Helena Nordvall blev headhuntad till Norrbotten från Uleåborg. Hon hade tänkt stanna en kortare period och sedan fara till England, men mötte kärleken och sin blivande man. Så hon stannade kvar i Boden.
För första gången är Helena Nordvall ersättare i Bodens kommunfullmäktige. Hon kom in som ordinarie ledamot 2002, men partiet förlorade mandat i senaste valet. Hon sitter dock som ordinarie i miljö- och byggnämnden.
– Jag har alltid haft med mig en borgerlig värdegrund. Min mormor var egen företagare. Hon producerade mattor och ryor. Hon var en mycket stark kvinna och var kristen. Hon gav mig min kristna grund och hon är min förebild.
Helena Nordvall har även ett starkt engagemang inom kyrkopolitiken där hon har flera uppdrag och representerar det Borgerliga alternativet, som har samma förkortning BA som det nybildade partiet Bodenalternativet i kommunpolitiken.
– År 2011 gick Moderaterna ur Svenska kyrkan som parti och bildade föreningen Borgerligt alternativ. Att vi gick ur beror på att partiet helst vill att kyrkopolitiken inte ska styras av partipolitik. Det borgerliga alternativet representerar vår värdegrund och vi presenterar hur vi vill att kyrkan ska vara och styras.
Helena Nordvall är ordinarie ledamot i kyrkorådet, kyrkofullmäktige, kyrkomötet och i den nationella föreningen för BA samt ersättare i stiftsfullmäktige.
– Jag är den enda BA-ledamoten, som sitter i kyrkomötet för Luleå stift. Jag är ödmjuk och stolt över att jag fått väljarnas förtroende.
Att hon överhuvudtaget började med politik var en slump. Hon träffade den moderata kommunpolitikern Bo Lindström när hon spelade en golfrunda. De började prata och Helena Nordvall sa att hon gärna ville veta mer om deras kommunpolitik.
– Men det tog tre år innan jag fick komma till gruppmötet
Hon blev direkt invald i den lokala styrelen och gick med i M-kvinnorna.
Helena Nordvall är 69 år och en renlevnadsmänniska. Hon har alltid varit mycket aktiv; åkt skidor, sprungit, cyklat och spelat golf. Som ung var hon gymnast på elitnivå. Till yrket är hon sjukgymnast och har en medicine doktorsexamen.
Så en dag i februari 2017 när hon åkte skidor kände hon att benen domnade bort.
– Då började min långa resa. Jag mådde jättedåligt.
Det tog elva månader av olika undersökningar innan hon fick sin diagnos. Hon tror att det hade tagit längre tid om hon inte hade jobbat inom vården.
– Jag kunde ju själv utesluta vissa saker. Jag hade storcellig vaskulit, en reumatisk inflammation i stora kroppspulsådern, förklarar Helena Nordvall.
Hon var orolig och fick lägga sina planer som nybliven pensionär på hyllan. Hon hade tänkt ta golfbagen och spela sig runt världen, umgås med sin son och hans familj. Helena har fem barnbarn mellan två och 13 år.
Initialt genomgick hon en tuff cellgiftsbehandling. Hon har också fått stora doser kortison och samlade på sig mycket vätska.
– Men jag är positiv och ger aldrig upp. Det har hjälpt, att jag är kristen.
På vilket sätt?
– Jag började dödstäda och förberedde mig för döden. Jag var allvarligt sjuk och doktorn kunde inte ge besked om jag skulle överleva eller inte. Mitt upp i allt fick lungemboli, men jag är inte rädd för att dö. Jag blir omhändertagen av Gud. Det är en realitet, att ingen kan leva för evigt.
Helena Nordvall har gjort sin begravningsordning och förberett alla nödvändiga papper.
– Min son har vant sig nu, men till en början var han förskräckt. Nu har han förstått det - livet. Vi föds, vi lever och vi dör. Jag är beredd.
Hon är inte frisk, utan lider av illamående, trötthet, benskörhet och hårbortfall. Doserna kortison är mindre, men de har inte kunnat plocka bort den medicinen helt, eftersom symtomen då kommer tillbaka med full kraft.
Fortfarande får hon kramp när hon anstränger sig och kan inte gå mer än 100 meter med stavar, utan att vila. Därför cyklar hon hellre, eftersom hon då kommer längre. Hennes infektionsvärden är fortfarande höga.
Varför trappar du inte ned på dina uppdrag?
– När jag jobba heltid gjorde jag dem vid sidan om. Som pensionär gör de att jag kommer ut, träffar människor och samtidigt, hoppas jag, gör nytta. Jag har inte längre samma ork, men ett politiskt möte och den här intervjun orkar jag med, avslutar Helena Nordvall.