– Det känns bra att vi kunnat hjälpa till. Det hade tagit lång tid för polisen att få allt detta gjort, säger Lundqvist, ammunitionsröjningsledare.
Den första explosivämnesamnestin pågick mellan 15 oktober och 11 januari. Men ännu är långt ifrån alla anmälda sprängmedel hämtade. Tidsgränsen för försvarets stöd till polisen har förlängts till slutet av april.
– Vi har nog ett 60-tal ärenden som väntar, säger Anders Strömberg, också ammunitionsröjningsledare.
Gruppen tillhör Försvarsmaktens Skyddscentrum i Umeå men är stationerad vid Norrbottens regemente i Boden. När amnestin utfästes sökte polisen omgående stöd hos militären.
– Problemet för polisen här uppe är ju bemanningen. De har fullt upp med sitt ordinarie jobb, säger Strömberg.
Följande har hittills samlats in i norra militärregionen (Sundsvall till Kiruna): 325 kilo civilt sprängämne (ex Dynamex, Nitrolit) , fem kilo militärt sprängämne (ex sprängdeg), 1760 sprängpatroner, 310 elsprängpatroner, 548 meter krutstubin, tolv projektiler/granater och två handgranater.
– Tanken med amnestin var ju att få kriminella att lämna över exempelvis handgranater. Men det vi hämtat in har inte varit kopplat till kriminalitet. Vi har två handgranater som en officer i Piteå haft men de är från tiden för Finska Vinterkriget. Det är bra att vi fått bort många elsprängpatroner. De är ofta i fint skick trots att de legat länge. Varje patron är komponent till en potentiell hemmagjord bomb, säger Strömberg.
Sprängämnen kan med tiden bli känsligare men framförallt innehåller de mycket giftiga ämnen. Därför är det viktigt att använda skyddsutrustning.
Det vanligaste uppdraget är att hämta sprängmedel som blivit liggande i förråd eller uthus, ofta över generationer.
– Förr i världen hade man sånt till att spränga stubbar och stenar vid skogsbruk och lantbruk. Det kunde köpas i en vanlig järnhandel, konstaterar Lundqvist.
Den 107:e insatsen i norr är just ett sådant uppdrag. Sven-Olov Lindströms familj har en fritidsfastighet i Åkerholmen utanför Brännberg.
– Svågern sade: "Har du hittat dynamiten än? Den hänger under taket". Den är nog från 1940-1950-talet, säger Sven-Olov Lindström, som gjorde anmälan i oktober.
Efter att ha kontrollerat att alla förhållanden på platsen stämmer klättrar Mikael Lundqvist upp på stegen i uthuset. Med ficklampa inspekterar han den slitna tygpåsen, som innehåller Nitrolit. Eftersom det är kallare än plus 13 grader kan nitroglycerinet ha kristalliserats. Han använder nitrilhandskar och andningsmask när han häller aceton på kristallerna och försiktigt lyfter på stavarna, som ligger i tre lager.
– När kristallerna löses upp blir sprängämnet mindre känsligt att hantera, säger han.
Nitroliten läggs i en transportbehållare och flyttas ned till isen nedanför fastigheten. På en bädd av björkved och med hjälp av trassel och diesel bränns sedan sprängämnet.
– Risken för explosion är obefintlig eftersom det inte kan bildas något gastryck, säger Anders Strömberg.
Ammunitionsröjningsgruppen har hög kompetens och skulle teoretiskt även kunna stödja vid bomblarm i norra Sverige i stället för att polisens bombgrupp flygs upp.
– Allt beror på vad polisen begär stöd med. Polisen begär stöd av försvarsmakten ur stödförordningen eller ur terroristlagstiftningen, säger Mikael Lundqvist.