Vi möter fyra av de åtta kvinnliga konstnärer som den 30:e och 31:a maj ska visa sin konst för allmänheten här på gården vid havet i Brändön som bebos av Inger Thurfjell. I en av de fyra byggnaderna har Inger sin ateljé. Hon arbetar halvtid som psykoterapeut och halvtid som konstnär här och i konstnärernas kollektivverkstad på Kronan.
– När jag jobbar som konstnär är jag väldigt glad, säger hon.
Hon arbetar i många tekniker: olja, grafik, emalj och skulptur.
– Skulptur är det senaste. Jag vill jobba mer tredimensionellt.
Hennes konst är symbolisk och speglar olika relationer, interaktion med människor, djur och fåglar. Den senaste tiden har hon gjort många hus.
– Hus har en väldig symbolik för människor. Vi har olika inre rum, säger Inger.
Elin Schefström, Örarna, är bildterapeut. Hennes patienter målar bilder och hon målar svarsbilder som ska ta dem vidare. Annars utövar hon sitt konstnärskap på fritiden.
– Jag målar, mest i olja och akryl. Det handlar om att skapa nya idéer, komma i harmoni med sig själv och utveckla sig, säger hon och berättar att hon har gått kurser hos Inger Thurfjell, bland annat i Frankrike.
Gunilla Öhman, Boden, har arbetat som konstpedagog i 30 år och haft kurser med barn och vuxna. När hon blev pensionär började hon måla själv.
– Att måla måste få ta tid. Det är roligt men också ett helvete. Jag tycker om spelet i bilder och målar mycket människor och kor, röda, gröna och randiga kor. ”Inte finns det väl såna kor”, kan någon säga. Men det är ju bara bilder av kor.
Gunilla är hjärtligt trött på folk som ser rätt och fel i bilder, inte minst när det gäller barns bilder. Hon hyllar konstnärens rätt att till hundra procent få bestämma hur en bild ska bli.
– Det finns inget rätt och fel. Det oväntade är något spännande som vi borde ta vara på, slår hon fast.
Elisabet Linna Persson, Luleå, är konstnär på heltid efter 30 år som tandläkare. Hon har ateljé hemma men arbetar också i konstnärernas kollektivverkstad. Hon målar i akryl mest men ägnar sig även åt grafik, emalj och glas.
– Den kreativa processen är fantastisk men kan också vara ett helvete. Just nu är jag inne i en svår period när bilderna inte blir som jag har förväntat mig.
Inger säger uppmuntrande:
– Du upplever en skapandekris Elisabet. Det är en viktig process.
Gunilla säger:
– Ja, då händer det saker!
Kvinnorna trivs tillsammans. De uppmuntrar och stöttar varandras konstnärskap. Nu ser de med stor glädje och förväntan fram emot att tillsammans få visa sina verk under den årliga Konstrundan då konstnärer öppnar sina ateljéer för allmänheten. De hoppas att så många som möjligt ska hitta hit till Brändön.
– Vi ska ordna det roligt för publiken. Den ska få se många uttryck på ett ställe. Överraskningar blir det också, säger Elisabet hemlighetsfullt.
Hon försäkrar att tillställningen kommer att bli okomplicerad.
– Ibland kan utställningar bli så komplicerade och för svåra för folk som bara vill se på konst. Här blir allting enkelt och glädjefyllt.
Gunilla Öhman säger:
– Ja, det kan bli så jävla märkvärdigt och svårt att närma sig. Så blir det inte här!
Förutom de fyra nu nämnda kommer ytterligare fyra kvinnor att ställa ut här: Anita Lundgren, Luleå, Viveka Kroon, Luleå, Katarina Nilsson, Överkalix och Maria Larsson, Luleå. Det blir åtta kvinnor. Vi jämför med med den en gång vida kända feministiska kvinnogruppen Grupp 8. Inger, Elin, Gunilla och Elisabet har ingenting emot jämförelsen.
– I konstvärlden är maktstrukturerna de samma som i andra världar. Som kvinna är det svårt att få makt. Vi behöver bli synligare men ibland slår de ansträngningarna över och blir till vätskor, fittor och utfläkningar. Det är inte feminism för mig, säger Inger Thurfjell.
Hon berättar om ett glädjeämne som hon har hittat på Google:
– I världen är de tio mest kända konstnärerna män. I Sverige är nio av de tio kändaste konstnärerna kvinnor!