Det började med att en bekant stickade sockar till ryska barnhemsbarn och det visade sig att det fanns ett behov av filtar också.
- Det var för tio-elva år sedan. Sedan dess har jag tiggt, tiggt och tiggt garn och jumprar att riva upp och sticka filtar av. Mina bekanta kom med garn och sedan spreds budskapet som en löpeld. Jag har fått garn från Harads, Kiruna och Råbäcken i Boden, ja från alla håll.
- När Britta Wiklund i Norrfjärden slutade med sin garnaffär fick jag en massa garner och sedan när hon flyttade från sitt hus fick jag resten.
Härvorna har rätats ut
Från början när det kom garnhärvor fick maken Erik hålla i härvorna så att Ulla kunde nysta. Sedan anskaffades en nystkrona.
- Det är en bra uppfinning. Jag har sett till att det funnits en bult att skruva fast kronan på, säger Erik leende.
Ulla berättar att härvor numera är sällsynta.
- Det är bara Morjärvsgarner och garner från kvinnor som växtfärgar som kommer i form av härvor.
Ulla Lundkvist har vid det här laget stickat upp minst ett ton garn. Varje filt väger mellan två och två och ett halvt kilo. Hon hämtar påse efter påse med filtar och lägger ut på köksgolvet. Det är rutiga, fyrkantiga filtar i väl avvägda färgkombinationer. Hon visar hur hon sorterar garner efter färg i plastlådor som hon tiggt till sig från Konsum.
- Jag stickar enbart rätstickning. Då blir filtarna lite tjockare.
- Jag stickar i långa längder som jag sedan syr ihop ögla för ögla. Från början var jag mer konstnärlig. Nu stickar jag mest för mängd.
Filtarna skickas till barnhem i Piteås vänort Kandalaksja i Murmansk-området i Ryssland. Föreningen Kandalaksjas Vänner tar med sig sändningar från Ulla Lundkvist två gånger om året.
- Förra kommunalrådet Annie Persson som är ordförande i föreningen har berättat att barnhemmen delar in rummen i blått, rött och så vidare utifrån den tongivande färgen på filtarna.
Nästa sändning filtar skickar Ulla Lundkvist till jul.
- Det blir ett femtontal. Jag stickar sammanlagt ungefär 30 per år och det tar cirka 30 timmar att färdigställa en filt.
Hon arbetar alltså runt 900 timmar per år med filtarna!
Skötte Eriks mamma
Hon har själv aldrig besökt Kandalaksja och barnhemmen. Inte heller har hon fått några brev eller bilder från barnen. Men hon är övertygad om att filtarna kommer fram och blir till glädje för mottagarna.
- Nu är det visst ett barnhem som ska bli äldreboende istället. Det beror på att människorna i Kandalaksja har fått det bättre och att föräldrar kan ta hand om sina barn själva i större utsträckning. En positiv och rolig utveckling!
- Redan nu går en del filtar till äldreboenden och dessutom till krigsänkor på en liten halvö utanför Kandalaksja.
Ulla är pensionär efter ett yrkesliv som kontorist, affärsbiträde och sedan många år inom Hemtjänsten.
- Jag skötte också om Eriks mamma i tio år. Hon var reumatiker.
Håller föreläsningar
Ulla Lundkvist har ett annat stort intresse vid sidan om stickningen. Det delar hon med sin man. De två åker runt och berättar om sågverksepoken i Storfors med omnejd under patron Carl Anton Hedqvists tid i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
- Eriks morfars bror Oskar Lundkvist arbetade som förvaltare hos patron Hedqvist och lämnade efter sig en skatt bestående av 5000 affärsbrev. Med breven och gamla fotografier som grund håller vi föreläsningar om sågverksepoken.
- Vi brukar också gå på vandring med skolbarn. Vi tar med gamla bilder på hus och annat och stannar och berättar på de ställen där de låg. Numera finns ju knappt något kvar som minner om de gamla tiderna.
Ulla tar fram en bild som visar sågverkssamhället Storfors med sjudande liv. Mitt i allt tronar Storfors herrgård.
- Det var båttransporter som gällde och det gick båtar genom Pitsund. De kunde ligga på redden i en vecka. Det fanns kaféer för sjömän.
- En ung pojke som hette Nordsvahn skickades ut i världen för att lära sig språk och kunna kommunicera med de utländska kunderna. Han lärde sig fem språk och besökte bland annat Rostock, London, Barcelona och Paris, berättar Ulla Lundkvist, kvinnan med de två stora passionerna: filtstickning och att missionera om sågverksepoken i Storfors.