundera så mycket över att det är en död kropp jag hanterar. Det handlar snarare om att göra det så värdigt som möjligt för människan som en gång fanns inne i kroppen, säger Åsa Juhlin.
Hon och maken Lars tycker de har ett väldigt viktigt arbete som de trivs med att sköta.
– Vi möter mycket förtvivlande människor och sorg men samtidigt väldigt mycket tacksamhet. Det är ju det som gör att vi orkar. Jag brinner verkligen för arbetet som begravningsentreprenör, säger Åsa Juhlin.
Hon jobbar även två dagar i veckan i Vuollerim med begravningssysslor.
– Jag kan ta emot kunder och även besöka min gamla pappa som bor kvar och se till att han har det bra.
Lars kör alltid begravningsbilen till olika kyrkor vid begravningar. Han tycker det går bra att kombinera den sysslan med att vara mjölkbonde. I dag har lantbruket 82 mjölkkor och lika många ungdjur som ska skötas.
– De flesta jordfästningar infaller ofta mitt på dagen och det är som regel mellan mjölkningstiderna. Så det går att kombinera med chaufförsjobbet eftersom det oftast är lugnare mitt på dagen.
I Norra Bredåker reagerar ingen bybo längre när den svarta bårbilen är ute på uppdrag. Men visst hajar en och annan bilist till när bilen körs förbi den stora ladugården ut på väg 97. Speciellt om det sker flera gånger i veckan. Från samma ställe.
– Ja, många funderar nog om det dött någon där. Igen, säger Lars Juhlin.