Det var en mångfärgad Gudrun Schyman som intog scenen i Björknässkolans aula på fredagen för att föreläsa och folkbilda.
Schyman berättar inledningsvis att det dröjde länge innan hon själv kallade sig för feminist.
– Jag var inte feminist när jag gav mig in i politiken. Jag gav mig in i den på grund av klassorättvisor. Men så småningom blev jag medveten om att det fanns en olika behandling utifrån kön och en olika syn på människor. Har man en gång sett det så kan man inte längre blunda. Kunskap ger konsekvenser och konsekvensen för mig gjorde att jag är feminist.
Framför whiteboardtavlan berättar Schyman om hur olika kollektiva föreställningar i vårt samhälle skapar olika mönster av makt, om hur mäns våld mot kvinnor enbart är en kvinnofråga, och om hur kvinnohat, sexism, rasism och homofobi går hand i hand.
– Jag har som ambition att synliggöra de här maktfrågorna i samhället. Vi har en strukturell diskriminering och det finns en norm som säger hur det ska vara och passar man inte in i den så blir man sedd som mindre värd.
Gudrun Schyman är duktig på att sparka upp dörrar och lämnar inga frågetecken efter sig. Hon berättar historiskt om hur de politiska partierna växte fram. Om hur kvinnor till en början inte fanns med i politiken och om den internationella rösträttsrörelsen.
– Hur kommer det sig att vi inte har kommit längre? Med internationella mått mätt så är det många som ser på Sverige som ett föregångsland. Och det är ju sant på många områden. Däremot så ska vi till oss av historian om hur det gick till. Och då blir man ju bekymrad när man i skolan inte ens får läsa om rösträttsreformen.