Hennes Facebooksida är översållad med bilder av dottern Saga- som verkligen är en saga.
Hon och hennes fästman hade under lång tid försökt få barn. De skaffade två hundar och beredde sig på långdragna utredningar. Då kom överraskningen. Elina var gravid.
Nu sover Saga i sin rosa overall i vagnen i uterummet, medan vi pratar om Elinas långa och svåra historia som börjar med en komplicerad och gåtfull sjukdom. Den ledde sedan till kroniska följdverkningar, mängder av läkarbesök, medicinering och en alltid närvarande värk.
Saga är inte den första överraskningen mitt i det svåra, en annan är att Elina överhuvudtaget kan gå.
Ett munsår ledde till svullnader i ryggmärgen som gav livslånga komplikationer.
– Jag var tre år gammal, hade varit sjuk i några dagar, haft feber och kräkts. En morgon kunde jag inte stå. Mamma tog mig med till sjukhuset.
Till en början trodde läkarna att allt berodde på vätskebrist. Så provade mamman klämma dottern på benen. Hon hade ingen känsel.
– Läkarna på Bodens sjukhus visste inte vad det var. De gjorde alla möjliga undersökningar. Efter en vecka fick jag åka till Umeå där jag fick göra en datortomografi. Det var då de såg att benmärgen var svullen.
Det visade sig att munsåret var en virusinfektion, Herpes, som hade spritt sig till benmärgen.
– Det är en på en och en halv miljon som drabbas. Min läkare kände bara till ett enda annat fall och det var en tjej i Danmark.
Eftersom det var ett virus fanns det ingen bot. Elina fick gammaglobulin för att påskynda läkningen.
– Efter en månad kom jag hem, jag var förlamad från midjan och neråt. Läkarna sa att jag inte skulle kunna gå. De ville skicka med mig en rullstol. Men mamma vägrade. Hon sa att behövdes det så skulle hon bära mig.
Och det gjorde hon.
Sedan inträffade något som ingen hade kunnat förutse.
Elinas farfar upptäckte en dag att hon rörde på tårna. Så småningom kunde hon gå försiktigt genom att hålla sig i möblerna.
– Det var det ingen som hade trott.
I dag bor Elina Lundberg och hennes fästman Kristoffer Tenbäck i ett hus strax utanför Bodens centrum. Hundarna finns inte längre kvar, nu när huset fyllts av Saga och hennes saker.
– Jag måste orka med och det blev för mycket med hundarna.
Hon har fortfarande mycket ont och har begränsad känsel i underkroppen. Hon kan inte gå långa sträckor och kan plötslig falla, dessutom blir hon ofta trött.
– Under graviditeten hade jag inte lika mycket smärtor, annars får jag äta rätt mycket mediciner. Men det ville jag inte heller göra när jag var gravid och så länge jag ammade.
I samband med sjukdomen hade skelettet blivit snett och benen vek sig inåt. Efter två stora operationer i höfterna är det bättre, men snart väntar en ännu större operation då bäckenet och höftkulan på höger sida ska justeras.
– Men den får nog vänta ett tag. Först måste Saga bli större.
Elina, som är 23 år, är liten och tunn och en kämpe som tagit sig igenom tuffa kriser och fortsätter med det. Sjukdomen går i skov och ibland blir hon sängliggande med svåra smärtor.
Trots allt berättar hon sin historia med både humor och skratt.
Efter bara en kort tid den första terminen på gymnasiet fick hon göra sin andra operation och hade en lång rehabilitering. Hon blev tvungen att börja om och gick sedan ut byggprogrammet.
Nu håller hon på att läsa upp betygen. Drömmen är att bli socionom.
– Det är nog ett yrke som jag kan klara av.
Som tur är har hon något som inte är alla förunnat. Ett bra socialt nätverk, med mamma, pappa, storasyster Josefine, mormor, morfar, farmor och farfar.