Eyvind Johnsonpriset delades ut i Boden den 26 november. Författaren föddes 1900 i Björkelund utanför Boden. Han blev ledamot av Svenska Akademien 1957 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson. För att hedra Eyvind Johnson instiftade Bodens kommun ett litteraturpris 1998.
I år var Maxim Grigoriev en av tre nominerade. Han kom som 12-åring till Sverige och har bott i Stockholm under uppväxten.
Eyvind Johnsonpriset tilldelas det författarskap eller det prosaverk som juryn funnit vara det konstnärligt mest intressanta ur de två senaste årens (2020-2021) svenska utgivning. Maxim Grigoriev vann priset och juryns gillande för sin roman " Europa" som kom ut för två år sedan.Med absolut språkgehör har ryssen skrivit en säregen roman om rotlöshet som livsform. På ett sinnrikt sätt vävs tidsskikt, platser och levnadsöden samman till en mångbottnad och drabbande berättelse om liv i exil. Europa genomsyras av svartsyn, men humorn är aldrig långt borta – inte heller tron på skrivandet som ett hem för vilsna själar.
Grigoriev fanns personligen på plats för att ta emot priset och en check på 70 000 kronor. Han berättade också om sitt författarskap. Maxim Grigoriev bor i Paris sedan sex år tillbaka med sin amerikanska fru och femårige son.
– Sonen var väldigt avundsjuk för att jag fick åka så högt upp och se all snö.Sonen är besatt av snö men får knappt se någon. Vi har ingen snö i Paris. Vi hade också mycket snö i Moskva innan vi kom till Sverige, säger Maxim.
Några tidigare pristagare är bland annat Klas Östergren, Kerstin Ekman, Bengt Pohjanen och Steve Sem-Sandberg.
– Jag blev mycket, mycket glad. Jag fick veta att jag skulle få priset när min senaste bok "Regnet" precis kommit ut och recenserats. Då är man väldigt skör. Det är ett otroligt fint pris att få, eller troligen det finaste priset eftersom det är riktigt stora svenska författarare som fått det tidigare, säger Maxim Grigoriev.
Vad har du läst av Eyvind själv?
– Krilonsviten är nog det som betytt mest för mig, Stockholmskildringen och verkligheten som han hanterar på ett väldigt intressant sätt.
Under pågående krig på 40-talet och tryckande svensk tystnad skrev Eyvind Johnson den stora tekniskt avancerade romanen om Johannes Krilon; en bok om året i tre år på 40-talet om konsten att bjuda motstånd.