När färre flyktingar söker sig till Sverige blir många av de boenden som finns i Norrbotten tomma. NSD har tittat närmare på boendena – och nu möter vi människor som bor på dem, och ibland måste flytta runt. Mansour Jafari har bott elva månader på Sangkarats flyktingboende i Gunnarsbyn. När anläggningen var utdömd för kylproblem i februari fick han och en vän flytta in hos Gulli Larsson som bor i Överstbyn. Nu har Mansour Jafari fått en praktikplats på återvinningsstationen där även Gulli jobbar.
– Vi är mycket goda vänner. Det är också jag som undervisar honom och andra asylsökande i svenska.
– Jag trivs bra i Gunnarsbyn för här är alla snälla och trevliga mot oss, säger Mansour Jafari.
I somras fanns det bara 29 personer på asylboendet, så Gulli Larsson trodde att asylboendet skulle stängas.
– Jag frågade Migrationsverkets personal vad som skulle hända. Men som jag förstod är inte det här boendet i farozonen i första taget. Däremot kan de väl säkert flytta dem som bor här eller flytta hit andra personer, säger hon.
För två månader sedan flyttade nio nya asylsökande till Gunnarsbyns asylboende, bland annat Menal Ahmedin Moh, hennes mamma och bror från Eritrea.
Menal Ahmed Moh och hennes familj har varit ett halvår i Sverige.
– Jag trivs mycket bättre i Gunnarsbyn än Märsta för där var det så stort. Jag har också en syster i Sverige som bor i Stockholm , säger 25-åringen.
Menal är inte speciellt orolig över om hon måste byta boende. Mansour däremot tänker inte så långt i förväg.
– Jag kan inte tänka på att de kanske flyttar på mig för det viktigaste för mig är att jag får stanna i Sverige. Jag kan inte bestämma min framtid innan dess. Om jag blir kvar kanske jag studerar eller arbetar, säger han.
Den 1 november är därför en mycket viktigare dag för Mansour Jafari. Då ska han få komma på en intervju hos Migrationsverket. Gulli Larsson har lovat följa med honom.
– Tid och rum existerar inte för de asylsökande innan dess. Alla väntar bara på intervjun där de ska få frågan varför de kommit hit till Sverige, säger hon.
För andra på asylboendet i Gunnarsbyn har redan drömmen gått i uppfyllelse. Anas Jadalla, frun Abeer Ghurani och deras två barn Wissan,7, och Sana,5, fick för tre månader sedan veta att de fått sitt uppehållstillstånd. Då hade familjen från Syrien bott i Gunnarsbyn i 13 månader.
Det viktigaste för makarna är att få börja studera svenska och få lämna flyktingboendet.
– Om vi hittar ett boende så bor vi nog här i Boden hela året när vi läser svenska. Vi känner flest folk här, men det är svårt att hitta jobb och boende i Norrbotten. Men så är det väl i hela Sverige, säger Anas Jadalla.