Mikael Andersson och Maria Marklund på den nybyggda altanen med utsikt över den strömmande älven. Före raset låg tomten mer inbäddad.
Den 17 februari 2021 flydde Maria Marklund i pyjamas. Det var då vattnets kraft tog både vägen och delar av tomten. När marken rasade i älven drog den med sig träd. Mikael Andersson hade aldrig sett vattnet forsa på det sättet tidigare.
De ofattbara krafterna åt upp marken allt närmare huset. Trappan ned för slänten mot älvstranden spolades bort. Huset står kvar, men tomten förändrades radikalt och Mikael Andersson sa den gången, att det aldrig kommer bli som det en gång var.
– Så kände jag då.
Hans föräldrar köpte fastigheten i slutet av 80-talet.
Nu är slänten mot älven stenskodd. De kan inte längre bada därifrån, det är för strömt. En liten bit längre bort där det är sandbotten och nedströms ön mitt i älven går det dock bra.
Från den nybyggda altanen går en trapp ned mot vattenbrynet. Där sitter Maria ibland på en fastskruvad stol och fiskar i solnedgången. Det blir en och annan abborre, harr och någon gädda.
– Jag varvar ned, kastar några kast innan jag går och lägger mig. Så det är inte något sportfiske, men jag har alltid tyckt om att fiska. Det är rogivande. Det blev jättebra.
Mikael Andersson visar var de numera kan bada i älven.
Mikael är också nöjd.
– Jag fick en altan, stenkant och gräsmatta som jag ville. Jag har som vant mig vid att det är mer öppet nu. Fem-sex träd for ju i raset och med dem fågelholkar som var bebodda.
Han upplever att kommunikationen med den person han sedermera hade kontakt med på Vattenfall fungerade bra.
– Jag kom jättebra överens med honom. Han såg till att det blev som jag önskade.
Mikael Andersson berättar att de tidigare inte kunde se där vägen rasat. Nu kan man se det i bakgrunden från verandan.
Mikael Andersson trivs som fisken i vattnet och tycker det är avkopplande med älven som virvlar förbi. Fåglarna har kommit tillbaka, bland annat ett eiderpar.
– De kommer varje år. Ett par kanadagäss kommer också tillbaka och lägger ägg på ön.
Däremot tog inte Vattenfall på sig att ersätta vägen som rasade.
– Det tog ett tag innan de och bonden, som är skyldig att hålla väg till alla som bor här, hade brutit arm. Han släppte till mark över sin åker och Vattenfall betalade vägen, förklarar Mikael Andersson.
Mikael Andersson och Maria Marklund är nöjda. "Det blev jättebra", tycker Maria.
Vägföreningen sköter underhåll och vinterplogning. Maria Marklund berättar att det var jobbigt att forsla hem dagligvarorna innan den nya vägen blev klar.
Mikael Andersson känner sig ganska trygg nu, fast var först orolig att isen skulle nå trappen och dra den med sig.
– Men det har inte varit några problem, så jag hoppas att det håller i sig.