"Det finns inga fel när det gäller anmälningarna", säger Anna-Lena Hesse, informationschef.
Det finns tre olika versioner av Christian Hildebrandts arbetsskadeanmälan. Enligt Anna-Lena Hesse har de skickat in en anmälan till kassan.
– Det andra är arbetsversioner.
Er anmälan är daterad ungefär tre månader efter det att den första arbetsskadeanmälan är upprättad och daterad.– Ja, på grund av den mänskliga faktorn så blev den tyvärr inte inskickad som den skulle. Det är olyckligt. Då gjorde man en ny anmälan med tillägget att det var arbetstagarens egen beskrivning av händelseförloppet, säger Anna-Lena Hesse.
Den tredje versionen skiljer sig helt från de första två.
– Det är en kortfattad beskrivning av vad som är hänt och det ändrades på lite formalia, för det här tog vår arbetsmiljöhandläggare tag i. Det här är ju ingen arbetsskada, utan en arbetssjukdom.
I 19 uppger att deras anmälan ska kopplas till den icke påskrivna arbetsskadeanmälan Christian Hildebrandt själv lämnade in. Han lämnade in den när det upptäcktes att Försäkringskassan inte fått in någon anmälan.
Tycker ni att ni hanterat det här korrekt?– Det finns inga fel när det gäller anmälningarna. Vi har gjort några administrativa missar som vi har försökt att rätta till. Sedan har det dragit ut på tiden och det beror delvis på att den tredje versionen behövde upprättas.
Varför behövde man upprätta den?– Det var meningen att arbetstagaren skulle skriva på version två, men det gjordes inte, säger Anna-Lena Hesse
I 19:s framhåller i sin internutredning är att Christian Hildebrandt kände till bestämmelsen om hörselskydd, att hans höga motivation att prestera mot tilldelad uppgift är en bakomliggande orsak att inte nyttja skydden och att det är osannolikt att hörselskadan inträffat om han hade haft dem.
Ni lägger en stor del av ansvaret på honom.– Jag känner inte igen beskrivningen att vi lägger ett så stort ansvar på honom. Utredningen handlar ju om att ta reda på vad som hänt, varför och hitta åtgärder för att det inte ska hända igen, säger Anna-Lena Hesse.
I stället för att konstatera att ord står mot ord är slutsatsen att utredningen inte finner stöd för Christians uppfattning att det var sanktionerat av arbetsledningen att han bröt mot bestämmelsen om hörselskydd.
– Du måste se på utredningen att man talat med många personer.
Vad är beviset för att det inte var sanktionerat, att de är flera mot en och därför drar ni slutsatsen att det han säger inte stämmer?– Utredningen finner inte stöd för det. Det är ju fakta, vittnesmål och intervjuer.
Vittnesmål och intervjuer är fortfarande utsagor?– Det stämmer, säger Anna-Lena Hesse.