Demokraternas seger i valet till representanthuset kan vara ett tecken på att den högerpopulistiska vågen börjar ebba ut.
Den omgruppering av väljarna man kan utläsa ur valsiffrorna gynnar inte republikanerna på längre sikt. Demokraterna gör inbrytningar i de växande förorterna, i synnerhet bland vita kvinnor. De går framåt bland unga, och de fortsätter att stå starka i den mångkulturella befolkningen, som också växer.
Donald Trump verkar ha insett att hans möjligheter att värva nya anhängare är begränsade, för hans eget kampanjande de var helt inriktat på att behålla greppet om sina i huvudsak vita kärnväljare, som matades med nya skräckskildringar om migrationens faror.
Bland annat påstod Trump att en ”invasion” av immigranter från Centralamerika var förestående och kallade ut militär för att stoppa dem vid gränsen.
Trump besökte bara delstater som han vunnit 2016, och fokuserade på senats- och guvernörsvalen, där republikanernas chanser var störst.
I valet till ”Huset”, där alla platser stod på spel, fick de republikanska kandidaterna klara sig bäst de kunde, troligen för att han inte ville bli sammankopplad med en väntad förlust. Så agerar inte en president som tror att tror att han har medvind.
Det utesluter inte att Trump vinner presidentvalet 2020. Då stiger valdeltagandet, och då sluter hela partiet upp och då kommer de stora pengarna fram, om inte finansiärerna bedömer honom som utsiktslös, och det skulle förvåna. Men mycket hinner hända på två år.
Den goda ekonomin, som Trump ärvde från Obama och som boomar nu, kan ha vänt neråt.
Den hårdare granskning som Vita huset och Trump personligen nu kommer att utsättas för, kan avslöja oegentligheter och skandaler som till sist gör en riksrättsprocess mot presidenten oundviklig.
Redan dagen efter mellanårsvalet sparkade Trump sin justitieminister i ett uppenbart försök att stoppa utredningen om hans samröre med Ryssland under valkampanjen 2016.
Ingen vet vad särskilde åklagararen Robert Mueller kommer fram till, men Husets nya majoritet kommer aldrig att acceptera att utredningen avbryts eller hemligstämplas.
I ställer lär vi få se en rad nya utredningar. T ex om Trumps privata ekonomi och om hans affärsintressen påverkat olika utrikespolitiska beslut.
Det är ett stort framsteg att det system för maktdelning (”checks and balances”) som USA:s konstitution bygger på nu återställs även i praktiken.
Vita huset tvingas redovisa underlaget för sina beslut, nya lagar kommer att granskas hårdare och Demokraterna kan ändra skatte- och utgiftsförslag. Men Trump kan fortsätta regera med dekret, och han har dessutom senaten I ryggen.
Senaten godkänner utnämningar till viktiga regeringsposter, men också nya medlemmar i Högsta domstolen.
I utrikes- och handelspolitiken har Trump i stort sett fria händer. Han kommer därför att kunna fortsätta förgifta det internationella klimatet i minst två år till, om han inte tvingas bort från posten i förtid.
Demokraterna har en svår balansgång framför sig. De förväntas utöva en hård granskning av Trump och hans administration. Men de måste också redovisa ett attraktivt politiskt alternativ för nya och gamla väljare.
En majoritet av amerikanerna ogillar Trumps sätt att leda landet, men ogillar inte nödvändigtvis allt han säger sig vilja uppnå.
Det blir inte lätt för demokraterna att finna en kandidat som står upprätt mot gyttjebrottaren Trump, utan att bidra till polariseringen. Ännu har ingen sagt sig vilja utmana Trump, men det lär inte dröja länge.