Daniel Rutberg, 50, hade hunnit jobba 30 år som verktygsmakare på Gestamp Hardtech när hans avdelning lades ned. Istället sökte han till lokförarutbildningen, ett val han inte ångrar.
– Det blev så lite av en slump. Jag trivdes bra, så om min arbetsplats inte lagts ner hade jag varit kvar. Jag jobbade i Kina när jag fick reda på det, eftersom jag rest runt mycket och hjälpt Gestamp på olika ställen i världen, berättar han.
Väl hemkommen från Kina i december 2019 träffade han en kompis som tyckte att han skulle söka till den lokförarutbildning som var på väg att starta.
– Jag har många kompisar som kör tåg och alltid pratat om att det är världens bästa jobb och försökt övertala mig att börja köra tåg istället. Men då hade jag inte en tanke på att byta jobb utan trivdes bra där jag var. Om jag inte hade förlorat jobbet hade jag varit kvar till pensionen.
Nu är han sedan i februari på sitt nya jobb på Green Cargo och är mitt uppe i introduktionsutbildningen innan han får köra sitt första tåg på egen hand.
Ida Blom, 33, har en helt annan bakgrund. Hon jobbade som undersköterska i tio år innan hon bestämde sig för att förverkliga den dröm hon burit inom sig i många år om att få bli lokförare. Hon är mitt uppe i sin utbildning och har gått de första sex veckorna och är på väg ut på sin första LIA – Lärande i arbete.
För att bli antagen till lokförarutbildning ska flera tester göras och om man godkänns på vart och ett av dem väntar även ett samtal med psykolog innan slutligt besked om man är antagen eller ej kommer.
– Det var mycket mer än jag trodde även om jag hört att det skulle vara svårt. Det var ju inte heller något som man kan plugga sig till, säger Ida.
– Det var ju länge sedan jag gick i skola och är ju inte van att behöva tänka på ett sånt sätt. En kompis tipsade mig om att det brukar hjälpa att göra IQ-tester för att motionera igång hjärnan. Det var ett bra tips som hjälpte mig, fyller Daniel i.
Just psykologmötet tycker både Ida och Daniel var mest utmanande.
– Ett test gick ut på att lösa komplicerade sifferkombinationer på tid samtidigt som en röst bad mig att göra andra saker. Det var svårt men jag visste ju att man skulle behålla lugnet och inte freaka ut, säger Ida Blom.
Daniel Rutberg håller med:
– Ja den var svår. Jag valde att glömma något för att istället se till att få andra saker rätt och på så sätt få fyra bra svar istället för fem dåliga.
När Daniel Rutberg gick utbildningen var den på 60 veckor. Numera är den 44 veckor lång.
– Det är väldigt intensivt och mycket mer att sätta sig in i än jag trodde det skulle vara. Speciellt eftersom jag inte kunde så mycket om tåg från början. Det har varit svårt men jag har varit så taggad ända sedan jag kom in, säger Ida.
Under utbildningen ingår även praktik, så kallad Lärande i arbete, LIA. En av utmaningarna är att skaka fram tillräckligt med praktikplatser.
– Jag började utbildningen under pandemin och vi ska ju övningsköra mycket. Men det var nästan är omöjligt att få lia-platser då. Men som tur är har jag har många kompisar som är handledare som jag fick köra med, säger Daniel.
– Du hade en enorm fördel där. Vi ska ut på lia nu, det är totalt fem veckor men jag har bara fått två hittills så man ska nog ha kontakter. Vi är många som ska ut samtidigt så det är svårt att hitta tillräckligt med platser och handledare. Jag kommer inte gå sysslolös men visst hade det varit kul att få köra mer, säger Ida.
Finns det simulatorer att öva i?
– Ja, det finns. Men du lär dig inte köra tåg i dem. Däremot kan man öva på vad man ska göra om ett visst fel uppstår. Där är de väldigt bra. Men för att lära sig köra tåg behöver man köra på riktigt. Det är exempelvis så mycket tyngre att köra godståg än persontåg och då både vikten och längden på tåget spelar in. Att köra ett persontåg är lite som att köra bil är min personliga uppfattning, säger Daniel.
Hur känner ni inför det stora ansvar lokföraryrket för med sig?
– Det är en del av jobbet. Man vet vad man gett sig in i och måste alltid vara skärpt. Kanske därför som antagningstesterna är så pass krävande. När jag övningskörde i början så körde jag med min handledare upp till Kiruna. När vi var framme var jag helt slut eftersom jag suttit och koncentrerat mig på att hålla koll på allt hela tiden och alla intryck är ju nya, medan den som har kört i ett par år har en annan rutin, säger Daniel.
– Jag har i alla fall inte tänkt att ansvaret stressar mig. Men man måste vara hundra procent på jobbet hela tiden, säger Ida.
Livet som lokförare innebär arbete under både nätter och helger och att man periodvis tvingas vara borta från familjen.
– Jag har barn så det kommer att krävas planering och blir lite knepigare, men det är sådant som får lösas. Jag har familj som kan hjälpa till och kan man jobba en vecka och ledig nästa så kan det lösa sig, säger Ida.
– -Man är ju medveten om det annars hade man valt fel bransch. Vi kör ofta till Vännäs och Kiruna och ibland får man sova över innan man kan köra tillbaka. Jag kan tänka mig att arbetstiderna är något som kan ses som negativt. På mitt förra jobb var det fyra stycken som slutade 2012 och började läsa till lokförare. Av dem är det tre stycken som är kvar i yrket än idag. Den fjärde lämnade för att han inte klarade av arbetstiderna då man börjar jobba mitt i natten, för att sedan sova en stund på morgonen. Om man måste ha extrema rutiner blir det problem. Jag kan också tänka mig att det är svårt om man är ensamstående med barn, säger Daniel.
När utbildningen är klar krävs anställning på något bolag, en omfattande internutbildning och ännu mer övningskörning innan titeln lokförare kan skrivas på visitkortet. För Daniel Rutberg innebär det att han, om planen håller, någon gång i maj har den utbildning och erfarenhet som krävs för att köra på egen hand.
Som nyutexaminerad har Daniel Rutberg en utbildningslön på 25 000 kronor i månaden.
– Den dagen jag kör mitt första egna tåg hoppar jag upp till 30 000. Två år senare når jag maxlön som ligger på cirka 36 000 innan tillägg så för mig har bytet av jobb inneburit en lönesänkning. Men det var det värt. Jag trivs jättebra. Jag ser verkligen fram emot första egna turen.
– För mig som tidigare jobbat som undersköterska är en lön på 36 000 betydligt mer än jag skulle ha kommit upp i hur många extrapass jag än tagit på mig, konstaterar Ida.