Britt-Marie Loggert-Andrén är utbildningsledare vid kommunen och håller i kontakten mellan kommunen och TCC, Transport Competence Center AB, som genomför lokförarutbildningen i Boden.
– Vi skulle behöva ytterligare 100 sökande för att säkra en fortsättning.
Hon är orolig.
– Ett par tomma platser klarar vi, men om vi bara kan fylla 16 av 26 platser så blir det inte ekonomiskt försvarbart att driva utbildningen vidare. Det är en ganska kostsam utbildning, säger Britt-Marie Loggert-Andrén, utan att veta exakt hur mycket den kostar.
Det är svårt att komma in och därför är de som utbildar sig till lokförare mycket motiverade, enligt Jens Fredriksson på TCC.
– Vi har inga avhopp.
Yrket är säkerhetsklassat och Transportstyrelsen har utformat en kravspecifikation. De sökande genomgår tre olika delprov där man tester cirka 15 olika egenskaper, såsom simultankapacitet, koncentrationsförmågan under en längre tid och stress. Tillsammans med en arbetspsykolog genomförs också socialpsykologiska tester för att se om personen klarar av jobbet och är lämplig att köra tåg.
– Åtta till tio procent klarar sig hela vägen. Vi brukar ligga på mellan 200 och 300 sökande. Nu har vi 178 sökande och det är kul, men det krävs fler. Det vore roligt att lyckas trygga en fortsättning, eftersom det är stora personalbehov i regionen, säger Jens Fredriksson.
Han uppger att ungefär hälften av dem som går utbildningen har lokal förankring.
Anders Ericson är 39 år och kommer från huvudstaden. Han har en bakgrund som tunnelbaneförare och tycker att det är skönt att se livet lite utifrån.
– Boden är nästan så långt bort man kan komma från Stockholm, på gott och på ont.
Det goda är lugnet och frånvaron av stress. Det onda är saknaden efter familjen och att vara långt hemifrån.
Maja Stiegson är 23 och kommer från Kristianstad. Hennes bästa kompis är lokförare och tipsade om utbildningen. Hon var nervös inför testerna och säger att det kändes underbart att komma in på utbildningen.
– Det här är det bästa jag gjort i mitt liv.
Christine Lundmark, 41 år, är äldst. Hon kommer från Piteå och har hankat sig fram många år som timanställd inom servicebranschen, men lessnade på att slita utan att få betalt för det. Därför siktade hon in sig på ett mansdominerat yrke.
– Jag tänkte lön. Grannflickan utbildade sig till lokförare och då tänkte jag, att tjejer kan. Det här är ett ypperligt jobb för kvinnor. Det är ansvarsfullt och många väljer det eftersom man arbetar självständigt.
Vad har varit svårast?
– De höga kraven man ställer på sig själv, framför allt under praktiken då man är utsatt för granskning varenda sekund i lokhytten. Men ingen kommer hit för att glassa sig igenom utbildningen, säger Anders Ericson.
Lite på skämt, lite på allvar säger de att det är lite pilotkänsla över yrket, att trycka fram flera tusen ton i hög hastighet genom landskapet. Ja, utom mellan Älvsbyn och Bastuträsk, förståss.
De avslutar utbildningen i december. Flera av dem har redan jobb, däribland Maja Stiegson, som fått jobb på SJ i Stockholm. Vetskapen om en ljus arbetsmarknad gör utbildningen extra meningsfull, anser de och påpekar att tåg är framtidens transportsätt.
Mellan 97 och 100 procent som av dem som utbildar sig till lokförare får jobb inom ett halvår, uppger Jens Fredriksson.
– Man kan både jobba i regionen, men också i södra Sverige. Det är viktigt med en lokal skola i Norrbotten.