Han är infödd bodensare och har blivit staden trogen förutom när han läste på trädgårdslinjen i Norrköping på 70-talet.
– Jag tyckte parktekniker skulle passa mig. Jag är en friluftsmänniska med ett stort växtintresse. I jobbet finns också ett fritt skapande och jag får träffa en massa människor.
Efter 40 års tjänst på parkavdelningen är Tage Englund nu inne på sin sista sommar. Vi möts ute på Ässjan på industriområdet i kommunens växthus. Plötsligt från ingenstans flaxar det upp en sädesärla bakom en blomrad. Särar man på blomkrukorna så upptäcks boet med några ägg. Som gammal fågelskådare värnar Tage gärna om fågellivet även på arbetet.
– Vi får hoppas att det inte tar för länge innan ungarna flyger ur boet, säger Tage, och skrattar.
Inne i växthuset drivs egna rosor upp och man förvarar också tusentals småblommor som senare sätts ut i stadens rabatter under juli månad.
Tage berättar att när han anställdes var Emil Krantz Bodens första parkchef.
– Han var nestorn som lade grunden till parkerna i sta´n och planlade hela Kvarnängen-området. Väderstrecken är viktiga när man gör parker för solen ska komma från söder.
Idag känner han sig stolt över Bodens grönska och lummighet. De vackra björkalléerna anlades redan från 1910-talet från järnvägsstationen och upp mot Bodens centrum och längs Sveavägen.
– Det är privata donationer som gjort att man kunnat plantera björkarna. Tanken var att det skulle vara inbjudande och se pampigt och stilfullt ut. På de klassiska ridvägarna där man red förr är idag promenadstråk nära stans regementen och har fyra rader med björk, säger Tage Englund.
För att kunna bevara alla alléer så har de gamla björkarna som tjänat ut byts ut med nya unga friska träd.
– Boden är ju känd för att vara en grön stad och sedan har vi bra förutsättningar också. Björken har alltid varit det dominerade alléträdet. Det är ett vackert träd med sina vita stammar, säger Tage Englund.
Pumptorget var det första som han skapade själv 1988-1989. Torget skulle anknyta till den gamla pumpen som funnits där tidigare på sekelskiftet.
– Det fanns en litet vattenuttag där folk hämtade vatten på torget. Järnhandlare Marklund donerade det gamla pumphjulet till kommunen.
Pumptorget fick även armaturer och soffor för att skapa miljön hur det såg ut i Boden 1912.
– Tanken var att det skulle se gammaldags ut. Det var den första ansiktslyftningen i nedre stadsdelen. I dag är det svårt att få det levande i hela staden så därför har vi fått koncentrera oss på den övre stadsdelen.
Tage har under åren varit på jakt efter många historiska föremål som stått lite varstans i kommunens omgivningar.
– Pojken och fisken hittade jag i en privat park i Björkelund och fick köpa tillbaka den. Skulpturen står i dag på Gågatan mittemot Saga.
Han tycker det är viktigt att återberätta parkernas glömda historia. När stadsparken gjordes i ordning 1992 återfanns den gamla gjutjärnsspiralen som tidigare sprutade vatten. Den står nu uppskyltad i parken och i parkens fontän finns den gamla Madonnan som tidigare stod i gamla Björknäsparken.
– Folk som haft dem i sin ägo tycker det är roligt att sakerna kommer till användning igen. Vi har även fått jättemycket respons från bodensarna som tycker det är kul att se de gamla skulpturerna igen.
Som exempelvis Lejonbrunnen eller Släktens tårar med det ståtliga guldlejonet i topp. Fontänen återfanns efter en tidningsannons och återbördades i stadsbilden efter 50 år. Lejonbrunnen står idag i nya stadshusparken.
Fjärde fontänen finns uppe på den populära lekplatsen Smörblomman.
– Vi fick lite motstånd först för placeringen för man var rädd för att fontänen skulle proppas igen med sand men vi stod på oss. Det känns roligt att se alla glada barn som när det är varmt ute går och plaskar med fötterna i fontänen. Barnen är lika betydelsefulla som vuxna när vi ska planera vår gröna stad, säger fyrabarnspappan Tage Englund.
Lika nöjd är han över Eyvind Johnsonparken i den tidigare numera omdöpta gamla Kungsbroparken.
– Vi krigade ju för att bygga en egen park för Eyvind Johnson. Nu har vi i alla fall en park som är döpt efter Bodens store författare och en skulptur.
Berto Marklund från Malmberget har gjort "Gestalt i Norr" som vid ett snabbt ögonkast mest liknar en hög upprest sten.
– Vi har fått många kommentarer för den är speciell. Men Eyvind ville inte ha någon avbildning av sig själv berättade hans släktingar. Han var ju lång och gänglig så det tycker jag stämmer, säger Tage.
Bänken bredvid skulpturen är gjord av stans egen granit Bodensia röd och grå, som är bruten i Paglaberget liksom pollarna i stadsparken vid vänortsdelen. I Eyvind Johnsonparken finns också en sortimentsträdgård med olika uppmärkta växter.
– Vi vill att folk ska inspireras och kanske pröva någon ny sort som vi planterar in här.
Tage vill gärna också ha med sina tre favoritträd som hans hjärta klappar extra för. Som den ovanliga kägelformade finska Sivonenlinden.
– Trädet har en väldigt speciell form. Linden är riktigt stilig och flera finns bland annat vid Resecentrum.
I Eivind Johnsonparken låter han sig omslutas av Nordens palm eller den pampiga Manchurisk Valnöt.
– Den är häftig. Folk vill köpa den för trädet ser så exotiskt ut. Trädet har lansettblad som är genomsiktliga, säger Tage.
Givetvis måste också Bodens egen pil lyftas fram. Gamle parkchefen Krantz tog hit trädet i slutet på 50-talet.
– Bodenpilen är framodlad från en E-planta och det har inte många städer. E-planta är en sortäkta bra vara. Bodenpilen kommer att leva länge vilket känns spännande.
Så Tage Englund är i stort sett nöjd med stadens utseende när han går i pension under hösten. Ja, förutom en sak. Han önskar att Bodens kommun bygger den efterlängtade tjugotvå meter långa limträbron över Ymers udde nere vid Strandplan. Bron har varit på gång i femton års tid men alltid fått stryka på foten.
När Boden fyller 100 år som stad 2019 vore ett ypperligt tillfälle.
– Då vore det stilfullt att inviga firandet med en broöppning, säger Tage Englund.