Det finns ett talesätt som vandrar i korridorerna på Migrationsverket i Boden.
"Den som inte jobbade under Bosnien-krisen på 90-talet är ingen riktig migrationsverkare".
Men hela det där måste nu revideras. Myndigheten har aldrig varit så pressad som nu.
Enhetschefen Ann-Christine Sjöqvist snurrar en penna med ena handen när hon tar emot oss i ett vit konferensrum. Ett av de få konferens- och mötesrummen som inte är omgjort till tillfälliga kontor.
– Läget är väldigt mycket att lösa dagen. Det har gått så fort att mycket av den normala verksamheten är bortprioriterad, som till exempel nu har vi inte alls samma möjlighet att berätta om en person fått uppehållstillstånd, säger Ann-Christine Sjöqvist.
– Det kommer senare än att skaffa fram bostäder.
Med en eller två dagars varsel får de reda på om myndigheten centralt lyckats hitta något nytt tillfälligt boende i länet.
På mindre än fem veckor har 800 nya sängplatser tillkommit i de sju kommuner Bodenkontoret ansvarar för. Det betyder att de snart är uppe i 2 600 sängplatser. En planering är gjord tillsammans med länsstyrelsen om en riktig nödsituation skulle uppstå. Förra veckan presenterade regeringen ett förslag som innebar tältläger.
– Det vi normalt själva tecknar avtal på är lägenheter med vanliga kontrakt. Men det är väldigt få. Får vi ihop tio lägenheter så kanske det räcker åt 40 personer. Men nu kan det komma en buss om dagen med 40 personer i. Så just nu lägger vi inte så mycket kraft på de avtalen.
I september kom ett nödrop från kontoren i Malmö, Göteborg och Stockholm. De klarade inte längre trycket och på bara ett par dagar slog en tillfällig ansökningssektion upp portarna i Boden. Personalen togs från andra enheter på kontoret. Andra är nyanställda. Som Danielle Gomez. Hon har bara jobbat ett par dagar i den nya verksamheten och tillsammans med ett par andra nyanställda kollegor står de i ett rum, fyllt med ett virrvarr av datorer, mappar och högar med papper. De undrar förvirrat vad de ska göra nu och väntar på handledning.
– Tanken från början är att vi skulle ta emot 50 personer per vecka. Nu har vi upp emot 100, säger Ann-Christine Sjöqvist.
Läget är så akut i södra Sverige att de själva på Migrationsverket har svårt att greppa detta. Hon beskriver hur parkeringsplatsen framför kontoret i Malmö kan bli så fullt av flyktingar som vill söka asyl att de sätts på bussar och skickas norrut. Utan att ha ett mål.
– Destinationen får de veta senare när de är på rull. Då kan vi få ett samtal från Malmö att bussen är på väg, att den startade en viss tid och att den tiden och den kör mot er. Än så länge har vi lyckats, säger Ann-Christine Sjöqvist.
De snabba kasten tär på relationerna till kommunerna. Tidigare hade de tid att samråda innan nya boenden öppnades. Nu finns ingen framförhållning.
– Vi kan inte hamna på kant med varandra. Det går inte. Vi måste sträva åt samma håll. Det är en jätteviktigt uppgift för oss.
Joanna Lindgren står ensam i ett stor rum med ett par arbetsplatser. Teamet, som har fått låna ut folk till den nya ansökningssektionen, är på en välbehövlig fika. I flyttkarusellen har hon och det team hon arbetsleder flyttats in i ett stort mötesrum. Tillsammans med 15 andra team sköter hon de känsliga frågorna runt asylprövningen.
– Vi ska höra dem, inte förhöra. Många saknar papper och då måste vi ställa kunskapsfrågor, säger hon.
Det kan handla om att ställa frågor om kända byggnader i hemlandet eller platsen de bott på. Bevisbördan ligger på den asylsökande. Ibland går det så långt som till den hårt kritiserade språkanalysen, där sanningshalten i de sökandes berättelser avgörs av språkspecialister.
– Det är ju de verktyg vi har och som vi fått kvalitetssäkrade, säger Joanna Lindgren.
De flesta syrier som flyr har dock papper som går att använda.
Längre bort in korridorerna sitter kollegan Roberth Sjödin med sitt team.
– Jag har jobbat sedan 2008 och inströmningen av människor som behöver skydd har aldrig varit större. Självklart påverkar det även vår arbetsbelastning, säger han.
Samtidigt som det är tungt så svetsas teamen samman i pressen menar de. Dessutom är myndigheten ofta hårt kritiserad för brutala beslut mot utsatta människor.
– Det är tråkigt när det blir så mycket negativt om Migrationsverket, speciellt om man vet hur hårt arbetande personalen är. Ibland kan det vara lite onyanserat. Det är ett väldigt kvalificerat arbete vi gör på Migrationsverket och vi har alltid rättssäkerheten i fokus, säger Roberth Sjödin.
Joanna Lindgren menar att jobbet ger mycket just för att man gör stor skillnad i någons liv.
– Ibland känns det som man bara vill skriva om det som inte fungerar. Man är sällan intresserad av vad det är som gör att det inte fungerar som tänkt. Ofta uppmärksammas bara de negativa besluten, vi fattar väldigt ofta positiva beslut och de syns sällan.
Anna Gunnelbrand hälsar på en man i 70-årsåldern som sitter i ett litet bås, en pensionär som är inhyrd för att hantera arbetsbördan. Han är belamrad med pärmar och aktmappar, många med arabiska namn.
Hon är tillförordnad enhetschef på tillståndsenheten och menar att flyktingströmmen just nu bara är början. Snart kommer den riktiga prövningen.
– När anhöriginvandringen kommer står vi inför en riktig tsunami. Och detta kommer efter massinvandringen från Syrien, säger hon.
– Men just nu är det en enorm kötid. Upp till två års vänta. Den är horribel och inte human.
Myndigheten arbetar hårt med att korta köerna, bland annat med nya elektroniska system.
– De senaste åren har handläggningstiderna skenat, för att vi är för lite folk kontra den mängd ansökningar som finns.
Anna Gunnelbrands kontor är en röra. Hon har precis flyttat. Men det är ingen idé att packa upp eftersom hon ska till en ny plats om en vecka. Kontoret i Boden, som invigdes för ett år sedan, är redan för litet.
– Vi försöker lösa saker här och nu. Men vi älskar vårat arbete. Med kort varsel händer det saker, beroende på vad som händer i världen. Hade vi inte haft så bra laganda så hade nog inte så många jobbat kvar här.
Den som söker asyl i dag kan få vänta till april. Tidigare låg målet på tre månaders process, men det "har slutat fungera" som anställda uttrycker det. Just nu syns inget slut på krisen. 400 000 flyktingar står och stampar i vid gränsen till Europa.
Ann-Christine Sjöqvist tror att dagens kris kommer bli ihågkommen, likt 90-talet kris på Balkan.
– När det här väl är över, då är det vi som kommer räknas som riktiga migrationsverkare.