När kommittén förra veckan presenterade sitt förslag till en sammanhållande landsbygdspolitik konstaterade Inge Andersson att en del av hans kommunalrådskollegor var halveuforiska. Även landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) var väldigt glad.
– Man fick nästan en känsla av att nu är landsbygden räddad, säger Inge Andersson, som vill väcka debatt.
Han satte på sig sina kritiska ögon och läste hela betänkandet. Hans slutsats är avvaktande skepticism. Inge Andersson, som varit aktiv politiker sedan valet 1976, ifrågasätter varför det inte finns någon landsbygdsdefinition i förslaget. Bodens kommun kommer i sitt yttrande utgå från Jordbruksverkets definition.
– Om det är kommitténs definition på landsbygd då handlar det om många människor och stora arealer.
Deras slutbetänkande har ett brett politiskt stöd. Enligt Inge Andersson är det bra i vissa frågor, men tycker samtidigt att det är illavarslande eftersom man uppnår enighet genom kompromisser.
– Ibland måste man ha en egen politisk inriktning och tanke.
När han tittat på åtgärderna som föreslås pekar han på att många handlar om utbyggnaden av bredband.
– Det har blivit ett mantra att det ska lösa landsbygdens problem. Vi har ganska länge byggt bredband i både Norrbotten och Västerbotten. Hittills har det inte lett till många nya jobb. Tvärtom har det lett till att myndigheter har insett att de kan sitta i Stockholm och kommunicera med Agda i Blattniksel.
Tanken att utlokalisera 10 000 statliga jobba är i grunden bra, enligt Inge Andersson, som tillägger att det dock inte är någon quick-fix.
– Det finns en uppenbar risk att de inte hamnar i Pajala och Överkalix, utom kanske några enstaka.
När regeringen tidigare beslutade att utlokalisera e-hälsomyndigheten. Hamnade den i Kalmar.
– Kalmar är inte landsbygd, påpekar Inge Andersson.
Vid utlokaliseringar anser han att det är viktigt att ha en långsiktig strategi där man också utgår från var man vill att befolkningen ska öka i landet. Om man till exempel bestämmer att Skatteverket ska utlokalisera 100 jobb till Jokkmokk om sju år, då måste man se till att det finns kompetent och utbildad personal på plats när flytten dit sker.
– Betänkande och utredningar är en sak, men det är vad man sedan gör i slutändan som är avgörande. Det är upp till regeringen och framför allt Bucht.
Inge Andersson vill att regeringen vågar mer än landsbygdskommittén.
– När befolkningen ökar i Sverige så gör relativiteten att klyftorna ökar. Den här tudelningen av landet som pågår accelererar. Vill man bryta den måste man ha politiskt mod att göra det. Det räcker inte med ett enigt betänkande
Utan tillkott förskjuter det nuvarande skatteutjämningssystemet pengarna till städer på grund av den rådande befolkningsutvecklingen.
– Det är ju ändå utjämningssystemet som gör att vi kan upprätthålla skola och omsorg i hela landet. Systemet måste leva med i tiden. Det kan inte vara som det är idag, men kommittén berör det knappt.
Den föreslår sammanlagt 75 olika åtgärder, men Inge Andersson bedömer ändå att de inte löser grundproblemet.
– Mycket handlar om att man vill att regeringen ska utreda, ta initiativ till och titta på. Innan något av det har satts i sjön har ytterligare tusentals människor flyttat från landsbygden. Ska befolkningsökning som sker spridas över landet måste man skapa förutsättningar för det. Då måste man titta på skatteutjämningssystemet och att naturtillgångarna ger någon slags återbäring till de områden där de tas. Man måste hitta en finansiering.
Inge Andersson ifrågasätter kommitténs egen finansieringslösning, att förändra reseavdraget så att det istället baseras på avstånd.
– Vad innebär det? Finns det risk att en arbetspendling mellan Luleå och Boden äventyras, försvåras eller fördyras? Det vet vi ingenting om.
Han påpekar att de som tjänar på det nuvarande systemet med reseavdrag bor i storstäderna.
– Betänk då att ett sådant förslag ska genom riksdagen där majoriteten av ledamöterna antagligen finns i områden som förlorar på en förändring. Det är en osäkerhetsfaktor.
Han hoppas att de som ska svara på kommitténs slutbetänkande inte bara köper förslaget om utlokaliseringen av statliga jobb, utan tittar på betänkandet med kritiska ögon, pekar på bristerna och lyfter det som är bra.
Lena Tegström