Yvonne Nilsson Gabara försökte under en längre tid få tag på Erik Jakobsson för att kunna tacka honom. "När jag ringde taxibolaget för att få ut kontaktuppgifter så blev jag nekad, jag sa då att jag inte ska gnälla på honom utan tacka honom", säger hon.
Taxichauffören Erik Jakobsson har skjutsat Yvonne Nilsson Gabara flera gånger i sin taxi och är van vid att hon alltid står redo på sin altan eller kommer gåendes till bilen. Men den 18 oktober stod hon inte utanför huset, något som gjorde Erik Jakobsson fundersam. Han bestämde sig för att söka efter henne och gick fram och knackade på dörren. Då hörde han till slut ett skrik.
– Jag hörde henne ropa på hjälp och då blev min puls direkt mycket högre för man hörde att hon hade ont.
– Då hade jag inte hunnit se henne, det var svårt att titta in genom fönstret, det speglades en del. Så jag ropade tillbaka och fick höra att hon ramlat, säger Erik Jakobsson.
Han använde sig av L-ABC, som är en minnesregel för nödsituationer och som kan hindra livshotande tillstånd och rädda liv. En utbildning som många inom taxiyrket har.
– Det handlar om att alltid först kontrollera om personen är vid medvetande och det var lite svårare när jag var utanför huset. Men då hon ropade förstod jag att hon fungerade så pass mycket i alla fall, att hon inte höll på dö på plats just nu. Men hade hon blivit tyst helt plötsligt och jag inte hade fått kontakt med henne, då hade jag blivit rädd. Allt gick väldigt fort, säger han.
Till slut kunde Erik se Yvonne och föra en dialog med henne.
– Jag kände att nu kan vi lösa det här på ett eller annat sätt, och jag behöver kanske inte slå sönder ett fönster, säger han.
Yvonne hade ramlat i köket och kunde inte ta sig någonstans.
– Jag hade verkligen jätteont och jag kunde inte röra mig, jag skrek på hjälp allt vad jag hade, säger hon.
Erik lyckades få fram en extranyckel från en granne samtidigt som han larmade 112. Yvonne hämtades av ambulans och det visade sig att hon hade fått en höftledsfraktur. Efter flera dagar och operationer fick hon komma hem igen, och det första hon ville göra då var att tacka Erik.
– Jag vet inte vad som hade hänt om han inte klivit ur bilen. Jag skulle kanske ha legat där hela dagen. Man undrar vad som hade hänt med min fraktur då, för man ligger väl inte still när man har så ont att man inte vet vart man ska ta vägen, säger hon.
– Om det är någonting jag är lite stolt över så är det att jag lyckades få tag på grannen med extranyckeln. Oddsen att någons telefonnummer står på Eniro och att få svar direkt brukar vara omöjligt men denna gång hade jag tur och slapp krossa ett fönster för att komma in, säger Erik.
För att visa sin uppskattning gav Yvonne blommor och hembakta kubbar till Erik.
– Det känns jättebra att få träffa henne och se att det gick så pass bra ändå, hon kämpar på och är en tuff kvinna så jag tror hon kommer klara det bra, säger Erik Jakobsson.
"Det är taxichaufförerna och många andra jobb som är en del av det skyddsnät vi har i Sverige, som är de riktiga vardagshjältarna. Vi får höra från folk dagligen att de inte hade kunnat leva ett normalt liv utan oss. Bara en sådan sak som att åka och handla eller ta sig till en vårdcentral hade inte gått utan vår hjälp", säger Erik Jakobsson.
Yvonne är tacksam eftersom hon menar att Erik hade kunnat välja att inte gå ut ur bilen och leta efter henne utan istället bara köra vidare. Men Erik ser inte händelsen som ett hjältedåd utan mer som medmänsklighet.
– Det handlar om medmänsklighet, om man finner en människa i nöd eller misstänker att en människa är i nöd så måste man agera, hur man agerar spelar mindre roll skulle jag säga. Jag tror att oavsett vem som skulle ha kört den taxin hade de agerat på liknande sätt.
I dag mår Yvonne Nilsson Gabara under omständigheterna bra och hon har fått ett trygghetslarm på sin handled.