Astrid Sjöberg kom i egenskap av butikschef på Röda korsets second hand-butik i kontakt med Hassan. Han har jobbat heltid som volontär butiken nästan hela sin vistelsetid här i landet.
– Han kom till oss för han ville lära sig svenska, säger Astrid Sjöberg.
Hassan Kahn kommer från Pakistan. Han studerade pedagogik i Ukraina där han träffade sin nuvarande fru. Hon studerade ekonomi. De bildade familj, fick en son och en dotter. Sommaren 2011 kom familjen till Sverige där de har sökt asyl.
Sedan hösten samma år har Hassan jobbat heltid ideellt på Röda korset i Boden.
Nu har familjen fått beskedet att de måste lämna landet.
– De har en vecka på sig, säger Astrid Sjöberg. Hon har följt med Hassan till Migrationsverket ett flertal gånger som moraliskt stöd och är därför väl insatt i hans ärende.
Hon berättar att det tog flera år att få till stånd en första prövning av familjens fall.
– Vi har skrivit många brev. Tidigare har vi pekat på barnkonventionen, men nu är yngsta barnet 18 och betraktas dessvärre som vuxen, fast hon inte är helt klar med sina gymnasiestudier. Hon är snart färdigutbildad barnsköterare och har fått fina vitsord från sin praktikplats på förskolan. Deras son har utbildat sig inom restaurangbranschen och Hassans fru har lärt sig svenska på ABF.
Enligt henne har familjen nu fått olika besked, antingen att de ska åka tillbaka till Pakistan eller till Ukraina. Ukraina för att Sverige har avtal med dem.
Astrid Sjöberg förklarar att familjen mår dåligt och att tre av familjemedlemmarna har lämnat in läkarintyg till myndigheten, som hon hävdar ignorerar dessa totalt. Hon anser att Migrationsverket inte har tänkt till ordentligt.
– De har ingen empati. Familjen är emotionellt uppnött.
Hon har sedan flera år tillbaka haft kontakt med Migrationsverket och upplever en kraftig förändring i myndighetens attityd mot asylsökande. Det senaste mötet med tjänstemannen där beskriver hon som närmast hotfullt.
– När Hassan sa att de inte vill lämna landet, svarade hon att hon kunde skriva ut resehandlingar direkt. Det finns ingen respekt, säger Astrid Sjöberg.
Hon tyckeratt myndigheten inte förstår att det är människor som familjen Kahn som Sverige behöver.
– De är alla fantastiska personer Vi behöver dem, men de får inte stanna.