– Det är självklart att alla ska ha rätt lära och alla ska också se att man har en möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Det är en grundsyn vi har att alla har en potential, men det gäller också att motivera människor och få dem att se sin potential, säger Inger Lindberg, specialpedagog vid Lärcentrum i Boden.
Det är slutet på terminen och det firar de 15 eleverna och deras lärare med pizza och glass i Café 2:an i kommunhuset.
– Jag tycker det här är jättejätteroligt. Den här stunden har jag längtat till, säger Kenneth Lindmark som har slagit sig ner vid ett trädgårdsbord utanför tillsammans med vännerna Niklas Andersson och Emil Johansson.
Han har tagit med sig kameran och tar en gruppbild på hela gänget.
I rapporten ”Arbete, studier och daglig verksamhet efter gymnasiesärskolan” från 2022 redovisas vilken sysselsättning som individer med intellektuell funktionsnedsättning har efter att ha avslutat anpassad gymnasieskola.
51 procent hade aktivitet i daglig verksamhet, elva procent studerade vidare och sju procent gick ut i anställning. Övriga försvann ut i ingenting.
– Det är ett problem i hela landet att det är svårt att få den här gruppen att studera vidare, konstaterar Inger Lindberg.
Orsakerna kan vara många:
– Att det inte har funnits någon attraktiv utbildning, att skolan bara är ett dåligt minne, att man inte vill studera eller inte kan se någon karriärväg.
Hon och hennes rektor och kollegor ville ändra på det och hade en idé om hur det skulle gå till. De ansökte om pengar av Specialpedagogiska myndigheten och fick ett anslag beviljat.
De inriktade sig mot alla de som arbetar i "daglig sysselsättning" i Boden, vilket kan vara till exempel kaféer, montering och vedservice. Flera av dem har hunnit skaffa sig lång erfarenhet inom sitt yrke.
Majoriteten av deltagarna har en intellektuell funktionsnedsättning och övriga har någon annan form av funktionsnedsättning.
Tanken var att det skulle kännas tryggare och enklare för dem att studera om undervisningen skedde på deras arbetsplats i "daglig sysselsättning" och med dem som arbetar som handledare på arbetsplatserna som hjälplärare.
Hjälplärarna i sin tur får uppbackning av speciallärare från Lärcentrum som vägleder dem i pedagogiken och sköter betygsättningen och så har hjälplärarna dessutom fått gå en kurs för obehöriga lärare via Skolverket.
Fyra timmar i veckan avsätter eleverna för studier. Totalt blir det 100 timmar på en termin, vilket motsvarar en kurs. De läser vanliga nationella kurser som finns på anpassad nivå i gymnasieskolans yrkesprogram och har en koppling till deras arbete.
Kurserna de hittills har erbjudit är digital kompetens, service och bemötande, hälsa samt en kurs som heter människan.
Maria Rendahl, rektor för kommunala vuxenutbildningen på Lärcentrum är nöjd och stolt över satsningen.
– På nationell nivå minskar den här elevgruppen, men i Boden har den ökat, säger hon.
I en uppföljande slutrapport berättar flera elever att de har vuxit och fått en annan inställning till studier.
– Kanske någon eller några kan komma i framtiden kan komma ut på en ordinarie arbetsmarknad, säger Inger Lindberg.
Ronny Bergman, 34 år, är en av de som har gått utbildningen. Han arbetar på Café 2:an där han brukar stå i kassan, göra mackor, diska och torka bord men också sköta servicen i fikarummen ute på de olika våningsplanen i kommunhuset.
– Jag trivs väldigt bra.
Ronny Bergman har gått kursen Service och bemötande, del 1 och del 2.
– Vi har fått lära oss hur man tar hand om kunder, hur man ska bete sig, vilka lagar det finns och hur man ska prata med folk på rätt sätt utan att låta otrevligt. Inte se så bestämd ut, utan vara öppen och vilja hjälpa folk, förklarar han.
Han tycker att han har haft stor nytta av kursen och tror att även andra märker på honom att han gått utbildningen, både på jobbet och på fritiden.
Han har dyslexi och hoppade av gymnasiet eftersom han inte fick tillräckligt med stöd. Men nu känns det helt annorlunda.
– Det har varit en blandning mellan praktik och bokläsning. Det har varit väldigt lättförståeligt och lättsamt och roligare än vad det var att gå till en skola och bara sitta i en bänk och inte riktigt förstå vad man läste i böckerna.