Erland Nilsson, 65, entreprenör boende i Böle, brinner för Råneå älvdal. Han för en outtröttlig kamp för en levande landsbygd.
Droppen som fick bägaren att rinna över så att han vände de etablerade partierna ryggen och bildade Landsbygdspartiet var Luleå kommuns beslut att lägga ned skolan i Niemisel. Bygdens folk med bland andra Erland i spetsen hade kämpat hårt för att få behålla skolan. När skolan lades ner startade de en friskola istället. Det var för drygt fyra år sedan. Nu pågår en diskussion om huruvida barnen från Gunnarsbyns nedläggningshotade skola och Niemiselsbarnen skulle kunna gå i en och samma skola – över kommungränsen.
– Gunnarsbyn ingick i gamla Råneå kommun till 1968-1969. Sedan bildades "Berlinmuren" och Gunnarsbyn hamnade i Bodens kommun. Det samgående som vi nu diskuterar skulle vara fullt logiskt. En konsult har utrett det och vi ska ha samråd, säger Erland och tillägger själaglatt:
– Vi har 17 förskolebarn i Niemisel nu! Det är några yngre familjer som har flyttat in och köpt bostäder här. De skulle inte ha kommit om vi inte hade haft skolan. Då skulle vi nog ha blivit av med affären också.
Många spekulanter
På tal om bostäder så för Erland just nu en kamp för sex pensionärsvillor i Niemisel. Det är hus som ägs av Luleå kommun som tekniska förvaltningen vill sälja ut. Lulebo vill enligt Erland inte veta av bostäderna och han befarar att åldringar ska tvingas flytta mot sin vilja.
– Vi förhandlar med Luleå kommun och vill ha en lösning som innebär att de gamla får bo kvar och att vi förvaltar villorna så att det skapas jobb lokalt. Det finns många spekulanter här som vill köpa eller förvalta bostäderna, bland andra jag själv. Om det blir fel köpare kan de säljas vidare. Gunnarsbyn hade moduler mitt i byn för pensionärer men de försvann. Vi vill inte riskera att samma sak händer här.
Erland Nilsson anser att Luleå kommun ska erbjuda pensionärsboenden fortsättningsvis och att dessa förvaltas lokalt i Niemisel.
– Lokalt ägande är alternativ nummer två.
Enligt Erland planerar kommunen utförsäljning av pensionärsvillor också i Vitå och Jämtön.
Inget ansvar
Han hävdar att det inte finns något intresse alls för landsbygden bland de etablerade partiernas företrädare i Luleå kommun.
– De ser inte utanför stadsgränsen. Luleå kommun tar inget ansvar för Råneå älvdal, inte ens för centralorten Råneå.
Likadant tycker han att det verkar vara i Bodens kommun och han ondgör sig över att kommunledningen där gett tvivelaktiga löften till Gunnarsbybarnens föräldrar om att skolan i byn ska finnas kvar i mellan tre och fem år.
– Det får en del föräldrar att luta sig bakåt samtidigt som vi kämpar och förhandlar om hur vi ska lösa framtiden för hela älvdalen.
När det gäller Luleå kommun så ställer Erland ett visst hopp till nya kommunalrådet Niklas Nordström som är en bygdens son.
– Det ska bli spännande att se vad som kommer att hända med honom i ledningen, säger han med en gnutta hopp i rösten.
Tills vidare ser han ingen annan lösning än starkt lokalt engagemang för allt som behöver göras.
– Det som vi inte gör själva det blir inte gjort.
Det behövs mat
Han berättar om bildandet av de ekonomiska föreningarna Efik i Niemisel och Råek i Gunnarsbyn där en stor andel av bygdens människor, föreningar och företag är medlemmar. Dessa föreningar har tillsammans startat ett utvecklingsbolag. Dessutom har ett agrocenter bildats som bland annat tar över marker som håller på att växa igen och erbjuder betesmarker till djurhållare.
– Det pratas om 10 000 nya luleåbor. Då behövs det mat. Vi måste ha både mjölkproduktion och köttproduktion men det är främmande för Luleå kommun. Vi på landsbygden är tvungna att hacka på talgen jämt och ständigt. Det är mitt mantra.
Han hoppas på byggkranar i Råneå i framtiden:
– 10 000 nya luleåbor kräver nya bostäder. Vatten- och avloppsnätet i Sörbyarna tål inte nya invånare utan behöver byggas ut och vi har krävt en satsning på det. I Råneå räcker det befintliga va-nätet till 1 000 nya invånare.
Erland Nilsson minns med glädje hur Landsbygdspartiet fick ett ordinarie mandat och två ersättare i Luleå kommunfullmäktige redan i första valet. I Niemisel/Prästholms valkrets fick partiet flest röster av alla partier, inte mindre än 34, 1 procent, och 15 procent av rösterna i både Råneå valkrets och Vitå/Jämtöns valkrets.
– En statsvetare hade betecknat det som omöjligt att partiet skulle få ett mandat i fullmäktige i första valet. Det var häpnadsväckande. För mig var det ett bevis på en besviken landsbygdsbefolkning.Vi fortsätter att kämpa och stärks mer och mer.
KERSTIN ANTTILA