Tisdag morgon 08.57, Brattlandet. Himlen är murrig och älven ser ut som smält bly.
Paret Jaana Enström Alamäki, 52, och Knut Enström, 57, har arbetat sedan halv sex på morgonen. Om tolv timmar kommer de att avsluta arbetsdagen. Sedan de bestämde sig för att starta upp Kalix Ost har livet verkligen förändras.
– Framförallt har det tillkommit en massa jobb som vi inte räknade med från början, säger Jaana.
Knut Enström är uppvuxen på gården i Brattlandet där han och Jaana driver en getfarm. Men det dröjde ända till 2006 innan paret köpte hela jordbruksfastigheten. Det var då idén på ett nytt liv började gro.
– Jag var färdig med mitt tidigare jobb, säger Jaana.
Och 2013 tog Jaana Enström Alamäki steget att lämna den ekonomiska tryggheten då hon sa upp sig från sin fasta tjänst som studie- och yrkesvägledare inom särskolan i Kalix kommun. Makarna köpte tolv getter.
Våren 2014 kunde de mjölka getterna för första gången. Sedan dess har det blivit otaliga timmars arbete.
– Men semester är inte så angeläget nu för tiden. Tidigare var det en stark längtan att komma bort från jobbet. Nu har vi jobbet här hemma och det är en sådan stor frihet, säger Jaana och fortsätter:
– I somras var vi två dagar i Stockholm, och det räckte gott och väl. Man hinner göra massor av saker på två dagar.
Just friheten med att ha jobbet hemma är någonting som Jaana Enström Alamäki kommer tillbaka till flera gånger.
– Att inte behöva ha ett schema mellan åtta till fem är så härligt. Sen har vi givetvis en planering som vi måste följa. Vi kan ju inte bara lata oss.
Sedan maj i år är maken Knut också på pappret en del av företaget. Då gjordes bolaget om från en enskild firma till ett aktiebolag.
– Men han har hela tiden varit med. Knutte har byggt alla utrymmen för getterna, berättar Jaana.
Knut har varit egenföretagare under stora delar av sitt liv, men då inom byggbranschen. Den verksamheten håller han på att avveckla.
– Jag kan inte vara anställd och ha någon ovanför mig som bestämmer. Jag försökte i ett par år, men det fungerade verkligen inte.
Och utan ”Knuttes” snickarfärdigheter hade det aldrig blivit något ostföretag, menar Jaana.
– Vi var inte sugna på att ta stora lån, eftersom vi inte är så unga längre. Det hade varit en annan sak om vi var unga och det var någonting som vi skulle göra hela livet.
Drygt två år efter den första mjölkningen finns det nu 25 getter på gården. Och till nästa år tror paret att det kommer ha tillkommit ytterligare tio. Att behålla getfarmen småskalig är ändå någonting som de båda strävar efter.
– Innan vi startade upp for vi runt och tittade på andra getfarmer. Då kom vi på en farm i Småland hos en äldre dam som bara hade 20 getter. Det gick runt för henne ekonomiskt och det sporrade oss, säger Jaana.
– Men visst fick hon jobba, fyller Knut i.
Att starta ett litet jordbruk är att gå emot tiden. Allt fler jordbruk slås ut och försvinner. Trots det tillverkas det mer livsmedelsprodukter än tidigare, eftersom jordbruken som finns kvar blir allt större. Men den tuffa marknaden skrämde aldrig Jaana och Knut.
– Det var bara att köra på. Vi har aldrig ångrat oss, eller..? säger Jaana och vänder sig mot sin man med ett gapskratt.
– Jag har väl inget alternativ nu.. Nä, men allvarligt talat, att starta en stor getfarm skrämdes vi nästan av.
Ostarna tillverkar de i mejeriet som de själva har inrett i Bondersbyns gamla Konsumbutik. Där gör de bland annat salladsostar, brieost, vitmögelost, kaffeost och haloumi. Tillverkningen sker i vanliga fall var tredje dag. Den gamla Konsumbutiken fungerar även som gårdsbutik där de säljer ostarna en kväll i veckan.
Efter en intensiv jobbperiod är den nu annalkande vintern en betydligt mer stillsam period för de två getfarmarna. En av anledningarna är att getterna inte behöver mjölkas under vinterhalvåret.
– Sen måste vi också få vila, det går inte att jobba ihjäl sig. Det har varit mycket jobb den senaste tiden, säger Knut Enström.
Men att bli helt utan jobb är inget som han och Jaana behöver bekymra sig över. Nu mot jul börjar den stora försäljningen på olika markander runt om i Norrbotten.
– Det är för få timmar på ett dygn. När vi är klara för kvällen finns det fortfarande saker som är ogjorda. Men det är samtidigt härligt, säger Jaana Enström Alamäki.