En liten ljusstake lyser upp vid bussens framruta. Inne i biblioteksdelen doftar det av glögg och pepparkakor.
Bokbussen är ute på de sista turerna innan jul och den här kvällen stannar den bland annat till i byn Brändön utanför Luleå. Anna Lena Lüddekens har arbetat på bokbussen i sex år nu och hon kan inte tänka sig en bättre arbetsplats. Hon och bibliotekarieassistenten Alf Kvamsdal besöker i stort sett varje liten by i hela Luleå kommun.
– Att jobba på bussen är bara bäst. Det är så varierande dag för dag. Här får man ju en personlig relation med låntagarna som känns värdefull. Det är ofta samma människor som återvänder så vi lär känna våra låntagare. Under turerna får man ju också uppleva naturen med allt vad det innebär. Så även om bussen är densamma är ju omgivningarna hela tiden olika, säger hon.
Det händer också nya saker i bokbussvärlden. Nu kan den som vill få en påminnelse på sms några timmar innan bussen ska anlända. En service som har fallit väl ut.
– Många säger ”gud vad bra att man får ett sådant där sms, annars hade jag glömt bort det”. För även om man har turlistan på kylskåpet är ju vardagen ofta fylld med så mycket annat och då är det lätt att det ramlar ur minnet, säger den 52-åriga bibliotekarien.
Sedan stannar bussen till på Staffansvägen i Brändön. Anna Eriksson kommer in tillsammans med fyraårige sonen Niklas Eriksson. Det lilla byltet i famnen är väl inpaketerat men rätt snart är lillasyster Julia befriad från handskar och mössa.
– Vi har besökt bussen ända sedan Niklas var liten. Ja, han var nog som Julia är nu när jag började att gå hit med honom. Det är praktiskt och en fin liten utflykt. Det är inte lika många böcker som i ett stort bibliotek men det är bara bra. Det blir mer övergripligt, säger Anna Eriksson.
Tio månader gamla Julia använder de låga bokhyllorna vid barnavdelningen till stöd när hon ska stå upp. Hennes storebror har fått en pepparkaka och lite glögg. Mellan tuggorna letar han bland böckerna och rätt snart hittar han något av intresse.
– Den här tomteboken vill jag ha, säger han vänd mot sin mamma.
Sedan hittar han två Mulle Meck. Och två blir helt perfekt. Nu kan han ha en hos mormor och en hemma.
Nästan stopp är vid den i dag nedlagda handelsboden i Brändön. Där står ett tiotal människor och väntar och det är näst intill trängsel när dörrarna öppnas.
– Härligt att se att så många är här. Det brukar vara ett stort intresse här. Bortsett från när det är löjfiske och när rommen ska klämmas. Då kommer knappt en enda, säger Lüddekens.
Åke Andersson tuggar lite på ena glasögonskalmen samtidigt som han synar en rad i bokhyllan. Därefter plockar han ut en titel med namnet Stalins dotter.
– Jag tycker om memoarer och jag har sett ett program om henne så den här tror jag kan vara intressant, säger han.
Det var hans hustru som lockade honom att följa med den här onsdagskvällen.
– Hon läser mycket så jag följde med när hon skulle gå. En gång i tiden lånade jag väldigt mycket men det blir inte lika ofta nu. Det är ändå riktigt roligt när man hittar en bok som man fastnar för, säger han.
Vad tycker du om bokbussen?– Jamen det är ju kanon. Jag ser ju att det är mycket unga människor här också. Den fyller absolut en funktion.