Morgonmöte i västernfabriken och platschef Lisa Eklund går igenom dagen.Veckans medarbetare Moa applåderas och sommarjobbarna påminns om att gå in i sin karaktär fullt ut omedelbart efter mötet. Året nu år 1879 vad som än händer.
Bollande mellan mer rutinerade vilda västrare resulterar i att jag blir cowboy. I chaps med fransar, skinnväst och mockahatt bröstar jag nöjd upp mig framför spegeln. ”Du ser mer ut som Warsawas getto -72” är fotograf Göran Ströms hårda omdöme.
Jag stegar ändå ut på en dammig gata, där jag möter Anders Thorell som synar mina 193 centimeter innan han ger mig namnet för dagen - Shorty. Själv är han Clint.
Hämmad
Shorty och Clint beger sig ned mot entrén för att underhålla en rejäl kö av förväntansfulla besökare. Clint gör sin nionde sommar på Western Farm och hans minglande är betydligt mer självklart och naturligt än Shortys med tio minuter innanför västen. Clint busar och skriker, snurrar vant sin pistol, pekar folk på ena axeln och dyker upp vid den andra. Låter som en gläfsande hund när han greppar om vaden på förvånande norska medelålders män. Tackar högljutt förbipasserande för den underhållande whiskey- och pokerkvällen senast. Shorty rufsar på sin höjd femåringar i håret, uppenbart hämmad och helt utan Clints talang för teater.
Men det går förvånansvärt fort att komma in i rollen. Det börjar med att jag får in en bra cowboyspottning, från underläppen upp i en bra båge, och snart hör jag mig själv driva med besökare och spexa vid fototagning. Clint gör vad som faller honom in för stunden och plötsligt sitter jag på en mekanisk tjur inför stor publik. Beordras hålla en hand på ”tjuren” och hatten i luften med den andra. Nästa order får killen bakom spakarna och de resulterar i maxhastighet. Jag landar på nacken inför en jublande publik.
Clint lämnar mig för en stund och jag vandrar som en lonesome cowboy. Ledmotivet till Den gode, den onde, den fule ljuder över området. Jag fingrar på revolvern, nickar åt förbipasserande och briljerar med min nya spotteknik. Varje gång jag känner mig mäktig förstår jag att det är fånigt.
Det är dock tryggare när Clint är tillbaka. Tills han säger att vi ska rida genom stan. På häst. Genom tusentals besökare. Verbalt överdriver jag mina hästkunskaper något och får efter att ha fått bevisa mig duglig rida sida vid sida med Anders dotter Elisa. Kände jag mig mäktig till fots är det en viskning mot känslan i full cowboyutrustning på hästen Farez rygg. Jag nyper hattens framkant med tumme och pekfinger och lever ut pojkdrömmar.
Kor, kalvar och enorma tjurar
Situationerna man hamnar i som sommarjobbare här är rent bisarra i kontrast mot vad som anses vara ett vanligt jobb. Det toppas av att jag, Elisa och Anders Thorell från hästryggarna ska driva 40 kor genom Shadow Creek. Några kor är kalvar och några är enorma tjurar. Hela Westerns Farms uppmärksamhet är riktad mot djuren, tre cowboysare och en sheriff. Väl igenom byn kommer vi till en arena där jag försöker se ut som jag aldrig gjort annat än drivit kossor framför mig till dånande countrymusik. Så är milt sagt inte fallet. Efter en imponerande hästuppvisning av Thorsellarna sminkar jag snabbt den äldre till indianhövding innan jag vimmelkantig av alla intryck drar mig tillbaka mot redaktionens trygga famn.
Full av beundran
Jag landar där full av beundran över Anders Thorsell med familj. Han, fru och tre barn bor på området hela somrarna och lever västernliv veckans alla dagar. Anders är skolkock till vardags och byter det varje sommar mot detta. Thomas Karlsson lämnar Jönköping för att spela José och falla ett fritt fall från tretton meter varje dag. Sommarjobbarna på western farm är mina hjältar som inte gör det enkelt för sig. De sitter inte i ergonomiska stolar och fingrar på tangentbord om pratar om saker de inte tycker om med personer de inte trivs med till de får ett handslag och en guldklocka. De ordnar action. Jag beundrar, bugar mig och i ärlighetens namn även avundar.