LP-kontakten är en del i Pingstkyrkans Lewi Pethrus- verksamhet i Boden. Måndagar, tisdagar och onsdagar mellan klockan 9 och 13 kan människor som lever i utanförskap komma till Ankaret för morgonbön, gratis frukost och en lunch som kostar 20 kronor. Det är den lunchen som pensionerade sjuksköterskan och medlemmen i Pingstförsamlingen, Ulla Enström, lagar. Hon är volontär sedan tre och ett halvt år tillbaka.
– När jag gick i pension hamnade jag i funderingar. Jag tänkte ”Är det slut nu?”. Sjuksköterskejobbet hade gett mig så mycket, framförallt kontakten med många olika personligheter. Jag hade hälsan i behåll och har alltid varit en aktiv person så att bara ro i min egen lilla båt kunde jag inte tänka mig. Jag bad Gud visa mig vad jag skulle göra och fick svaret när jag besökte LP-kontakten och träffade gubbarna som längtade efter riktig mat, säger hon.
När vi möter henne har hon just kommit hem efter att ha lagat en lunch bestående av torsk i ugn med löksås, potatis och grönsaker. Hon berättar om församlingsmedlemmar som ibland kommer med gåvor i form av fisk, hemgjord sylt, älgkött och andra matvaror. Hon måttar upp rekordstora abborrar med händerna och berättar om hur hon rensade, malde och gjorde fiskpudding av dessa en gång.
– Många av de som kommer till luncherna äter bara ett lagat mål mat om dagen. Det är roligt att kunna erbjuda dem en rejäl portion enkel men bra husmanskost.
Ulla har genom åren lärt känna dem som kommer till luncherna och de kontakterna ger henne mycket.
– De är väldigt tacksamma och det blir många fina samtal.
Hon berättar om ett tidigt väckt intresse för matlagning i barndomshemmet utanför Hässleholm i Skåne.
– Vi var åtta syskon. Mina sex äldre bröder fick tidigt börja hjälpa till i jordbruket. Jag fick börja laga mat när jag var sju år. Det finns ett foto på mig när jag står på en pall och rör i en gryta. Jag fick lära mig att det enkla duger, vanlig husmanskost utan några större finesser.
Ulla är också med och äter lunch tillsammans med dem som besöker LP-kontakten.
– Vi börjar alltid med att be Gud välsigna maten. Det är ju inte självklart att ha mat på bordet. I Sverige tar vi så mycket för givet.
Hon tycker att det är fruktansvärt hur det är i världen med alla krig och allt elände. Ibland får hon som troende frågan hur Gud, om han/hon finns och är allsmäktig, kan tillåta det.
– Då svarar jag att Gud inte rår för det onda. Han har gett människan en fri vilja. Världsläget visar att vi är i grunden onda. Gud söker oss i kärlek och vill att vi ska välja det goda men tvingar sig inte på någon.
Bland dem som kommer till LP-kontakten finns troende men Ulla beskriver de flesta som ”sökare”.
– Det är inget krav att vara troende och det är frivilligt att delta i morgonbönen. De som kommer tycker att miljön är lugn och skön att vara i. Det sociala, att sitta och prata med andra, är väldigt viktigt för dem som lever i utanförskap. Många har psykiska problem och en del är fortfarande fast i missbruk.
Ulla känner starkt för dem som hon möter. Det gör hon också för dem som hon träffar i Pingstkyrkans besöksverksamhet.
– Vi besöker äldre och sjuka, säger hon och får det att låta som en självklarhet att hon är med även i den verksamheten.
Bland dem som får besök är många medlemmar i Pingstförsamlingen och därmed personer som Ulla har en relation till sedan tidigare.
– Innan jag går till någon ringer jag och frågar om det passar att jag kommer. Den respekten är viktig. Ibland har jag fika med mig. Vi pratar och kan be tillsammans. Ibland går jag på stan med någon eller följer med och handlar.
Motion är en viktig sak för Ulla. Hon promenerar mycket, helst i skogen, och simmar regelbundet. Hon har också en stor familj bestående av man, tre barn, tio barnbarn och ett barnbarnsbarn att ägna tid åt.
– När vi samlas här allihop är vi drygt 20 personer med alla partners, säger hon och ler.
Sedan tillägger hon:
– Jag har lärt mig mycket av barnen och barnbarnen. De har gjort mig vidsyntare och ödmjukare.