För Katrin Sjögren har idrott och träning alltid varit en del av hennes fritid. Hon har varit med i Bodens gymnastikklubb i 25 år.
– Där finns gemenskap och glädje. Redan som barn tränade jag. Jag kommer från en idrottande familj. Pappa spelade fotboll och var skidledare. Skidåkning var min första kontakt med idrott. I tonåren blev det fotboll parallellt. Jag spelade tills jag blev gravid med mitt första barn.
Därefter har det bara fortsatt. Hon följde med en kompis till gympan och sedan fick hon frågan av Elisabeth Sandberg om hon skulle börja leda gymnastikpass.
– Jag säger aldrig nej. Jag säger ja till livet. Jag har fått utbildning, gymnastikklubben har alltid prioriterat utbildade ledare. Att bara se gymnasternas glädje - efter passen - gör att det är roligt. Att dela med sig av det som man är bra på och få respons är jätteroligt, sägerr Katrin Sjögren.
Hon förklarar att de har gymnaster som vill ta i lite mer, men tillägger att alla i en grupp inte behöver köra likadant. Hon sätter ihop ett nytt pass varje vecka och bygger det så att den som vill verkligen ska kunna köra hårt.
– Men nybörjaren behöver inte vara rädd för att komma, för jag kan utveckla den personen också. Min intention är att gymnasterna ska bli starkare och jag peppar dem, för annars skulle deras intensitet sjunka och de skulle inte tycka att det är lika roligt, säger Katrin Sjögren.
Hon berättar en anekdot från perioden då hon hade Kom i gång-pass.
– Vi fick en del gymnaster som hade fysisk aktivitet på recept, bland annat en äldre herre som hade blivit ordinerad att röra på sig. Han var jätteduktig och en gång kom han fram till mig och berättade att han hade varit på läkarbesök. Läkaren hade frågat honom vad han hade gjort, för han mådde så bra. Mediciner hade aldrig kunnat göra honom så bra, som träningen hade gjort.
Just nu går Katrin själv på gym för det passar hennes kropp bättre.
– Där har jag kunnat börja springa igen på löpbandet. Det gör mig väldigt lycklig, däremot kanske jag inte springer 25 minuter rakt av, utan jag kör intervaller och det håller min kropp för.
För alla idrotter är det idag jättesvårt att få ideella krafter. Så det blev lite mycket en period och Katrin hoppade av gymmixkommittén och ledde bara sitt pass.
– Men jag kan ju inte hålla tyst och tycker väldigt mycket. Så när kommittén hade ont om folk så gick jag med igen. Det var roligt.
Katrin är barnfödd i Jokkmokk, men familjen flyttade till Boden i samband med att hon började lekis. Hon har varit Boden trogen och har bara varit på en kortare sejour söderut när hennes man jobbade i Enköping och hon var barnledig med deras första barn.
Hon har alltid jobbat inom handeln, mer eller mindre. Det var slumpen som gjorde att hon valde det yrket.
– Jag har alltid trivts med service, jag tycker om att jobba med människor och skulle inte klara av att sitta still en hel dag, säger Katrin Sjögren.
Men för ett 20-tal år sedan jobbade hon som dagbarnvårdare.
– Det tyckte jag var jättekul, det var nya utmaningar varje dag. Jag kom från en sportaffär som lades ned och hade genom arbetsförmedlingen fått gå en utbildning i restaurang och storhushåll. Jag har alltid tyckt om att laga mat.
– Före det hann jag springvika i köken på dagis och tyckte att det var kul. Det passade så bra in. Jag ringde till kommunen och berättade att jag hade gått den där utbildningen, men fick svaret att de inte prioriterar utbildad personal. Då blev jag lite sur. I samma veva så sökte de dagbarnvårdare.
När hon var gravid med familjens andra barn sökte Lindex folk. Katrin Sjögren fick den tjänsten och jobbade många år som ställföreträdande butikschef. Sedan jobbade hon fem år som butikschef, men det blev många arbetstimmar och hon valde att sluta.
– Jag funderade då på om jag skulle göra något annat och spånade på om jag skulle jobba inom friskvård, men så sökte Hemtex en dekoratör och då hoppade jag på det. Jag har alltid tyckt om att göra det visuella i butiken. Det sitter aldrig fast och jag är hela tiden öppen för nya saker.
Det ena gav det andra och hon fick möjlighet att byta jobb igen och är nu på Systembolaget.
– Att jobba på flera olika ställen gör att jag har fått en annan inblick. Jag är nog en vetgirig person och tycker om att lära mig nya saker.
Det präglar också hennes och familjens resvanor för resor är ett annat stort intresse. De senaste åren har det blivit till Thailand.
– När jag fyllde 40 år firade vi min födelsedag utomlands. Jag fyller år i november och då finns det inte så många ställen att åka till där det är sommar. Jag hade inte tidigare varit i Asien och det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag blev kär i människorna, enkelheten. Inget satt fast, säger Katrin Sjögren och fortsätter:
– Vi bokar ju ingen charterresa och hade bara bokat första boendet. Vi åkte lokalbuss från Bangkok till Ko Chang. Bara det tog sju-åtta timmar. De spelade Motorsågsmassakern där framme i bussen och det röktes på. Det var i sig en upplevelse. Min man och min familj brukar skratta åt mig när jag vill åka buss. Jag tycker det är charmigt och man kommer lokalbefolkningen närmare.