Vovven Elii har hela tiden funnits vid Nathalies och Agnes sida och sett till att de kommer ut i friska luften.
Hon var 31 år och dottern Agnes hade hunnit fylla fyra när ett envist bråck nedanför naveln inte ville sluta besvära henne. Det var ett minne från en tuff förlossning där såväl svanskotan som bäckenet knäcktes.
– Bråcket buktade ut och när det hamnade i kläm fick jag ont. Till slut gick jag till vårdcentralen. Sköterskan som kände på bulan sa att det mycket riktigt var ett bråck, men för säkerhets skull fick jag en prioriterad tid till röntgenavdelningen.
Några dagar senare tog röntgendoktorn emot henne och bara genom att känna på knölen konstaterade han att det var ett bråck, men eftersom Nathalie ändå var där skulle de göra en ultraljudsundersökning.
– Han visade mig alla inre organ och berättade inlevelsefullt om deras funktion. Tills han kom till den övre buken och bukspottkörteln. Då tystnade han.
Röntgenläkaren hade sett något på bukspottkörteln och när han undersökt det under tystnad fick Nathalie veta att hon hade en tumör och skulle skickas på en cancerutredning.
– Doktorn sa också att om jag var ledsen och behövde gråta ville han att jag skulle göra det medan han kunde ta hand om mig och inte i bilen på väg hem. Men jag var som i en bubbla och grät inte förrän jag satte mig i bilen. Skulle jag dö nu? Skulle min lilla dotter bli moderlös?
Nathalie körde hem till Boden och berättade om tumören för sin sambo, sina föräldrar och systern som bor i Stockholm.
– Mamma var den som tog det hårdast, men vi är alla personer med en positiv grundinställning. När vi gråtit och bearbetat beskedet kopplade jag på mitt fightingmode.
Hon var 31 år och dottern Agnes hade hunnit fylla fyra när ett envist bråck nedanför naveln inte ville sluta besvära henne.
Nathalie hade aldrig hört talas om bukspottkörtelcancer. Hon googlade och fick reda på att det är en cancersort med mycket liten chans till överlevnad. Cancern upptäcks oftast när det är för sent.
– När jag berättade om sjukdomen på vårt Instagramkonto fick jag meddelanden från människor med släktingar som bara levt ett par månader efter diagnosen. Det var ganska nedslående fakta, men jag bestämde mig för att inte ta ut några sorger i förskott.
Nathalie säger att hon bara brutit ihop vid tre-fyra tillfällen och det har alltid varit när hon suttit bakom ratten.
– Det är nog för att man har tid att tänka då, annars har jag hållit mig sysselsatt hela tiden.
Buken undersöktes med magnetkamera och det togs vävnadsprov från tumören vid flera tillfällen.
Tumören var 33 millimeter och satt på huvudet av bukspottkörteln och inväxt i en tarm.
Tumören var inte aktiv just då och därför gavs läkarkåren tid att analysera dess beskaffenhet ordentligt innan operationen ägde rum. Nathalie gjorde sitt första besök på röntgenavdelningen vid jultid förra året.
Den stora operationen ägde rum i Umeå i juni.
– Jag hade en fantastisk kirurg, han kändes nästan som en gud för mig. Han såg till att jag kände mig trygg och var inkännande och empatisk. Jag var en av de yngsta han opererat med en tumör i bukspottkörteln.
Stora delar av bukspottkörteln skars bort under operationen som pågick under en hel arbetsdag. Även galla, gallgångar och tolvfingertarm avlägsnades och man kopplade om tarmarna, därför får hon nu äta tabletter med enzymer som hjälper till med näringsupptag och att bryta ner maten.
Agnes skjutsar sin mamma i rullstol efter operationen.
Nathalie fick veta att den typ av tumör som hon hade är mycket ovanlig och drabbar framför allt unga kvinnor.
– Jag fick också veta att jag haft tur eftersom den upptäcktes så tidigt. Det var en tidsfråga innan den skulle ha börjat växa. Nu gick den att operera och jag behöver ingen efterbehandling, allt tack vare att jag sökte hjälp för mitt lilla bråck.
Hennes sambo, dotter och mamma fanns hela tiden vid Nathalies sida. Efter två veckor i Umeå flögs Nathalie till Sunderby sjukhus.
Efter operationen fick Nathalie öva på att gå på nytt med gåbord och rullator och återhämtningen pågår fortfarande. Hon är ofta väldigt trött, men har en vinnarskalle utöver det vanliga och är van att träna hårt och ofta.
– Jag körde extra mycket bålträning när jag förberedde mig inför operationen och nu stärker jag bålen igen och siktar på att vara i min gamla form till sommaren.
Nathalie har alltid tränat mycket och är i full gång med rehabiliteringen efter sommarens operation.
Nathalie började jobba heltid igen två månader efter operationen och livet rullar på nästan som vanligt.
– Jag är så tacksam för att tumören hittades av en slump, som ett bifynd. Jag måste ha haft en skyddsängel på vardera axeln som gett mig ett längre liv i present.