Proffs och amatörer möttes i en historisk musikresa

Visst är det så - men musikskolans egen blåsorkester har inga problem att hänga med.
- Det är en duktig orkester och det går hur bra som helst att spela. BBO är ett bra stöd till storbandet. Vi får också en hel orkester eftersom BBO har flöjt, klarinett, oboe och valthorn, säger Tim Hagans, konstnärlig ledare för NBB.
Elever som publik
NSD besökte den första konserten på Saga med högstadieelever som publik. På tisdagskvällen var det konsert för allmänheten.
Linnea Blomgren och Julia Stenlund, båda 15 år, spelar klarinett i BBO och trivdes bredvid det stora bandet.
- Det var roligt att spela. Samtidigt kände vi oss lama jämfört med dem, säger Linnea.
Vad har ni lärt er av att spela med NBB?
- Vi har fått koncentrera oss på jazz. Vi har lärt oss mycket av det, säger Julia.
Har det varit svårt?
- I vissa låtar kan det vara svårt att hänga med i rytmen.
Varken Linnea eller Julia är några jazzentusiaster. Däremot har Jesper känslor för musikstilen.
- Jag gillar jazz. Låtarna känns också bra, säger han.
Jazzens historia
Den 45 minuter långa och svängia konserten speglade jazzens historia med bland annat låtar som "Caravan" (Duke Ellington), "In the mood" (Glenn Miller), "Thing to come" (Dizzie Gillespie) och "Splanky" (Count Basie).
En svensk filmlåt fanns också med, "Att angöra en brygga" av Lasse Färnlöf, smått legendariskt jazznamn.
Konsertens höjdpunkt kom i finalnumret "KickAss", skrivet av Tim Hagans, och det var ett saxofonsolo av Håkan Broström. Det ger honom fem NSD-rosor.
Rungande applåder
- Våra elever gillar jazz. Många är också duktiga på att improvisera, säger Birgitta Nylund, BBO:s ledare.
Konstateras kan också att konserten gick hem hos den ungdomliga publiken. Visserligen var den flamsig i början, men efterhand växte den och i finalen fick musikerna rungande applåder.
- Konserterna har ett fostrande syfte. Vi vill visa storband, jazz och blås och att det finns alternativ till den kommersiella musiken, säger Thomas Öhrn, rektor för musikskolan.