Christians mamma, författaren och journalisten Johanne Hildebrandt, samt hans styvfar, tidigare chef för jägarbataljonen i Arvidsjaur Urban Edlund, har tidigare i kraftfulla ordalag kritiserat I 19.
Läs mer: Hörselskadan stoppar yrkeskarriär
Läs mer: Skyller på mänskliga faktorn
De har tillsammans med Christians pappa vänt sig till Högkvarteret för att få igång en dialog i syfte att utreda ansvarsfrågan. De anhöriga vill få klarlagt om cheferna på I 19 har åsidosatt säkerhetsbestämmelserna och om cheferna begått tjänstefel.
De anhöriga vill också diskutera hur Försvarsmakten kan kompensera Christian så att han kan gå vidare i livet. Christians mål att bli officer har gått om intet på grund av den arbetsskada med hörselnedsättning och svår tinnitus som följd, som han ådrog sig under sin tjänstgöring på I 19.
Under senare delen av sin grundutbildning i fjol deltog han i övningarna Vintersol och Cold Response. Ambitionen var att bli fast anställd soldat och konkurrensen var stor. Han var signalist på spaningsplutonen vid pansarbataljonen. De använde under övningarna ett annat fordon än vanligt och där saknades fasta radioinstallationer och utrustning för signalister.
Av I 19:s egen utredning framgår att Christian Hildebrandt beskrev svårigheter att lösa radiopassning med den tilldelade utrustningen. Arbetsledaren försökte då hitta annan materiel för att det skulle bli lättare att höra. Utrustningen som provades fungerade inte och eftersom man saknade andra alternativ gjordes inga ytterligare försök.
Christian tillbringade sammanlagt 16 dygn i en bandvagn med hög volym i öronsnäckor utan hörselskydd för att kunna passa radionäten. Han är säker på att han har beskrivit det för sin närmsta chef under övningarna och att chefen var väl medveten om att han inte kunde använde hörselskydden. I 19 hävdar dock att det är klarlagt att Christian Hildebrandt inte anmält sina hörselproblem, utan menar att det bakomliggande motivet till att han inte använde hörselskydd var hög motivation att prestera och uppnå personliga mål.
De anhöriga har svårt att acceptera att I 19 lägger huvudansvaret på Christian. Av deras skrivelse till Högkvarteret framgår att Urban Edlund varit i kontakta med MSS, Markstridsskolan, och därifrån fått information att det fanns tekniska lösningar på problemet att kunna höra radiotrafik utan att exponera öron. De extra delar till sambandsutrustningen begär man i så fall formellt att få av MSS, vilket inte har skett. De anhöriga riktar kritik mot en för låg ambition att hitta en lösning.
– Vi har läst deras brev och noterat att de nämner den här utrustningen, men vi vet inte vad de menar. MSS har inte kontaktat oss, men självklart ska vi följa upp det efter semestern. Att följa säkerhetsbestämmelserna är ett delat ansvar mellan arbetsgivaren och medarbetaren, säger Anna-Lena Hesse, informationschef på I 19.
Den kraftigaste kritiken riktar de anhöriga mot I 19:s sätt att hantera hela processen, dels att det inte gjordes verksamhetssäkerhetsanalyser och riskanalyser avseende arbetsmiljön kopplat till fordonsbytet och de konkurrensutsatta tjänsterna, dels att det inte gjordes någon uppföljning och kontroll under övningarna. De anser att det är orimligt att en enskild soldat ska ta det ensamma och fulla ansvaret för arbetsmiljön.
Dessutom anser de att hanteringen av arbetsskadeanmälan är oroväckande. Den finns i tre olika versioner, varav Christian enbart medverkat vid den första. Först cirka tre månader efter att Christians arbetsskada hade upptäckts skickade arbetsgivaren in en egen, tredje version, som i väsentliga delar skiljer sig från den första.
Han har nu varit sjukskriven i tio månader. Hans yrkesmässiga förutsättningar inom försvaret har försämrats. De fysiska och psykiska förutsättningarna på kort och lång sikt går inte att förutse. Konsekvenserna för Christian personligen kommer att påverka honom under hela hans liv, enligt hans anhöriga.
Högkvarteret har besvarat de anhörigas skrivelse, men Norrbottens Media har ännu inte fått ta del av den handlingen.