Sista striden med gänget...

Inryckningsdagen 11 januari blev startskottet för kamratgänget som den 1 juli kan fortsätta lumpen ihop eller skiljas för gott. Kristian Eriksson, Cecilia Axelsson, Daniel Högström och Jens Wilhelmsson har bott tillsammans hela värnpliktstiden.
- Det mest spännande i början var att träffa alla och se vilka jag skulle spendera väldigt mycket tid med. Det klickade ganska bra på en gång, säger Kristian Eriksson.
Många rutiner
Första veckan fick de värnpliktiga kvittera ut en massa utrustning som skulle bäras till logementet och sy märken på kläderna.
- Det var väldigt många rutiner att komma in i och regler att lära sig. Men efter några dagar var alla inne i lumparlivet, säger Cecilia Axelsson.
Alla erkänner att det varit riktigt jobbigt ibland men de positiva upplevelserna har övervägt. Ingen säger sig ha upplevt någon tristess av att bo ihop eller sällan få en privat stund.
- De flesta gillar att umgås. Vi tränar styrketräning, spelar basket och pingis på fritiden. Många tar också med sig egna spelkonsoler, säger Jens Wilhelmsson.
Ensam tjej
Cecilia Axelsson från Klövsjö, blev ensam tjej efter bara några veckor när den andra tjejen som ryckte in samtidigt fick frisedel.
- Vi bodde inte tillsammans så det blev inte så stor skillnad. Jag tycker vi har väldigt bra stämning på plutonen som bidragit till att folk kämpat på lite extra. Alla tar sitt ansvar. Ingen är klar förrän alla är klara.
- Yrkessoldat är väl som vilket jobb som helst fast det är lite speciellt. Det går inte att jämföra med att vara skidlärare, säger Cecilia Axelsson.
Kristian Eriksson funderar också fortfarande om han vill fortsätta inom det militära nästa år.
- I dag känns det inte så, men man ska aldrig säga aldrig. Efter lumpen är klar får man väl känna efter lite mer, säger Luleåbon.
"Halvtaskig" fysik
Övertorneåbon Jim Bucht erkänner att fysiken var lite "halvtaskig" när han ryckte in.
- Nu är den bättre. För mig hägrar polisyrket mer än yrkessoldat och då är det en merit att ha gjort lumpen. Jag gillar de starka band som alla får till varandra när vi är här. Det bästa för mig har varit att få testa min yttersta gräns.
Daniel Högström från Krokom tvivlade aldrig att han skulle fullgöra värnplikten.
- Det är en bra merit, men det var inte avgörande för att jag är här. Det viktigaste var att träffa lite nya kamrater. Lumpen har varit okey så här långt. Jag trivs och skulle kunna tänka mig bli yrkessoldat eftersom det är ett väldigt fritt och fysiskt arbete, säger han.
Lagom tufft
Pitebon Gustav Brodin tycker att lumpen varit lagomt tuff. Befälen tycker han också har varit bra.
- Jag har fått pröva på saker som jag aldrig gjort tidigare. Det har varit kul att strida och se vad jag går för. Jag vill först slutföra lumpen innan jag bestämmer mig.
Jens Wilhelmsson valde Boden för att komma så långt hemifrån från Uppsala som var möjligt.
- Jag ville se om jag klarade mig själv. Lumpen har varit suverän, inte minst överlevnadsutbildningen.
Under värnplikten har han kvar sin civila anställning hos ett företag i Knivsta.
Kortare semester
- Jag är plattsättare och murare. Vi är mer efterfrågade i dag eftersom det är bättre tider. Jag skulle tänka mig vara civil något år och sedan gå tillbaka till försvaret, antingen som yrkessoldat eller så söker jag vidare som officerare, säger Jens Wilhelmsson.
Nu väntar en kortare semester innan vardagen återgår till det normala med fortsatta övningar.
- Då blir det samma hålligång som förut. Vi stiger upp tio i sex och ska hinna bädda sängen innan frukost.
- Sträckta överkast har jag blivit riktigt duktig på i lumpen, säger soldat Eriksson.

Sista striden med gänget...

Ett fåtal av Bodens garnisons sista 39 värnpliktiga hoppar av lumpen.- Jag stannar. För mig är det en milstolpe att göra lumpen, säger uppsalabon Jens Wilhelmsson.