Det har bara gått två veckor sedan de träffade varandra för första gången. Ändå känns stämningen både förtrolig och varm dem emellan. För Britt-Mari Widmark är Yousra Shalash den tredje nyanlända hon hjälper in i det svenska språket genom sitt volontärarbete på Röda korset.
– Jag har arbetat som lärare och kände som pensionär att jag ville göra något värdefullt på min fritid. Då var det en på bowlingträningen som sa att hon jobbade med språkträning för nyanlända svenskar och tipsade mig att ta kontakt med Röda korset.
På den vägen fick Yousra Shalash kontakt med den språkträning som Britt-Mari och hon gör en till två gånger i veckan, ofta på biblioteket.
– Britt-Mari är mycket klok, mycket bra. Vi tittar i mina papper från SFI (svenska för invandrare, reds. anm) och pratar tillsammans. Det är jättebra för mig, säger Yousra som kom till Sverige från Syrien tillsammans med sina två barn för ett år och fyra månader sedan.
Yousras man dog när barnen var väldigt små, inte av kriget utan av cancer. Men kriget har tagit alla andra nära och kära kring Yousra. Hennes föräldrar, hennes bror, hennes grannar.
– Allt och alla är borta. Inget finns kvar, säger Yousra och det syns djup sorg i hennes ögon.
Att fly ett krig, lämna ett land, vara på flykt en lång tid och sedan till slut slå sig ned i en lugn vrå av världen tar på krafterna. Mycket trötthet kommer i efterhand. Yousra har ofta mardrömmar, sonen har haft det otroligt jobbigt mentalt men börjar nu bli bättre berättar Yousra och hon är glad åt att nu ha fått en lägenhet med två sovrum, vardagsrum och kök på Örnäset i Luleå.
– Vi bodde i ett år och en månad i ett litet rum i Boden. Det var svårt. Vi hade inte mycket ork och kämpade för att få personnummer via Migrationsverket. Innan man har det kan man inte gå på SFI. Men nu gör vi det.
Yousra lyser upp. Hon har helt klart kommit in i svenskan och jobbar hårt för att lära sig fler ord för varje dag som går.
– Jag har haft tur och träffat svenska vänner tidigt, både några i Boden som jag fortfarande har kontakt med och några här i Luleå som jag träffar ett par gånger i veckan. Vi äter tillsammans, jag älskar att laga mat, och vi går ut på stan, fikar, pratar.
Yousra ser glad ut. Britt-Marie med.
– Det är fantastiskt att få följa en individ så här nära och få lära känna nya kulturer och erfarenheter. Allt man läser om i tidningar kommer liksom rakt framför en. Kriget, svårigheten att komma som ny till ett land, språk, ja allt. Det ger mig otroligt mycket. Jag tror alla skulle få ut något av en sån här kontakt. Det enda som krävs är en nyfikenhet och ett människointresse, menar Britt-Mari Widmark.
Yousra är också intresserade av människor, men framför allt av mat.
– Jag vill jobba med mat här i Sverige. Titta här, jag gör massor av olika saker, säger hon och tar upp mobilen för att visa en rad syriska rätter hon lagat och fotat av hemma.
Sedan dyker Britt-Mari och Yousra ner i ett nytt kapitel i boken från SFI. Avsnittet handlar om tid.
– Sara slutar klockan tjugo i tre i skolan. Hur skriver du det med siffror, undrar Britt-Mari och Yousra tar upp pennan för att tänka.
Träningen rullar på. Och livet går vidare.