Bröderna Taimaz, Touraj och Iraj Banan lider ännu av skadorna från tortyren.
Taimaz Banan och hans yngre bröder Touraj och Iraj Banan är rojalister och fick en kristen uppfostran. De är politiskt engagerade och cyberaktivister med det uttalade målet att bidra till demokratiseringen av Iran. Även deras föräldrar var politiskt engagerade och blev fängslade.
– Då bodde vi hos mina morföräldrar i ett och ett halvt år, säger Taimaz.
Alla tre har universitetsexamen inom olika områden. Taimaz Banan har en master i informationsteknik – datavetenskap och internetsäkerhet. Touraj Banan studerade till lärare och undervisar i flera språk. Iraj Banan har en master i management inom hotell och besöksnäring. Förutom att de undervisat på universitet har de också jobbat inom sina respektive yrkesområden.
Efter att säkerhetspolisen 2016 brutit sig in i deras hem lämnade de sin hemstad Shiraz och gömde sig i Teheran tills de med hjälp av vänner och människosmugglare kunde fly landet.
– Vi lade våra liv i smugglarnas händer, säger Iraj Banan.
Taimaz Banan med hunden Puppy som han tog med från Iran. När säkerhetspolisen bröt sig in i deras hem 2016 var han hos veterinären, bröderna kom dit och de fick låna veterinärens bil för att fly och gömma sig på ett säkert ställe i Teheran, berättar han.
Taimaz Banan tog med sig hunden Puppy.
En för dem okänd smugglare tog deras pass med löfte att återlämna dem i Sverige, men de såg dem aldrig igen och har polisanmält stölden. Varken Migrationsdomstolen eller Migrationsverket tror på dem, utan menar att de sannolikt undanhåller sina passhandlingar.
Våren 2017 fick de veta att föräldrarna fängslats igen och Taimaz tog sig först med hjälp av en farbror, vänner och smugglare genom Europa till Turkiet. Där återförenades bröderna. Syftet var att få föräldrarna frisläppta trots risken det innebar att återvända.
Natten mellan 4 och 5 maj blev de gripna i en iransk gränskontroll. Bröderna blev åtskilda. De berättar att de under fångenskapen utsattes för fysisk och psykisk tortyr. Med hjälp av mutor förmådde deras farbror få dem frisläppta efter 132 dagar.
Tillbaka i Sverige placerades de i Boden. De blev remitterade till Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade flyktingar. Där har fyra läkare och två psykologer utrett och dokumenterat brödernas tortyrskador enligt Istanbulprotokollet, som antogs av FN 1999.
De somatiska och psykiatriska bedömningarna tog sammanlagt mellan tolv och 13 timmar för var och en av bröderna. Undersökningar av deras skador gjordes av olika läkare. Det fysiska och psykiska våldet beskrivs på flera sidor. Bröderna har sammanfattningsvis utsatts för upprepat våld med slag och sparkar med och utan tillhygge, upphängning, skenavrättningar, hot om död mot dem eller närstående, kvävning, påtvingade rörelseinskränkning och olika former av förnedring. De har också blivit skurna, tvingats höra andra bli torterade och fått otillräckligt med mat och dryck.
Taimaz med Puppy i famnen, Touraj och Iraj Banan. Familjens namn är ovanligt och välkänt i Iran, eftersom de har en släkting som varit hovsångare hos kungafamiljen. De är rojalister och stödde regimen före revolutionen 1979.
Det konstateras att bröderna fått psykiska och fysiska men av tortyren. Vid de somatiska undersökningarna har läkarna funnit ett stort antal fysiska skador som överensstämmer med exempelvis upphängning, bränning, användande av vassa och trubbiga tillhyggen samt hårda slag med hårda föremål mot mun och tänder. De objektiva fynden stämmer överens med brödernas berättelser och talar starkt för att de varit utsatta för omfattande våld och extrema trauman.
Det framkommer enligt Röda korsets specialister inget som tyder på falskt åberopade av tortyr, utan skadornas fördelning och placering över kroppen talar emot att de är självförvållade.
Migrationsdomstolen i Luleå gör en helt annan bedömning. I likhet med Migrationsverket ifrågasätter rätten Istanbulprotokollen. Rätten bedömer att tortyrskadeutredningarna inte ger tillräckligt stöd för att det är sannolikt att det är en statlig aktör som ligger bakom de fysiska och psykologiska skadorna.
Istället menar domstolen att bröderna inte var i Iran när de torterades. Migrationsverket hävdar att de uppehållit sig illegalt i Sverige. Som stöd för det påstår myndigheten att Touraj Banan, som lider av epilepsi, hämtat ut läkemedel på recept i Sverige under tiden bröderna uppger att de var tillbaka i Iran.
En överläkare intygar att Touraj Banan inte har varit patient hos dem under perioden mars 2017 och juni 2019. Själv har han med hjälp av Apoteket Laxen i Boden visat när han började ta ut läkemedel på recept utskrivna av en hälsocentral i stan.
Under sin första vistelsen här tillhörde han Lindesbergs vårdcentral i Örebro län. En överläkare där intygar i tjänsten att Touraj aldrig varit listad där under perioden mars 2017 och juni 2019 samt att det aldrig skrivits ut något recept därifrån.
