Familjen kom till Boden 2009 och ett år senare kom första avvisningsbeslutet. Men eftersom beslutet inte verkställts på fyra år preskiberades det. Då sökte familjen asyl igen 2014. Migrationsverket har prövat familjens asylansökan på grund av särskilt” ömmande omständigheter”. Men myndigheten ändrade sig inte utan i veckan kom beslutet att de måste lämna Sverige inom en månad. Familjen från Gaza bor i en sliten och nedgången trerummare. Pappan, Samer al Weessi, säger att Sverige är ett land som står för rättvisa.
– Vi hade därför hoppas att få ett beslut som var rättvist. Just nu känns det inte så och vi är förtvivlade, säger Samer.
– I sex år har vi ätit, sovit och väntat och hoppats. Det går bra för barnen i skolan. Vi känner oss som svenskar. Det här är vårt land nu, säger mamman Lenda.
Läs mer: De saknar identitetshandlingar
Migrationsverket uppger i beslutet att familjen inte deltagit aktivt” i att fastställa sin identitet” och anser att´de kommer från Jordanien och kan återvända dit. Familjen själva säger de är statlösa palestiner från Gaza och flydde undan kriget. Som stöd för det finns deras berättelser.
– Vi förlorade allt. Vi saknar bostad, arbete, släktingar och handlingar. Vi flydde undan kriget och kan inte återvända, säger pappan Samer Al-Weesi.
Migrationsverket har hållit två samtal med familjen där de klargjort att de inte tänker åka till Jordanien.De förstår inte varför.
– De kommer inte att ta emot oss. Vi kommer inte få några id-handlingar eller sjukvård, säger mamman Lenda.
Familjens tre barn Majd,21, Yanal,19, Kinda,12 har befunnit sig i Sverige i sex år vilket kan anses lång tid men inte ” avsevärd”enligt Migrationsverket. Äldsta sönerna anses i dag som vuxna.
– Jag har levt mina ungdomsår i Sverige och arabsamhället är borta från mitt liv. Jag skulle inte leva där som jag lever i dag. Jag har gått ut gymnasiet med bra betyg, men har kunnat studera vidare på 1,5 år fast jag velat, säger Majd.
Utrymmet för att bevilja vuxna personer utan medsökande barn uppehållstillstånd på grund av lång vistelsetid i Svertige är ” nästan obefintlig” skriver Migrationsverket. Brödernas "lagliga tid", två år före prövningen är för kort för att man ska räkna den som en synnerligen ” ömmande ” omständighet.
Samer och Lenda förlorade en dotter i Gaza som avled under kriget 2008. De vill inte förlora ytterligare ett barn. Yngste sonen Karam,1, är född i Sverige och saknar papper i Palestina. Migrationsverket har bedömt att han är beroende av föräldrarna. Vid tiden för hans födelse hade familjens avvisningsbeslut vunnit laga kraft.
– I Sverige har våra barn fått hopp och energi. Vi har vänner här och kan lite svenska men barnen pratar språket flytande. Vi är asylsökande och får inte jobba fast vi vill det eller läsa svenska. Det har varit tungt, säger mamma Lenda.
Kinda,12, har sina vänner i Sverige. Halva tiden har hon bott och gått i skola på Prästholmen.
– Jag ville inte gå till skolan för jag var jätteledsen. Därför var jag hemma men då ringde fröken efter mig. Mina vänner har sagt att de ska kämpa för att vi ska få stanna. Jag känner mig trygg här i Sverige, säger hon.
En klasskamrat har startat en facebooksida för att påverka avvisningsbeslutet.
Kenda skulle ha åkt med sitt handbollslag Hornskrokens IF förra till Kiruna för en cup, men får stanna hemma.
– Jag får inte lämna Boden efter beslutet. De är rädda jag ska fly. Men vart? Jag bor ju här och här vill jag stanna, säger hon.
Familjen har möjlighet att överklaga beslutet vilket man tänker göra.