Malin Lind berättar att familjen försöker ta reda på vem som äger den ensamma renen.
När Sven dök upp första gången på familjen Linds gård i Ljuså var han försiktig. Första veckan backade han och gick undan när någon närmade sig. Men efter att sonen Kevin, 8, ställt fram en hink med vatten och lite mat åt Sven så började det hända saker. Efter en tid kunde familjen gå fram och klappa honom.
Malin beskriver hur han brukar lägga sig vid ytterdörren, vid bilarna på gården eller bara stå vid altanen och kika.
– "Hej Sven!", ropar man när han kommer. Man lägger fram handen och han nosar och står kvar när man klappar honom.
Familjen har fem hundar och 25 får som Sven gärna vill gå fram till när han ser dem. Den familjära renen följer gärna med på hundpromenader och bryr sig knappt om vallhundarna plötsligt börjar valla.
– Han visar inga tecken på rädsla eller aggressivitet. En ren kan ju böja ner hornen om de känner sig hotade, men inte Sven, säger Malin.
Den var Malin som kom på namnet Sven.
– Jag kände att han behövde ett namn och Sven tyckte jag passade honom bra, säger hon och skrattar.
– Det är så trevligt när han hela tiden kommer tillbaka till oss. Man saknar honom när man inte ser honom. Då blir man orolig att det har hänt honom något och börjar fundera var han tagit vägen, fortsätter hon.
Sven har visat ett oväntat intresse för fotboll. När sonen Kevin sparkade bort en boll var Sven direkt med i matchen med både dribblingar och klackspark.
– Sedan kom det en bil så han gick åt sidan men då passade jag honom igen och han kom tillbaka och började knuffa på bollen. Han fick till och med upp bollen från ett dike med sina klövar, berättar Malin.
Renen Sven förljer med på hundpromenader, spelar fotboll och tycker om att bli klappad.
Mitt i glädjen över att fått bekanta sig med den sällskapliga renen så är familjen samtidigt orolig över hur han mår. Att han kanske känner sig ensam och saknar sin flock.
– Vi har pratat med Länsstyrelsen och lagt ut bilder på Sven och hans öronmärkning på sociala medier och pratat med renägare men ännu är det ingen som har känt igen honom, säger Malin.
Sven har fyra märkningar på ena örat och två på det andra och brukar oftast vara synlig mellan 6 och 8 på morgonen, och komma tillbaka igen under eftermiddagen.
En gång fastnade Sven i ett båtankare och behövde hjälp för att komma loss. Då försvann han och var borta i två dagar innan han återvände igen.
Lättnaden var stor hos familjen Lind.
– Man har blivit så van vid att se honom hela tiden, man vill veta att han har det bra, säger Malin.