Överste Mikael Frisell, regementschef på I 19, var ytterst ansvarig för övningen där en 23-årig deltidssoldat omkom när den bärgningsbandvagn han körde hamnade under isen i den djupa ån.
Olyckan inträffade sent på kvällen. Tidigare under kvällen hade besättningen suttit ute på vagnen och tittat på norrskenet. Innan de körde över Alån rekognoserade de platsen.
– Jag vet att de inte bara körde rakt över, utan att de var ute och tittade innan. Det är särskilt viktigt när det är mörkt. De gjorde en bedömning att det gick att köra över. Våra bestämmelser säger att man inte ska framrycka över isar, diken och bäckar om man inte har gjort en särskild bedömning först, säger Mikael Frisell.
Det hade gått ut radiotrafik om att det finns ett dike som man ska se upp med. Han berättar att det även var en vagn som hade kört över ån före bärgningsbandvagnen med den 23-åriga föraren och vagnschefen.
På kartan går det inte att se hur djup ån är. Mikael Frisell som själv har varit på olycksplatsen menar att ån snarare ser ut som ett större dike, särskilt nu när det är mycket snö.
– Vagnschefen stod upp i sin lucka för att hjälpa föraren, såsom man ska göra när man kör över ett hinder. De har gjort de åtgärder man ska göra. Jag har pratat med vagnschefen. Det var viktigt för mig att få höra framförallt från vagnschefen och övriga soldater och befäl som var på platsen hur de uppfattade att det hade gått till. Det här visar också att det var en av våra mest dugliga besättningar. De vet vad de håller på med.
23-åringen gjorde sin grundläggande militärutbildning senvåren, sommaren 2013 och blev anställd direkt efter som deltidssoldat.
– Han var en väldigt duktig förare. Den här besättningen var en av de absolut bästa besättningarna. Han var väldigt välövad och hade varit inne på ett flertal övningar sedan han anställdes. Det var en erfaren förare.
Det har snart gått två veckor efter dödsolyckan. Fortfarande känns det tungt, säger Mikael Frisell.
– Det är jag som är ytterst ansvarig både som regementschef och som övningsledare. Det är tungt för mig och regementet. Samtidigt måste vi komma vidare, men det är alltid jobbigt när en medarbetare har avlidit i en olycka under en övning. Mina tankar går självklart till de anhöriga som vi fortfarande har kontakt med och det kommer vi ha lång tid framöver.
23-åringens anhöriga besökte Boden dagarna efter händelsen och deltog bland annat i de minnesstunder som förbandet ordnade.
– Vi gjorde allt vi kunde för att ta hand om dem på ett omtänksamt sätt när de var här. Ibland behöver man inte säga så mycket, utan det är bara att finnas till och visa närhet och värme och framför allt att lyssna. Genom att det var så initialt i sorgearbetet så tar man en timme i taget. Det är klart att de hade många frågor när de kom hit. Vissa frågor kommer vi kanske aldrig få svar på, men jag upplevde att de fick svar på en hel del av frågorna.
Vilka frågor kommer ni aldrig få svar på?– Det vill jag inte gå in i detalj på av hänsyn till de anhöriga, svarar Mikael Frisell.
Genom att de anhöriga inte bor i Boden har Försvarsmakten ordnat med en kontakt nära dem där de bor som kan hjälpa och stödja.
– Det jag har uttryckt tydligt till de anhöriga det är att om de behöver hjälp och stöd så ska de höra av sig. Jag ska göra allt i min makt så att de får det stöd de behöver av Försvarsmakten och I 19.
Olyckan utreds av polisen och Arbetsmiljöverket. Försvarsmaktens säkerhetsinspektion har tillsatt en särskild utredningskommission. Mikael Frisell säger att det är för tidigt att uttala sig om eventuella åtgärder för att förhindra liknande olyckor. Det ska utredningarna besvara.
– Man måste vara medveten om att verksamheten vi bedriver innebär vissa risker. Därför har vi väldigt höga säkerhetskrav och säkerhetsbestämmelser. Vi försöker alltid lösa våra uppgifter med minsta möjliga risk för skada för egen personal. Å andra sidan måste vi öva och träna så realistiskt som möjligt, så det kanske aldrig blir helt möjligt att eliminera alla risker. Vi måste ha, och det tycker jag att vi har, en inbyggd säkerhetskultur i organisationen.
Mikael Frisell fick beröm hur han hanterade situationen när det som inte får hända hände.
– Det är inte bara jag. Det är ett lagarbete. Krisledningen från det att olyckan hände fram till idag har gått väldigt bra. Här ser man också vikten av att öva krisledning med jämna mellanrum. Det har vi gjort så alla vet vad de ska göra. Det blir inte stressat som det kan bli i en sådan här situation, utan vi försöker behålla lugnet. På det sättet har vi gjort allt i vår makt. Tyvärr hjälper inte det, vi får inte tillbaka vår kamrat, säger Mikael Frisell.