På torsdagen presenterades rapporten, ”Skolor på landsbygden”, för utbildningsnämnden i Boden. Den handlar om hur landsbygdens skolstruktur kan komma att se ut framöver.
Precis som i Luleå har Boden en politisk diskussion om skolornas framtid i byarna. Men här hanteras den annorlunda, tycker skolchefen Magnus Åkerlund, som tidigare arbetade inom barn- och utbildningsförvaltningen i Luleå.
Är Boden bättre på att hantera skolfrågan än Luleå?
– Jag tror jag passar på den frågan. Men på de fem år jag har varit här kan jag se skillnader och jag tycker att vi har hanterat skolan på ett annorlunda sätt än i Luleå. Det är uttalat från politiken att vi ska säkra servicen på landsbygden i form av skola och förskola. Kommunen ser skolan och landsbygdsutvecklingen som en helhet. Mig veterligen har det inte varit så tydligt i Luleå att skolan ska ses på det sättet.
Att kommunen samarbetar med friskolorna är också viktigt, påpekar han.
– Viljan finns till skolor i byarna. Däremot är det svårt med kompentensförsörjningen i små skolor, särskilt när de ligger långt utanför stan.
Utbildningsnämnden har av kommunfullmäktige fått i uppdrag att utreda hur skolstrukturen på landsbygden i Boden kan utvecklas. Efter det har skolförvaltningen i samarbete med en extern konsult, Stimo, utarbetat rapporten som nu ligger till grund för det förslag som utbildningsnämnden på torsdagen beslutade att skicka vidare till kommunfullmäktige.
Simon Strandberg, konsult från Stimo, presenterade innehållet för nämnden som sammanträdde digitalt.
– Det är många perspektiv att ta hänsyn till i utredningen, konstaterar han.
I många byar tycker invånarna att det är viktigt för byns attraktionskraft och fortlevnad att ha en skola och detta har man bestämt sig för att beakta för att hela Boden ska leva och utvecklas.
– Ansatsen med arbetet från förvaltningens sida har varit att ha mycket dialog med vårdnadshavare till barn i byarna och andra bybor och ta hänsyn till deras åsikter, berättar Simon Strandberg.
De primära kärnområden som förvaltningen har haft i uppgift att se över är Unbyn, Gunnarsbyn och området från Harads till Vittjärv, där även Bredåker ligger.
Både förskolan och skolan i Unbyn är gamla och behöver rustas, konstaterar man i rapporten.
– Luleå har sagt nej till samarbete, så vi har fått göra ett omtag och då förespråkar fastighets- och utbildningsförvaltningen gemensamt ett nybygge istället för en renovering, eftersom det blir mer kostnadseffektivt, säger Magnus Åkerlund.
I Gunnarsbyn vill förvaltningen fortsätta satsa på förskola och F-6-skola.
– Men det är då viktigt att föräldrarna väljer att placera sina barn i Gunnarsbyn om det ska hålla.
I Harads finns det idag en fristående förskola och en kommunal F-6-skola.
– Vi har belyst möjligheten att starta ett högstadium, men från förvaltningens håll anser man att det inte är möjligt utifrån det ekonomiska läget.
I Bredåker i norra älvdalen saknas det grundskola sedan några år tillbaka. Byborna har under hösten engagerat sig starkt för att få tillbaka en skola.
– Även där har vi gjort bedömningen att det inte finns ekonomisk möjlighet att starta en kommunal skola. Däremot är det en fristående aktör som har visat intresse. Förvaltningens förslag är att skolfrågan i Bredåker hanteras politiskt, säger Magnus Åkerlund.