1945 tillsatte landstinget barnhemskommittén. Verksamhetsplanen som upprättades och godkändes för åren 1946-1950 innehöll det planerade bygget av ett spädbarnshem i Boden eller Överluleå. Både Boden stad och Överluleå kommun hade erbjudit sig att kostnadsfritt upplåta tomt för ändamålet. Närheten till järnvägstationen fällde avgörandet och Boden fick hemmet.
Arkitekt Bertil Höök ritade huset, som är det nuvarande Snabelhuset. I Hööks arkiv på Norrbottens minnes arkiv finns flera orginalritningar bevarade bland annat en på bottenvåningen med flera rum för fyra barn i varje med skötrum emellan och ett enkom lekrum.
Den 26 november 1949 inkom från landstingets förvaltningsutskott till socialstyrelsen en till Konungen ställd ansökan om statsbidrag för att bygga hemmet. Socialstyrelsen beslutade att tillstyrka ett bidrag på max 216 000 kronor, vilket var lika med 9 000 kronor per vårdplats. Beslutet undertecknades av " Underdånigst Erik Alexanderson", som var tillförordnad generaldirektör.
Sedan framgår det av Norrbottens socialvårdsförbunds berättelse för verksamhetsåret 1951, att "Kullens barnhem beräknas kunna nedlägga sin verksamhet under innevarande år sedan spädbarnhemmet i Boden påbörjat sin verksamhet och kan bereda plats för 24 spädbarn". Det var ett upptagningshem för spädbarn under ett års ålder och tog emot de första barnen i slutet av mars 1952.
I barnavårdsassistenten Elna-Britta Encrantzs årsberättelse för 1958 står att läsa att Bodens spädbarnshem haft en jämn och hög beläggning under året och att hemmet tidvis varit fullbelagt. Det tillsammans med förekommande infektioner orsakade intagningssvårigheter. Därför fick fyra barn placeras i barnhem utanför länet. I några fall hade barnavårdsombudet lyckats ordna med tillfälliga fosterhem.
Det finns också redovisningar för medicinsk-social statistik och i den påpekas upprepade gånger att ett flertal infektioner stört verksamheten på grund av den otillfredsställande isoleringsavdelningen. Sedan byggdes den om och därefter står att läsa att det inneburit avgjorda vårdtekniska fördelar.
Från och med 1963 till och med 1968 konstateras i statistiken att: " En ökande tendens som fordrar uppmärksamhet är att barn med medfödda defekter i allt större utsträckning börjat vårdas på spädbarnshemmet".
Från och med 1961 övertog landstinget skötseln av barnhemmen från Norrbottens socialvårdsförbund.
I Boden vid den här tiden fanns även ett mödrahem. NSD skrev den 11 oktober 1968 att endast en mamma och hennes barn bodde där och att hemmet skulle stängas. Verksamheten flyttades till nuvarande Snabelhuset där även antalet omhändertagna spädbarn minskade.
Så när dåvarande landstingsrådet Erik Hammarsten i samband med att landstingsmötet öppnades efterlyste tips som kunde spara pengar förmedlade NSD ett den 6 oktober 1971. Då står att läsa: "Vid mödravårds- och spädbarnshemmet i Boden sköter tolv personer om fem barn. Årskostnaden blir 50 000 kronor". Detta trots en reducering av både platser och personal 1970.
Gull-Britt Larsson sade då till NSD att sedan hon började jobba där 1967 har intresset att komma på mödrahem minskat. NSD skrev: "Numera är det inget problem för en ogift flicka att gå kvar på jobbet under havandeskapstiden. Man mister inte anställningen som förr i världen". Gull-Britt Larsson förklarade vidare det var på samma sätt med spädbarnen. Det fanns inte längre lika många anledningar att släppa ifrån sig barnen.
Det blev en riksnyhet, som Aftonbladet nappade på.
Den sista årsberättelsen för spädbarnshemmet på Svartbyvägen är 1975. Därefter måste verksamheten ha flyttat för året därpå har hemmet en annan adress i Boden.
Men frågan är vad som hände med huset sedan, mellan åren 1975 och 1980.
Av lantmäteriets handlingar framgår att Statens byggnadsstyrelse köpte fastigheten 1978. Två år senare fick kommunens byggnadsstyrelse in en ansökan om att få bygga om och till fastigheten för regionmusikens räkning. Enligt musikveteranen Bengt Hendler flyttade Norrbottensmusiken in året därpå, 1981. Av deras årsberättelser framgår att beslutet att samlokalisera regionmusiken i Luleå först kunde verkställas 1996. Då var Vasakronan lagfaren ägare och sålde året därpå till Ge Real Estate AB i Danderyd.
– Vasakronan sålda av sina fastigheter i mindre kommuner. När vi köpte det 1999 fanns det ingen verksamhet där, utan det var helt tomt, säger Jim Öman.
Det var då huset fick sitt namn. Nicklas Johansson, Jim Öman, Stefan Gunnarsson och Staffan Lahti arrangerade en musikfestival i Elefantörat på Bränna strand sensommaren 1997 eller 1998, som fick namnet Snabelfestivalen.
– Vi följde den påbörjade tråden och tyckte att Snabelhuset var ett bra namn, säger Jim Öman
Han hoppade sedermera av Snabelhuset ekonomiska förening, som ägde fastigheten, men för att kunna rädda huset startade han och Bosse Strömbäck aktiebolaget Kulturfastigheter i Boden och köpte det 2005.
– Sedan köpte han ut mig, säger Jim Öman.
Resten är historia. Kommunen köpte det efter en uppslitande debatt i fullmäktige 2012 och sålde det i år till Folkuniversitetet.
Lena Tegström