Äldsta sonen är idag 13 år. Även om Migrationsdomstolen uppger att han kan anses ha etablerat ett sådant privatliv som skyddas artikel 8 i Europakonventionen bedömer den att utvisning av honom inte anses vara oproportionerlig.

Det här är Svetlana Sokhovas och Roman Sokhovs berättelse. De lämnade Uzbekistan 2005 efter att Roman hamnat i tumult och blivit fängslad. Han släpptes efter tre dagar och fick utreseförbud. 

– Det var ett dåligt politiskt system, korruption och rättsröta, säger Svetlana Sokhova.

Paret tog sig till Moskva. Där föddes äldsta sonen Roman, som i februari nästa år fyller 14 år. 

Familjen kom till Sverige 2007 och sökte asyl. 

– Vi ville ha ett annat liv. Vi ville ha ett tryggt och lugnt liv, som vi har fått här, säger Svetlana Sokhova. 

Året därpå födde Svetlana ytterligare en son. Han fyller den här månad elva år och har följaktligen levt hela sitt liv i Sverige. Både han och hans storebror har gått hela sin skolgång här, de har inga vänner någon annanstans än här.

Roman går på Stureskolan. Han tycker det är perfekt. 

– Jag har många kompisar. Vi är inte för många elever i klassen och lärarna är bra. 

Hans pappa Roman Sokhov säger att sonen sköter skolan mycket bra. Yngsta sonen Artöm går på Prästholmsskolan. Även han trivs.

– Skolan är bra, vi bor bra, säger Svetlana Sohkova. 

För ett år sedan flyttade familjen in i en tvårummare på Prästholmen i Boden. Mesta tiden i Sverige har de dock bott i Råneå. Roman berättar att han där hade börjat lära sig spela gitarr. Han skulle gärna vilja fortsätta, men han får enligt Svetlana inte delta i undervisningen på kulturskolan i Boden på grund av att han saknar id-kort

Migrationsverket har gjort bedömningen, och Migrationsdomstolen håller med, att familjen inte gjort sannolikt att de kommer från Uzbekistan och därför har myndighet och domstol beslutat att de ska utvisas till Ryssland. 

Familjen å sin sida gör gällande att det inte går eftersom de saknar medborgarskap, familj och nätverk i Ryssland. 

Roman Sokhov besökte i maj förra året ryska ambassaden, men eftersom det saknas uppgifter om familjen i de ryska registren uppgav ambassaden att den inte kunde göra en ordentlig sökning och därför inte kunde skriva något intyg, utan en giltig id- handling. Migrationsverket bedömer dock att detta inte är tillräckligt för att anse att han inte är medborgare i Ryssland. 

Tidigare beslut om utvisning har preskriberats på grund av att det inte har kunnat verkställas inom fyra år. Deras ombud bedömer att inte heller det senaste beslutet kommer kunna verkställas (Se artikel intill.)

Migrationsverket tillägger i sitt utvisningsbeslut att familjen  inte angivit några asylskäl gentemot Ryssland. Orsaken är att den förklarat att de inte är därifrån. Situationen blir ett moment 22. 

Både myndigheten och domstolen bedömer dessutom att det saknas synnerligen, särskilt ömmande skäl att låta familjen stanna. Barnens vistelse och anpassning i Sverige är inte tillräcklig. 

Svetlana Sokhova drar fram en kartong, tårarna rinner när hon visar allt hon sparat som barnen gjort under sina år i Sverige. En sagobok om en hund som Roman skrev på skolan i årskurs två, medaljer pojkarna vunnit på olika idrottstävlingar, teckningar.

– De är mitt liv. Jag vill inte kasta något de gjort. Jag förstår inte Migrationsverkets beslut, säger Svetlana Sokhova.

– Vi har bott i Sverige en lång tid och har anpassat oss till livet här. Vi kan inte åka tillbaka, säger Roman Sokhov. 

Det enda de vill är att stanna, jobba och betala skatt.