Magdalena Gustafsson gick från att vara fullt frisk till att sväva mellan liv och död på ett dygn.
Det var den 1 juni som Magdalena Gustafsson färdigställde en tatuering på vänsterarmen. Redan samma kväll började hon må dåligt. Först kom febern och sedan symptomen på magsjuka. När handflatorna och ansiktet började gulna började oron växa hos Magdalena. Ett dygn senare hade hennes tillstånd förändrats dramatiskt.
– Jag var helt kraftlös och kunde inte stå på benen längre, berättar Magdalena.
Tatueringen som nästan kostade Magdalena Gustafsson livet.
Ambulans tillkallades och Magdalena kördes till akuten på Sunderby sjukhus och sedan vidare till intensivvårdsavdelningen, IVA. Sjukvårdspersonalen försökte hålla Magdalena vaken medan hon höll på att somna hela tiden.
Redan i ambulansen hade sjukvårdspersonalen konstaterat att det inte handlade om magsjuka och tidigt konstaterades det att Magdalena drabbats av sepsis, blodförgiftning.
Magdalena Gustafsson låg nedsövd och kopplad till respirator i åtta dygn.
Minnesbilderna från sjukhuset är suddiga och Magdalena har fått mycket berättat från sin mamma som var med henne hela tiden.
– Dagen efter på IVA kom en läkare till mig och berättade att jag varit nära att dö på akuten. Han sa att jag hade haft "båda fötterna i graven". Jag reagerade knappt för jag var så svag just då.
Magdalena fick tillbringa flera dagar på infektionsmottagningen och IVA. Hon fick behandling med dialys och andningsstöd via högflödesbehandling, så kallad optiflow.
– I stället för syrgasmask så blåste man in luft i lungorna, berättar hon.
Under tiden på sjukhuset åkte hon mellan intensivvårdsavdelningen och infektionsavdelningen.
Efter att hon fått en propp i lungan blev Magdalena nedsövd och låg kopplad till respirator i åtta dygn.
När Magdalena vaknade igen hade hon ingen balans och kunde inte sitta upprätt. Hon var helt tom på kraft och klarade inte av att borsta tänderna själv. Dialysen och medicineringen fortsatte till 27 juli. Det hade nu gått nästan två månader sedan Magdalena tatuerade sig och hon kunde fortfarande inte stå upp. Under tre veckor i augusti fortsatte hennes resa tillbaka med rehabilitering på ett korttidsboende i Harads.
– Mina ben var fortfarande inte brukbara så jag lyftes med lyftsele till rullstol. När jag kom tillbaka till Boden så fortsatte rehabiliteringen på Garnis där man använde en ståsele och en typ av platta som jag kunde åka på.
Efter en tid på Garnis klarade Magdalena av att gå med rullator. Ett hjälpmedel hon fortfarande behöver, tre och en halv månad efter att hon insjuknade. Den 5 september fick hon komma hem igen.
– Hela kroppen är fortfarande öm. Lungorna är ganska återställda men jag har fortfarande ingen kondition. Jag tänker att jag har en lång väg att gå innan jag är helt återställd. Jag fortsätter att träna och vila kroppen.
Magdalena har fortfarande lätt för att ramla och har fått ett trygghetslarm. Hon använder rullator inomhus och rullstol utomhus. Förhoppningen är att en dag klara sig utan hjälpmedel. Att allt ska bli som det var före den 1 juni.
Läkarna som vårdat Magdalena tycker att hon ska anmäla tatueringsstudion. Hon har kontaktat tatueringsstudion och ifrågasatt deras rutiner kring hygien. Om det blir en anmälan är oklart.
– Det spelar ingen roll vilken tatuerare man går till jag tycker det är viktigt att man vet om att det här kan hända, så här allvarligt kan det bli.
Hur tänker du nu när det gäller tatueringar?
– Det blir inga fler tatueringar, jag är för rädd. Sannolikheten att det skulle hända igen är liten men tänk om. Då kanske det inte slutar lika bra som det gjorde den här gången.