För fulla segel mot Luleås hamn
I dag får sjöstaden Luleå verkligt finfrämmande.Och Luleåborna får möjlighet att beundra ett fartyg som egentligen är två - både en historiskt korrekt kopia av en ostindiefarare från 1700-talet och ett toppmodernt, säkert oceangående fartyg.
Foto: Fredric Lundqvist
I många avseenden är besättningens villkor detsamma för dagens besättning som de var för besättningen på 1700-talets ostindiefarare.
Det är trångt och varmt i skanserna där man bor 15-20 personer tätt inpå varandra. En koj och en liten förvaringsplats för personliga tillhörigheter är det enda privata utrymmet. Något privatliv existerar knappast ombord.
Samma arbetsuppgifter
Arbetet är uppdelat i vakter, fyra timmars arbetspass, däremellan åtta timmars frivakter. Så rullar livet ombord, dygnet runt.
Arbetsuppgifterna är till stor del detsamma som under 1700-talet: tjänst i mässen eller byssan, hålla utkik, gå brandvakt, stå till rors, reparera och underhålla fartyget samt arbeta i riggen.
Det är ett slitsamt, tidsödande och komplicerat arbete att hissa alla Götheborgs tolv segel. Alla tampar, block och taljor gör en lekman totalt förvirrad men besättningsmedlemmarna både på däcket och uppe i masterna, 47 meter ovanför vattenlinjen som högst, verkar veta precis vad som ska göras. Under taktfast sång från besättningsmännen som hugger i och drar hissas seglen och fylls med vind.
Goda segelegenskaper
Jens Langert är Götheborgs båtsman. Han övervakar och leder arbetet på däck. Han har varit med i Götheborg-projektet från början och seglat i över åtta månader på fartyget. Han har också seglat med andra historiska segelfartyg och skolfartyg, världen över.
- Götheborgs seglingsegenskaper är överraskande goda. Långt över förväntan. Det är många tidigare skeptiker som blivit imponerade. Visst kunde de på den tiden också, säger han
Om sjön inte är för hård kan Götheborg kryssa i ned till 45 graders vinkel mot vinden och topphastigheten med alla segel satta är imponerande 11,7 knop.
Men även om segelutrustningen och tekniken är densamme på Götheborg som på dess 1700-talsförebild så finns det ju avgörande skillnader.
- Att vi kan få väderprognoser och rapporter gör ju att vi kan hitta fina vindar och undvika stormar på ett sätt som inte de kunde då. Dessutom behöver vi ju inte ligga i stiltjebälten och vänta på vind eftersom vi har motorer, säger Jens Langert.
Moderna levnadsvillkor
Även om arbetsvillkoren ombord för besättningen i många avseenden är likadana som för de sjömän som bemannade fartyg som dessa på 1700-talet så skiljer de sig markant i en del avseenden.
Toaletter och duschar, ehuru spartanska och trånga på Götheborg, var ingenting 1700-talets sjöfarare hade tillgång till.
Dagens Götheborgsbesättning har genom utrustning för avsaltning av havsvatten (omvänd osmos) tillgång till färskvatten hela tiden, 1 000 liter per dygn. Genom kylar och frysar är maten alltid fräsch och god, det kan NSD:s utsända intyga.
Trots att man hade med levande djur ombord kunde dieten för 1700-talets sjömän bestå av härsket fläsk, bönor, ärter och maskätna skeppsskorpor flera veckor i sträck.
Vattnet var hårt ransonerat och kunde vara smutsigt och illaluktande.
Skeppskatten Styrman
Den familjära, kamratliga och vänskapliga tonen som verkar råda mellan alla ombord på Götheborg tillhörde knappast vardagen på dåtidens ostindiefarare. Där var ledarskapet auktoritärt, stenhårt och disciplinstraff med våld en naturlig del av livet omord.
Medan undertecknad funderar över villkoren för de havets hjältar som riskerade sina liv på 1700-talets ostindiefarare och Götheborg rör sig mot Luleå i stadiga sju knop kommer skeppskatten, som trots att det är en honkatt är döpt till Styrman, ut från kaptenskajutan. Med aristokratisk värdighet promenerar hon runt på däck och inspekterar aktiviteten innan hon drar sig tillbaka.
Så jobbar vi med nyheter