Däremot kan han själv med hjälp av Apoteket Laxen i Boden visa att inga uttag av receptbelagda läkemedel finns förrän 2019. Ort, apotek, order, betalning och datum framgår av kvittot.
Migrationsdomstolen gör även gällande, att de inte redogjort nog detaljerat för sina resor tillbaka till Iran. Deras reseberättelser i Istanbulprotokollen är dock mycket detaljrika med datum, platser och personer, som kört dem och som de övernattat hos. Bilderna med familjen med datum, som de tillsammans med annan dokumentation lämnat in, ändrar inte rättens bedömning.
Själva berättar de att de efter frigivningen från fängelset försökte gå tillbaka till sina jobb som lärare på universitet, men att de var svartlistade.
Touraj Banan fick en idé om hur de skulle kunna ena oppositionella och bidra till demokratisering i landet. Taimaz Banan hade redan sedan tidigare tillgodosett människor med antifilter för att de skulle kunna få tillgång till ocensurerat internet. De ville förverkliga demokratiprojektet, utan att äventyra människors säkerhet.
– Vi pratade mycket om att det måste vara säkert om vi ska driva projektet. Finns servern i Iran blir det lätt för regimen att hitta oss, säger Iraj Banan.
De kontaktade vännen Kaz Bagheri, som driver företaget Bentley Diamonds i New Jersey, USA. De träffades på ett kafé i Teheran i april 2018 och bestämde sig för att använda en server i Kaz hemstad.
Webbsidan togs i bruk augusti samma år och har nu tio miljoner följare över hela världen. Sidan ger också fri tillgång till säkert och ocensurerat internet. Iranier i hemlandet och utanför uppmanas att lägga sina ideologier åt sidan och enas i kampen för frihet och mänskliga rättigheter.
Människor har lämnat förslag på kandidater till styrelsefullmäktige och följare kan rösta på 375 personer.
Affärsmannen Kaz Bagheri, som driver ett företag i USA, intygar i två dokument att han träffade bröderna Banan på ett kafé i Teheran i april 2018 för att diskutera ett demokratiprojekt. Han intygar att bröderna har skapat och driver hemsidan, medan han ansvarar för att betala kostnader kopplade till sajten och transaktionerna. Dokumentet i mitten är en utskrift från hans hemsida.
Kaz Bagheris ansvar är att se till att kostnaderna kopplade till webbsidan betalas. Han har skrivit två intyg. Ett om finansieringen samt ett om att han träffade bröderna Banan på Lime café på Fereshteh Street med kopior av passet med stämplar från Teherans flygplats. Han garanterar också att det är bröderna som är webbsidans upphovsmän och sköter den.
Varför är det här så viktigt? Jo, för att Migrationsdomstolen inte tror på bröderna Banan. Iraj Banan förklarar att de när de ville visa hemsidan för sin handläggare på Migrationsverket blev beordrade att stänga av den bärbara datorn, annars skulle mötet ställas in.
Han talar länge och passionerat om deras demokratiprojekt, men bröderna menar att deras handläggaren inte fokuserat på att de sökt asyl som politiska flyktingar i behov av skydd, utan i stället blev de utfrågade nio timmar om sin kristna tro. Dock till ingen nytta.
– Handläggaren trodde inte på oss eftersom vi inte kunde namnet på gatan där Överluleå kyrka ligger, men jag kan beskriva den invändigt och utvändigt och berätta om aktiviteterna vi deltog i. Jag förklarade allt. Den Jesus jag känner kommer inte till mig för att jag vet namnet på en gata, utan min tro visar sig i mina handlingar. Gud finns i mitt hjärta, säger Iraj uppgivet.
Bröderna har varit aktiva i Rörvikskyrkan sedan de kom till Boden 2019 där de placerades efter flykten till Sverige för andra gången då säkerhetspolisen återigen hade besökt deras hem.
– De övervakade oss och våra identiteter har nämnts i ett politiskt radioprogram, som sänds från Kanada. Vi samarbetar med dem. Man kan fortfarande lyssna på programmen online, säger Iraj Banan.
Migrationsöverdomstolen meddelar inte prövningstillstånd och därmed står Migrationsdomstolens dom om utvisning fast. En nämndeman ville bifalla brödernas överklagan och ansåg att de gjort sannolikt att de riskerar förföljelse av iranska staten med anledning av deras politiska och religiösa uppfattning om de återvänder.
Bröderna upplever att domstolen i stället för att göra en egen objektiv och opartisk bedömning okritiskt lyssnat till Migrationsverket, vars uppfattning de menar inte stämmer med verkligheten.
– De accepterade allt det de sa, men förkastade det vi lade fram för att motbevisa Migrationsverkets påståenden, säger Iraj Banan.
Kampen för att ena folket och åstadkomma demokrati i hemlandet vill de fortsätta driva i Sverige och Iraj blir mycket känslosam när han talar om folket i Iran som kämpar för frihet.
– Vi tänker nu på dem, de betyder mer än våra liv. Vi kämpar för demokrati med vårt blod, våra kroppar och våra liv, säger Taimaz Banan och uppmanar människor att fortsätta dela med sig av det som händer i hemlandet med resten av omvärlden.