Det var gymnastikintresserade herrar som bildade Bodens gymnastikklubb för hundra år sedan. Gymnastikformen var avsedd för män och leddes av män.
Den första kvinnliga avdelningen startades 1922. Antalet kvinnliga medlemmar växte snabbt till två avdelningar året därpå.
Som kuriosa kan vi berätta att två av klubbens medlemmar deltog på uppvisningen vid Olympiaden 1948 i London.
Samma år löd föreningens motto "Gymnastik till alla". Ett steg i den riktningen togs när man startade en barnavdelning. Mottot var nästan uppfyllt när man i slutet av 60-talet även tog sig an åldringsgymnastik.
Under årens lopp ökade flickornas antal kontinuerligt, medan antalet manliga deltagarna blev färre.
I dag bedriver klubben träning i alla former för alla åldrar under mottot ”Träning för alla”. Den har gymmix för vuxna samt barn- och ungdomsgymnastik.
Den erbjuder pass i Boden, Sävast och Harads och har haft sommargymnastik sedan 1980-talet.
Medlemsantalet uppgår till omkring 500.
Det är fredag och flera av ledarna deltar på passet på Hildursborg för att senare tillsammans äta middag. AnnBritt Stenberg inleder passet och Rose-Marie Holmberg tar vid med tabata-träning.
– Kämpa på. Nu är det de sista burpisarna.
Ledarna peppar gymnasterna hela tiden att göra lite till och de visar övningarna i olika svårighetsgrader så att alla kan delta, från nybörjare som inte tränat på 30 år till dem som är vältränade.
Flera av ledarna har varit med länge, som AnnBritt Stenberg. Hon har varit medlem lika länge som hon varit ledare - i 36 år.
– Det började egentligen med att vi satte ihop en gymnastikgrupp på arbetsplatsen och den utsåg mig till ledare, fast jag inte hade någon erfarenhet. Vi köpte Jane Fondas workout video och jag lärde mig.
Två år senare värvades hon till Bodens gymnastikklubb.
– Sedan dess blir vi inte av med henne, inflikar Mona Nyström skämtsamt.
Själv började Mona med barngymnastik i sitt kvarter som nyinflyttad på 70-talet.
– Det var jag och en kompis som startade barngrupper och kom med i Bodens gymnastik.
Marie-Louise Magnusson leder bamsepass för de yngsta i Sävast, men har även cirkelträning för vuxna. Det var en slump att hon gick på ett pass för fem år sedan. Däremot har hon tränat på gym många år.
– Men jag kände att det var det här jag vill hålla på med.
Hon tycker rörelseglädjen går som en röd tråd genom verksamheten där man börjar som liten, utvecklas till gymnast och kan hålla på hur länge som helst. Den äldsta medlemmen är 84 år och den yngsta två.
Christina Sellin menar att det finns en fördom om att de leder "tantgympa", men så är inte fallet, utan gymnastik passar alla åldrar.
Mona Nyström är inte längre ledare, men passvärd och har fortsatt tack vara kamratskapen. Hon betonar att de fått bra utbildning via föreningen.
– Vi har fått gå väldigt många kurser. Jag är själv utbildad barn- och ungdomsledare och har även haft vattengymnastik på Erikslund.
Flera har en gemensam historia hur det hela började för dem. Ett par av dem, Margareta Eriksson och Ewa Hedler Egefjord, började med gymnastik 1981 efter att ha spelat handboll. Margareta gick in som ledare säsongen 88/89 och har sedan dess lett pass varje år utan uppehåll.
– Det är så himla roligt - hela konceptet. Man tränar tillsammans med andra till musik och man mår bra av det. Gymnastik innebär att man tränar hela kroppen och knoppen. Man blir glad och uppåt av det.
– Delad glädje är dubbel glädje, inflikar Katrin Sjögren, som varit med i ett kvarts sekel.
Christina Sellin är nykomlingen med sina tolv år som medlem och fem år som ledare. Rose-Marie Holmberg är veteranen och har varit med sedan barnsben. Det började med barngympa på 1970-talet och fortsatte sedan med tävlingsgymnastik.
– Jag har också varit ledare för tävlingsgymnasterna.
Föreningen har haft många duktiga tävlingsgymnaster. En som lyckades även utanför länets gränser var Lena Pettersson.
När Rose-Marie Holmberg blev äldre fortsatte hon med motionsgympa i flera olika former och leder just nu yogapass.
Varför yoga?
– Det var en utmaning för mig att både jobba med rörlighet och det mentala i kombination med andningen.
Christina Sellins intresse bottnar i hennes yrke, hon är fysioterapeut. Att röra sig har alltid varit en del av hennes liv. Hon tycker det är roligt att sätta ihop och göra pass.
– Jag hade velat leda ganska länge, men hade inte riktigt kommit mig för. Så blev jag tillfrågas att bli passvärd för det pass jag själv gick på. Då kom jag med in i gänget och det blev lite lättare att våga ta för sig.
För henne är klubben inte bara gymnastik, utan även samvaro.
– Man lär inte bara känna andra ledare, utan även gruppmedlemmar. Vi har roligt och det är kul när människor kommer tillbaka, säger Christina Sellin och berättar att vänskaper utvecklas.
– Vi gör även saker tillsammans utanför gymnastiken. Några av oss har åkt på fjälltur vintertid.
En del av dem är också engagerade i föreningens interna arbete. Ann-Britt Stenberg har varit på alla positioner i styrelsen, utom ordförande.
– Det här är en bra förening. Vi har ett brett utbud.
Men deras utmaning, menar Katrin Sjögren, är att hitta yngre gymnaster och därmed yngre ledare.
Klubben har satt ihop en jubileumsgrupp som planerar 100-årsfirandet.
– Vi ska synas, lovar Rose-Marie Holmberg.